Ja, tamefan så går solen upp även en sådan här dag.
Men frågan är vad den lyser upp för något? Ett sargat hockeylandskap, utkastade tv-apparater, människor som vältrar sig i ilska, sorg och grämelse som får en baksmälla att verka som ett sundhetstecken. Detta är nationell baksmälla mina damer och herrar. Det finns inget botemedel idag. Ågren är en nationell sjuka med en utlösande faktor. Matchen igår.
Sport är inkomstkällan för Wennerholm mfl så visst har det blivit mer allvar och mindre lek över alltihop. Fiaskorubrikerna är feta. Jag tror snart att många är lärljungar i Ingmar Bergmans fotspår. Det tragikomiska är att detta skapar arbete åt folk.
Gårdagen får aldrig glömmas, men att spekulera i vilka misstag som gjordes vilka som skulle ha varit med istället får ett löjligt skimmer över sig. Sverige hade ett slagkraftigt lag tills igår, guldfavoriter och allt vad det hette. Vitryssarna lärde oss en läxa. Vi skulle lära vitryssarna att spela hockey och de voro mycket läraktiga!
Tar vi oss ut ur katakomberna och slutar bygga mausoleum där vi vältrar oss i orden "sämst när det gäller" och andra självspäkande floskler så kanske vi kan spänna våra nationella biceps, snöra på skridskorna en gång till och höja blicken och se mot horisonten igen. Risken är stor att kommande generationer med minskad skolidrott på schemat och katastrofala landslagsresultat tycker att "hockey- det är inget för mig" och knappar vidare på sitt Gameboy spel. Fiktiva världar och värden tar över och en gammal hederlig "idioten" övning bara finns beskriven på gamla dammiga pergamentrullar. Nja, vi ska inte överdriva, men...
Allt har sin tid. Särskilt vid kriser och katastrofer: chockfas-reaktionsfas-bearbetningsfas och slutligen nyorienteringsfas.
Ät upp maten, unge -annars kommer vitryssen och tar dig!
Men frågan är vad den lyser upp för något?
Ett sargat hockeylandskap, utkastade tv-apparater, människor som vältrar sig i ilska, sorg och grämelse som får en baksmälla att verka som ett sundhetstecken.
Detta är nationell baksmälla mina damer och herrar.
Det finns inget botemedel idag. Ågren är en nationell sjuka med en utlösande faktor. Matchen igår.
Sport är inkomstkällan för Wennerholm mfl så visst har det blivit mer allvar och mindre lek över alltihop.
Fiaskorubrikerna är feta.
Jag tror snart att många är lärljungar i Ingmar Bergmans fotspår. Det tragikomiska är att detta skapar arbete åt folk.
Gårdagen får aldrig glömmas, men att spekulera i vilka misstag som gjordes vilka som skulle ha varit med istället får ett löjligt skimmer över sig.
Sverige hade ett slagkraftigt lag tills igår, guldfavoriter och allt vad det hette.
Vitryssarna lärde oss en läxa.
Vi skulle lära vitryssarna att spela hockey och de voro mycket läraktiga!
Tar vi oss ut ur katakomberna och slutar bygga mausoleum där vi vältrar oss i orden "sämst när det gäller" och andra självspäkande
floskler så kanske vi kan spänna våra nationella biceps, snöra på skridskorna en gång till och höja blicken och se mot horisonten igen.
Risken är stor att kommande generationer med minskad skolidrott på schemat och katastrofala landslagsresultat tycker att "hockey- det är inget för mig" och knappar vidare på sitt Gameboy spel. Fiktiva världar och värden tar över och en gammal hederlig "idioten" övning bara finns beskriven på gamla dammiga pergamentrullar. Nja, vi ska inte överdriva, men...
Allt har sin tid. Särskilt vid kriser och katastrofer: chockfas-reaktionsfas-bearbetningsfas och slutligen nyorienteringsfas.
Ät upp maten, unge -annars kommer vitryssen och tar dig!