En sista grej, bara för att fullfölja min Huge-kväll: tyckte faktiskt Marttinen gjorde sin bästa insats hittills i timråtröjan. Nej, han var inte bra och ja, han sprider fortfarande puckar helt oförutsägbart. Men det kändes som att han ville någonting. Frågan är om detta var hans peak-performance?
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
