Snoop: Visst skall man vara glad över den tabellplacering vi innehar. Men det som oroar mig är alla förbannade trygghetsfascister på våra breddgrader som försöker lura in oss realister in nån sorts form utav lugn och "det-är-lugnt-det-ordnar-sig"-mentalitet. Det är den här farliga mättnaden som verkar ha smugit sig på den vanliga Svensson som får mig att börja fundera...
Om spelarna också åker omkring och tror att det bara är en gräddfil till slutspelet så är det ju förjävligt. Att slå sig för bröstet och vara nöjd är inte min grej. Att falla igenom och göra enstaka plattmatcher är helt okej, det förekommer på alla håll och kanter i vårt samhälle. Att man tillfälligt går ner sig och växlar tempo i jakten på motivationen. Men när man radar upp förlusterna till att bli 2-3-4 matcher lång blir jag förbannad. Motto måste vara aldrig två dåliga matcher i rad. Det får inte bara bli en skiss på ett papper och en skrivbordsprodukt utan den måste anammas fullt ut bland samtliga individer från isen och upp på läktaren. Känslan utav att aldrig vara riktigt nöjd måste genomsyra hela organisationen. För att bli en vinnare måste man alltid ligga steget före och tänka ett steg längre än den innevarande veckan man befinner sig i.
Vi skall inte nöja oss med att våra grabbar inte verkar ha en plan B mot lag som systematiskt går in för att trasa sönder våra spel, stryper mittzonen och dämpar våran fart.
Nej anlita Mikael Åke Persbrandt som mental coach åt grabbarna och låt dem få en helkväll på Dramaten där man får se en dramatisk föreställning skriven utav Shakespear, Tjechov, Dostojevskij eller någon annan stor estradör och lär dem VIKTEN UTAV ATT KUNNA IMPROVISERA!
Variation och ombyte förnöjer!
NU KÖR VI START, STOPP FRÅN NU OCH FRAMÅT GRABBAR!
T T: tveksamt, men gör han det så vinner vi, det är ju en hockeyestetisk naturlag.
Gött med uppehåll, men mysigt att det drar igång igen. I synnerhet på bortaplan, mot en motståndare som på alla sätt bör betraktas som "bättre än oss". Läs mer
Om spelarna också åker omkring och tror att det bara är en gräddfil till slutspelet så är det ju förjävligt. Att slå sig för bröstet och vara nöjd är inte min grej. Att falla igenom och göra enstaka plattmatcher är helt okej, det förekommer på alla håll och kanter i vårt samhälle. Att man tillfälligt går ner sig och växlar tempo i jakten på motivationen. Men när man radar upp förlusterna till att bli 2-3-4 matcher lång blir jag förbannad. Motto måste vara aldrig två dåliga matcher i rad. Det får inte bara bli en skiss på ett papper och en skrivbordsprodukt utan den måste anammas fullt ut bland samtliga individer från isen och upp på läktaren. Känslan utav att aldrig vara riktigt nöjd måste genomsyra hela organisationen. För att bli en vinnare måste man alltid ligga steget före och tänka ett steg längre än den innevarande veckan man befinner sig i.
Vi skall inte nöja oss med att våra grabbar inte verkar ha en plan B mot lag som systematiskt går in för att trasa sönder våra spel, stryper mittzonen och dämpar våran fart.
Nej anlita Mikael Åke Persbrandt som mental coach åt grabbarna och låt dem få en helkväll på Dramaten där man får se en dramatisk föreställning skriven utav Shakespear, Tjechov, Dostojevskij eller någon annan stor estradör och lär dem VIKTEN UTAV ATT KUNNA IMPROVISERA!
Variation och ombyte förnöjer!
NU KÖR VI START, STOPP FRÅN NU OCH FRAMÅT GRABBAR!
ALLTID RÖTT, ALLTID RÖTT ;)