hellge: Gruppkramar i cyberrymden är en osexig företeelse. Motsvarigheten i verkliga livet är väl låt-oss-byta-tröjor-och-ta-bilder-vurmen som vissa hänfaller till så fort det vankas försäsongsturnering.
Låt oss trash-talka, men låt oss också kalla äpplen och päron vid dess rätta namn. Att som du låtsas ha en moralisk upphöjdhet som finner ett 'ovärdigt vinnarbeteende' motbjudande, och påtalar detta var gång modo åker på pisk från era snyggare och coolare länsgrannar - för att sedan dra det hela in absurdum när man vunnit hela skiten är enbart löjeväckande. Säg som det är: du gillar Timrå och dess supportrar ungefär lika mycket som jag gillar Modo och dess modolider. Jag hymlar inte. Jag gillar också att dryga mig när jag märker att det framkallar irritation. Men jag tror faktiskt att jag skulle fått svårt att känna respekt för mig själv om jag tog det hela så långt som du - och dina likar - gör när ni vunnit hela skiten. Och jag finner det enbart komiskt att ni har en så uppenbart svajig självkänsla att ni måste referera allt det som hänt/görs/kommer att ske mot en enda, över allt rådande sak: Timrå.
Och nej, slutligen och för sista gången: att jag blir upprörd och går i polemik är ingen seger för dig/er. Ibland saknar människor förmågan att förstå hur dom uppfattas i andras ögon. Förblindade av en egen - för omvärlden okänd - känsla av revansch och självupprättelse sluggar man vilt mot omvärlden och tror att man skördar segrar. Så är icke fallet. Och vem är bättre lämpad att påtala dårskapen om inte ett äldre, mer erfaret storasyskon?
Låt oss trash-talka, men låt oss också kalla äpplen och päron vid dess rätta namn. Att som du låtsas ha en moralisk upphöjdhet som finner ett 'ovärdigt vinnarbeteende' motbjudande, och påtalar detta var gång modo åker på pisk från era snyggare och coolare länsgrannar - för att sedan dra det hela in absurdum när man vunnit hela skiten är enbart löjeväckande. Säg som det är: du gillar Timrå och dess supportrar ungefär lika mycket som jag gillar Modo och dess modolider. Jag hymlar inte. Jag gillar också att dryga mig när jag märker att det framkallar irritation. Men jag tror faktiskt att jag skulle fått svårt att känna respekt för mig själv om jag tog det hela så långt som du - och dina likar - gör när ni vunnit hela skiten. Och jag finner det enbart komiskt att ni har en så uppenbart svajig självkänsla att ni måste referera allt det som hänt/görs/kommer att ske mot en enda, över allt rådande sak: Timrå.
Och nej, slutligen och för sista gången: att jag blir upprörd och går i polemik är ingen seger för dig/er. Ibland saknar människor förmågan att förstå hur dom uppfattas i andras ögon. Förblindade av en egen - för omvärlden okänd - känsla av revansch och självupprättelse sluggar man vilt mot omvärlden och tror att man skördar segrar. Så är icke fallet. Och vem är bättre lämpad att påtala dårskapen om inte ett äldre, mer erfaret storasyskon?