Mitt (långa) svar. I fallet Nordgren håller jag med dig, det kom som en chock. Men någonting var ändå skumt med efterspelet; antingen övervärderades Nordgrens betydelse för laget eller så trodde man stenhårt att Hedström skulle stanna, för först när Nordgren dragit fixade man hit Krykov och Manderville (som inte varit aktuella tidigare), dessutom ökade prioriteten ytterligare för fler nyförvärv. En enskild spelare var alltså i praktiken paradoxalt nog otroligt betydelsefull i detta hyllade kollektiv.
Hur skulle man agerat? Först och främst var Hedströms flytt väntad. Hedström gick tidigt ut med att han ville spela i NHL, och efter hans insatser både i Timrå och spel i ett vm som var mer välbevakat ”over there” än någonsin så var det inte svårt att räkna ut att han skulle få ett mer frestande kontraktserbjudande än vad Timrå kunde erbjuda. Med tanke på att NHL består av 30 lag varav samtliga hade massor med platser att fylla med mindre lönebudget är ju dessutom en relativt billig spelare som Hedström klippt och skuren. Utifrån denna förutsättning, att Hedström skulle dra så skulle man ha jagat ett tyngre namn, en etablerad spelare och poängproducerande spelare tidigt på försäsongen. En DYR spelare. Vem skulle man då ha jagat? Visst det fanns inte hav av bra namn redan tidigt på försäsongen, men visst fanns det spelare, det finns ju fler ligor än värvningarna i Elitserien. Titta på värvningarna i Finland, Tyskland mm så hittar du nog namn. Även om man inte hade värvat något tyngre namn så borde det varit möjligt att hitta aningen mer etablerade spelare än överskottet från en konkurrerande klubb eller föredettingar från blåbärsligor. Det står jag fast vid.
Det stämmer att Timrå inte har samma ekonomiska möjligheter som vissa konkurrenter, men Timrå är inte så fattigt som vissa vill påstå. Vi omsätter drygt 70 miljoner, dvs MER än Modo, ändå har vi inte möjlighet att värva namn som Horava och Pavlikovsky? Varför? Visst, Nubben och Timrå har inte varit laget med de spektakulära värvningarna utan satsat på talanger och lojala spelartyper osv. En linje som varit lyckosam och som jag står bakom, men, med ett viktigt undantag. I vissa situationer måste det få kosta på! Tappar man i princip alla tongivande spelare är det väl progressivt att inte värva ett endaste riktigt tungt namn. Det visar ju också bergänsingarna i dagens lag. Alla kompletteringar mitt i säsongen nu kommer säkerligen bli dyrare än om man tidigt värvat en spelare som Kalle Sahlstedt.
Laakonen och Nielsen otur? Ja det är ett sätt att se på saken. Tycker du då vi haft tur med alla lyckade nyförvärv? Det tycker definitivt inte jag.
Nubbens linje är som sagt i grunden riktigt bra även om den har sina brister. Förutom den lätt naiva skeptismen mot enskilda dyra värvningar, har han dessutom gjort en del märkliga utspel från sin egen värvningsprofil. Titta på Peter Ström. Hur motiveras en sådan värvning? Den är faktiskt helt oförklarlig. En spelare som varit på nergång flera säsonger och valt att varva ner i Italien, en hockeyliga som är garanterat sämre än allsvenskan. Klart Ström själv säger att han har mer att ge, det ligger ju i hans egna intresse. Att en spelare som Peter Ström går före en hungrig spelare som Matthias Månsson eller nån allsvensk lovande kille är helt oförklarigt och brott mot Nubbens egna principer. Rutin? Bah!
Jag får känslan av att Nubbens sug av att fynda ibland blir hans begränsing. Det är bra till en viss gräns men samtidigt leder det till flera omotiverade inköp, köpet sker liksom bara för att det är billigt. Det påminner lite om folket härnere som vallfärdar till Ullared och köper massa skrot som dem inte behöver bara för att det är billigt.
Jag kräver inte att Timrå ska vara ett topplag. Men jag kräver satsningar som är i klass med vad som har levererats tidigare säsonger, särskilt när de namnkunniga spelarna sticker.
