Paddan: Tja, det går förstås att hitta sina personliga tjusningar i båda sätten som spelarna bemöter det inte enbart trevliga första ispasset. Själv är det med skräckblandad, och en något ömmande känsla, jag minner tillbaka på när man som grabb snörade på sig grillorna för första gången på hösten. Slalompjäxa light, fast rejält mycket ondare, ungefär. Men det skulle göras, förstås. Och genomlidas.
på tal om mordisk åsyn så brukar ju det vara den bestående känslan när man tittar på de allra första träningsmatcherna. Det ser snudd på livsfarligt ut i varenda närkamp. En vanlig och inte alls särskilt hård tackling mot sarg kan helt plötsligt se ut just precis som du beskriver det - att spelaren som tar emot tacklingen har tagit sitt sista andetag - som att luften gått ur för all framtid.
på tal om mordisk åsyn så brukar ju det vara den bestående känslan när man tittar på de allra första träningsmatcherna. Det ser snudd på livsfarligt ut i varenda närkamp. En vanlig och inte alls särskilt hård tackling mot sarg kan helt plötsligt se ut just precis som du beskriver det - att spelaren som tar emot tacklingen har tagit sitt sista andetag - som att luften gått ur för all framtid.