JimmyH: Klockrent på min ära! Men jag har gett upp hoppet nu om att en dag få se Niklas Wikegård i båset. Jag gillar fortfarande hans framfart men jag har börjat inse att Wikegård har gjort sitt på den fronten. Karln gör sig bäst i TV och som föreläsare. Han har kramat ur sitt hockeyhjärta fullständigt i rollen som coach. Det finns inget mer att hämta. Dessutom blir han alldeles för exalterad nere vid sargkanten. Och jag tror inte familjen är beredd att bryta upp från tryggheten i Sigtuna, även om frugan härstammar ifrån Luleå. Men att karln gjort en beundransvärd insats för hockeyn är odiskutabelt. Men nu är det tid att gå vidare, tid att växla in.
Nu jublar ni säkert över mitt ställningstagande i denna infekterade fråga. Om det är så, får jag väl bjuda på den smällkaramellen då. Jag ser det som ett nyanserat tänkande och att jag låtit drömmarna sjunka in i mitt medvetande. Att jag haft gott om tid att fundera.
Jag kommer aldrig glömma Niklas Wikegård, inte en chans, inte efter min timmeslånga intervju i Schweiz, inte efter hans svarta korpögon, inte efter hans finger mot Timråklacken, inte efter hans fräna utläggningar i televisionen på bästa sändningstid, inte efter allt hans pissande på Sportbladet och Lasse Anrell i synnerhet och definitivt inte för hans förbehållslösa och gränsöverskridande kärlek till fysisk hockey och hårda tag, och slutligen inte heller för hans otroligt fantasifyllda klyschor och uttryck och hans sätt att förvandla möss till människor och pojkar till män.
TACK NIKLAS WIKEGÅRD! I MITT HJÄRTA FINNS DET ALLTID PLATS FÖR EN SÅDAN SOM DIG!
· 
Nu jublar ni säkert över mitt ställningstagande i denna infekterade fråga. Om det är så, får jag väl bjuda på den smällkaramellen då. Jag ser det som ett nyanserat tänkande och att jag låtit drömmarna sjunka in i mitt medvetande. Att jag haft gott om tid att fundera.
Jag kommer aldrig glömma Niklas Wikegård, inte en chans, inte efter min timmeslånga intervju i Schweiz, inte efter hans svarta korpögon, inte efter hans finger mot Timråklacken, inte efter hans fräna utläggningar i televisionen på bästa sändningstid, inte efter allt hans pissande på Sportbladet och Lasse Anrell i synnerhet och definitivt inte för hans förbehållslösa och gränsöverskridande kärlek till fysisk hockey och hårda tag, och slutligen inte heller för hans otroligt fantasifyllda klyschor och uttryck och hans sätt att förvandla möss till människor och pojkar till män.
TACK NIKLAS WIKEGÅRD! I MITT HJÄRTA FINNS DET ALLTID PLATS FÖR EN SÅDAN SOM DIG!
Amen.