Denna vurm för Edfelt är oförståelig. ”I paritet med Svensson” För det första är dom ju inte ens samma spelartyp. Sedan har Melander större potential och vi kan inte ha kvar båda. ”Svårt för juniorer att komma fram om vi ... | #Läs mer ·
· 
Mitt (långa) svar.
I fallet Nordgren håller jag med dig, det kom som en chock. Men någonting var ändå skumt med efterspelet; antingen övervärderades Nordgrens betydelse för laget eller så trodde man stenhårt att Hedström skulle stanna, för först när Nordgren dragit fixade man hit Krykov och Manderville (som inte varit aktuella tidigare), dessutom ökade prioriteten ytterligare för fler nyförvärv.
En enskild spelare var alltså i praktiken paradoxalt nog otroligt betydelsefull i detta hyllade kollektiv.
Hur skulle man agerat? Först och främst var Hedströms flytt väntad. Hedström gick tidigt ut med att han ville spela i NHL, och efter hans insatser både i Timrå och spel i ett vm som var mer välbevakat ”over there” än någonsin så var det inte svårt att räkna ut att han skulle få ett mer frestande kontraktserbjudande än vad Timrå kunde erbjuda. Med tanke på att NHL består av 30 lag varav samtliga hade massor med platser att fylla med mindre lönebudget är ju dessutom en relativt billig spelare som Hedström klippt och skuren.
Utifrån denna förutsättning, att Hedström skulle dra så skulle man ha jagat ett tyngre namn, en etablerad spelare och poängproducerande spelare tidigt på försäsongen. En DYR spelare. Vem skulle man då ha jagat? Visst det fanns inte hav av bra namn redan tidigt på försäsongen, men visst fanns det spelare, det finns ju fler ligor än värvningarna i Elitserien. Titta på värvningarna i Finland, Tyskland mm så hittar du nog namn. Även om man inte hade värvat något tyngre namn så borde det varit möjligt att hitta aningen mer etablerade spelare än överskottet från en konkurrerande klubb eller föredettingar från blåbärsligor. Det står jag fast vid.
Det stämmer att Timrå inte har samma ekonomiska möjligheter som vissa konkurrenter, men Timrå är inte så fattigt som vissa vill påstå. Vi omsätter drygt 70 miljoner, dvs MER än Modo, ändå har vi inte möjlighet att värva namn som Horava och Pavlikovsky? Varför?
Visst, Nubben och Timrå har inte varit laget med de spektakulära värvningarna utan satsat på talanger och lojala spelartyper osv. En linje som varit lyckosam och som jag står bakom, men, med ett viktigt undantag. I vissa situationer måste det få kosta på! Tappar man i princip alla tongivande spelare är det väl progressivt att inte värva ett endaste riktigt tungt namn. Det visar ju också bergänsingarna i dagens lag. Alla kompletteringar mitt i säsongen nu kommer säkerligen bli dyrare än om man tidigt värvat en spelare som Kalle Sahlstedt.
Laakonen och Nielsen otur? Ja det är ett sätt att se på saken. Tycker du då vi haft tur med alla lyckade nyförvärv? Det tycker definitivt inte jag.
Nubbens linje är som sagt i grunden riktigt bra även om den har sina brister. Förutom den lätt naiva skeptismen mot enskilda dyra värvningar, har han dessutom gjort en del märkliga utspel från sin egen värvningsprofil. Titta på Peter Ström. Hur motiveras en sådan värvning? Den är faktiskt helt oförklarlig. En spelare som varit på nergång flera säsonger och valt att varva ner i Italien, en hockeyliga som är garanterat sämre än allsvenskan. Klart Ström själv säger att han har mer att ge, det ligger ju i hans egna intresse. Att en spelare som Peter Ström går före en hungrig spelare som Matthias Månsson eller nån allsvensk lovande kille är helt oförklarigt och brott mot Nubbens egna principer. Rutin? Bah!
Jag får känslan av att Nubbens sug av att fynda ibland blir hans begränsing. Det är bra till en viss gräns men samtidigt leder det till flera omotiverade inköp, köpet sker liksom bara för att det är billigt.
Det påminner lite om folket härnere som vallfärdar till Ullared och köper massa skrot som dem inte behöver bara för att det är billigt.
Jag kräver inte att Timrå ska vara ett topplag. Men jag kräver satsningar som är i klass med vad som har levererats tidigare säsonger, särskilt när de namnkunniga spelarna sticker.