Tebaks efter en sväng i medielös obygd. Kändes som en idiotisk planering på förhand, men från söndags kväll kändes tillvaron optimal. Icke ett ljud, icke en tidningsnotis om Det Onämnbara som utspelades i den sjunde kvarten. När fickradion stängdes av blev tystnaden total.
Och här är man nu, mentalt omladdad och - märkligt nog - inte det minsta bitter. Timrå stod upp fantastiskt väl, och hade med de berömda marginalerna på rätt sida estetikens gränser lirat semi. Tyvärr tvingades man lita till just marginalerna, något som med en mindre uppfuckad säsong skademässigt sannolikt hade sluppits. Ett optimalt, skadefritt och uppladdat Timrå hade plockat hem matchserien. Punkt. Som sagt: vem är bitter..?
Nåväl. Challe/Nygårds presenterade. En blixt från klar himmel, alla förvånade. Måste säga att det känns fantastiskt spännande. I likhet med många hade jag gärna sett Kenta någon säsong till - eller tio. Om något lag skulle skaffa sig en egen sir Alex hade Timrå/Kenta varit denna kombination. Dock: min orubbliga övertro på Nubben/styrlelsens fingertoppkänsla säger: detta kom perfekt i tiden. Kenta går med huvudet högt, och bytet sker innan klubben upplever ett oinspirerat ledarskap. Ett arv finns att förvalta, och klubben vet exakt vilka man ville ha och i vilken riktning man vill att utvecklingen ska gå.
Är då Challe en bättre tränare än Kenta? Sannolikt inte. Om man med bättre menar alla de misstag som en erfaren tränare tvingats lära sig av och därefter plockat bort från sin repertoar. Här har Challe en del klavertramp kvar att göra, och Timrå kommer naturligtvis bli klubben han gör dom i. Å andra sidan: Challe är fräsch. Han är en odiskutabelt skicklig ledarfigur, och han har ambition. Han vet precis vad han vill göra, både med det lag han har ansvaret för och för sin egen del. Han kommer till ett dukat bord. Truppen är i det närmaste spikad, och de signade spelarna är av hög klass. Det finns yngre spelare att vidarutveckla, det finns ett fungerade grundspel och - garanterat inspirerande: det finns offensiva brister att försöka rätta till.
Jag tror att vi i Challe får en tränare som kommer vara villig att offra i princip allt för att laget ska prestera max. Han vet att det är är hans stora chans, och det som kommer ha en avgörande betydelse för tyngden i hans CV. En lyckad sejour i Timrå, och vägen till de Feta Uppdragen ligger öppen. Misslyckande: tillbaks till ruta ett. Man kan tycka vad man vill om en tränare som så öppet deklarerar sina framtidsplaner (Timrå, landslaget, utlandet), men själv blir jag lugnad. Snubben menar allvar. Det är här hans idéer ska testas skarpt, det är är han lägger grunden för sin framtid. Och jag tror att det kommer bli väldigt inspirerande för spelarna att få ta del av hans - sannolikt - nya uppslag och entusiasm.
Långt, svamligt inlägg. Sista summering: jag älskar verkligen the Nubben-way. Han blandar det uppenbart och säkra med skott i mörkret. Socker och salt. Fullständigt kompromisslöst fattar han beslut som får hälften av supportrarna att sätta i halsen, och andra hälften att vrida sig i njutningsfyllda, osäkra plågor. Jag tillhör den senare kategorin, och jag vill verkligen inte ha det på något annat sätt. Jag vill ha mer. Fortsätt överraska, Nubben. Följ din vision, och jag ska följa dig i döden.
PrästenAgneta: Oj mycket tuppfäktning och kukmätningar här inne nu, tror alla behöver vara ödmjuka inför kommande säsong. Vi får se helt enkelt hur det kommer att gå både för Timrå och modo. På förhand tycker jag det känns hur bra som ... | #Läs mer ·
· 
Och här är man nu, mentalt omladdad och - märkligt nog - inte det minsta bitter. Timrå stod upp fantastiskt väl, och hade med de berömda marginalerna på rätt sida estetikens gränser lirat semi. Tyvärr tvingades man lita till just marginalerna, något som med en mindre uppfuckad säsong skademässigt sannolikt hade sluppits. Ett optimalt, skadefritt och uppladdat Timrå hade plockat hem matchserien. Punkt. Som sagt: vem är bitter..?
Nåväl. Challe/Nygårds presenterade. En blixt från klar himmel, alla förvånade.
Måste säga att det känns fantastiskt spännande. I likhet med många hade jag gärna sett Kenta någon säsong till - eller tio. Om något lag skulle skaffa sig en egen sir Alex hade Timrå/Kenta varit denna kombination.
Dock: min orubbliga övertro på Nubben/styrlelsens fingertoppkänsla säger: detta kom perfekt i tiden. Kenta går med huvudet högt, och bytet sker innan klubben upplever ett oinspirerat ledarskap. Ett arv finns att förvalta, och klubben vet exakt vilka man ville ha och i vilken riktning man vill att utvecklingen ska gå.
Är då Challe en bättre tränare än Kenta? Sannolikt inte. Om man med bättre menar alla de misstag som en erfaren tränare tvingats lära sig av och därefter plockat bort från sin repertoar. Här har Challe en del klavertramp kvar att göra, och Timrå kommer naturligtvis bli klubben han gör dom i.
Å andra sidan: Challe är fräsch. Han är en odiskutabelt skicklig ledarfigur, och han har ambition. Han vet precis vad han vill göra, både med det lag han har ansvaret för och för sin egen del. Han kommer till ett dukat bord. Truppen är i det närmaste spikad, och de signade spelarna är av hög klass. Det finns yngre spelare att vidarutveckla, det finns ett fungerade grundspel och - garanterat inspirerande: det finns offensiva brister att försöka rätta till.
Jag tror att vi i Challe får en tränare som kommer vara villig att offra i princip allt för att laget ska prestera max. Han vet att det är är hans stora chans, och det som kommer ha en avgörande betydelse för tyngden i hans CV. En lyckad sejour i Timrå, och vägen till de Feta Uppdragen ligger öppen. Misslyckande: tillbaks till ruta ett.
Man kan tycka vad man vill om en tränare som så öppet deklarerar sina framtidsplaner (Timrå, landslaget, utlandet), men själv blir jag lugnad.
Snubben menar allvar. Det är här hans idéer ska testas skarpt, det är är han lägger grunden för sin framtid. Och jag tror att det kommer bli väldigt inspirerande för spelarna att få ta del av hans - sannolikt - nya uppslag och entusiasm.
Långt, svamligt inlägg. Sista summering: jag älskar verkligen the Nubben-way. Han blandar det uppenbart och säkra med skott i mörkret. Socker och salt. Fullständigt kompromisslöst fattar han beslut som får hälften av supportrarna att sätta i halsen, och andra hälften att vrida sig i njutningsfyllda, osäkra plågor. Jag tillhör den senare kategorin, och jag vill verkligen inte ha det på något annat sätt. Jag vill ha mer. Fortsätt överraska, Nubben. Följ din vision, och jag ska följa dig i döden.