Timrå IK

Skarin: Under den tidiga höstdelen av säsongen gick laget som en klocka. Det var ett självspelande piano. Kanske gick det lite för enkelt, för när motgångarna började komma med både skador och mindre lyckade resultat, ja, då hade vi kanske trots allt inte riktigt byggt upp det stabila grundspel som behövs för att hålla spelet på en genomgående hög nivå. Vårt spel var för enkelt att läsa och att checka sönder, kanske, eller så var det helt enkelt så att de få mål vi hade gjort varje match under perioden september till november, då det ofta kunde räcka att göra två mål för att vinna, det räckte inte längre till när försvaret inte kunde stå upp lika bra.

Under slutspelet blev det mer än tydligt vad det är som har saknats i laget under den här säsongen. Vi blev nog t.o.m överbevisade vad bristerna sitter i. Givetvis är det backspelet jag pratar om. Kimmo Lotvonens frånfall blev ju på tok för kännbart. Kanske mer kännbart än vad man hade trott. Lägg till detta Petri Kokko, som långt ifrån infriade de högt ställda förväntningar som fanns på honom. Det krävs nog ett par backar som lyfter backspelet här. En som är defensivt stark, och som vågar hålla i pucken i egen zon utan att handlederna förvandlas till gummi när motståndarna chackar högt, plus en i "strålman-klass" då. Men vilket lag önskar sig inte en back av Antons kaliber? Det är såklart en dröm att hitta någon med hans egenskaper, men målet borde vara att sikta dithän för att möjligtvis nå nästan hela vägen.