Sidan uppdateras nu automatiskt med de nya inlägg som skrivs.
...och skulle ni inte komma ihåg hur landet låg kring 1988, kan ni fräscha upp era minnen med denna artikel från den mycket trovärdiga utländska publikationen The Sun, känd för sina djuplodande analyser och objektiva artiklar av händelser från när och fjärran.
Detta är åtminstone den tredje dödsstrafftråden i Caféets historia. De blommar upp då något särskilt uppseendeväckande kniminalfall har inträffat, och polariserar snabbt in sig i 'för' och 'emot' dödsstraff.
Detta inlägg är en komplicerad fråga, ställd av en som är 'emot' till er som är 'för', och belyser själva essensen av varför vi är 'emot':
Idag är fallet med 'Allmänläkaren' och 'Obducenten', som en gång i tiden åtalades för att ha mördat och styckat den prostituerade Cathrine da Costa 1984. Fallet innehöll både satanistiska förtecken, pedofili, incest och ett barn - en 17-månaders deltagare i 'riterna' kring själva styckningen.
Ni som är tillräckligt gamla att komma ihåg fallet i sina 'heydays', kommer också ihåg att stämningen kring 'A' och 'O' var så uppiskad att om de hade visat sig offentligt hade de med all säkerhet lynchats på stubben.
Kravet från allmänheten var stenhårt att de skulle dömas, och då gärna till straff som var hårdare än vad som fanns i vår straffskala - dödsstraff talades det om ofta på fikaraster, i postköer och i uppjagade insändare. När så 'A' och 'O' friades talades det om rättsskandal och ord som 'vi borde ta lagen i egna händer' florerade både en, två och många gånger över lördagsgroggar.
OM vi hade haft dödsstraff i Sverige, och OM pressen på domstolen varit lite hårdare hade det varit ställt utom allt rimligt tvivel att 'Allmänläkaren' och 'Obducenten' hade dömts till döden för detta bisarra brott.
- - - - -
Idag, mer än tjugo år senare, är det en helt annan bild som är gängse åsikt i detta kriminalfall. Nu ser man en rättsläkare som skyddat sina egna intressen ('O' skulle mycket väl ha kunnat tagit rättsläkarens tjänst), man ser en vårdnadstvist ('A' och hans fru) där frun gått överstyr i sina anklagelser för att åsamka 'A' så stor skada som möjligt, man ser en nitisk barnpsykiater och en kvinnlig psykolog som inte övertolkat utan i princip styrt 'barnets berättelse'. Kort sagt, idag ser man ett justitiemord.
- - - - -
Så, min fråga till er som ropar på dödsstraff,
om vi nu i Sverige hade haft det, och ett dödsstraff mot 'A' och 'O' hade verkställts - hur hade vi då reparerat dödsstraffet?
Hade vi ryckt på axlarna, och tyckt att 'lite svinn får man ju alltid räkna med, om vi ska uppehålla medborgarnas höga säkerhet'?
Hade vi dömt rättsläkaren, mamman, barnet, barnpsykiatern och psykologen till döden, för falskt vittnesmål?
Eller vad skulle ha hänt, tycker ni?
(Eftersom detta fallet inte är dagsaktuellt förväntar jag mig att ni nu kan svara logiskt och sansat, utan att blanda in massa magkänslor som har en förmåga att förblinda er in i grottmänniskans bortersta tankevindlingar.)
Utan att följt fallet i detalj, tycker jag att det han säger i sin slutplädering (13:19 - 14:07) är precis vad man kan förvänta sig om en försvarsadvokat, varken mer eller mindre.
Jag har mer eller mindre slutat läsa om brottsfall likt detta och Engla i Aftonbladet och Expressens regi, för i varje artikel, i varje stycke undrar jag vad som fått journalisten att skriva just det som journalisten skriver. Ofta är säkert den känslan ogrundad, men lika ofta driver nog journalisterna varandra framåt, och spekulerar som om deras ord vore dagsens sanning med stort S.
Jag saknar mycket ofta 'den andra sidan' i dessa ensidiga drev. Väldigt sällan ser jag nykter objektivitet i kvällspresspränt. Och på internetforum hörs mest vulgärare varianter på kvällspresslöp.
Och jag gillar inte folk som försöker bygga upp en lynchstämning, enbart grundat på vad man läst i en kvällstidning.
Jag kan beskriva vad jag menar med myntets två sidor. Om ni är gamla nog att komma ihåg VM-guldet 1987 i hockey, så kommer ni ihåg att det föregicks av en skandal - som beskrevs på ett sätt i Svensk kvällspress, och med 180 graders motsatt riktning i Finsk kvällspress.
Förvånande nog lobbade båda ländernas kvällspress med stenhårda argument för att just deras land skulle få nå det hägrande slutspelet.
Att få se en objektiv summering av den händelsen hade varit en upplevelse. Länkat är det bästa jag sett i ämnet, skrivet 18 år efteråt av DN.
Visst är Engla- och Ricardofallet vidriga brott i sig.
Men framför allt när det nyss har hänt, och det enda ni vet är vad som står på Expressens löp kan ni inte gå ut och ha minsta åsikt om någonting.
Ni som ropar om olika arter av lynchning - hur ska ni reparera ett sådant förfarande om det skulle visa sig om ni har fel? Eller ropar ni bara för att alla andra ropar?
Och är dödsstraff ok i ett fall, men inte i ett annat - hur definierar ni själva gränsen när dödsstraff är ok - och inte ok? Godtycke?
Veckans hetaste forum
1696
Veckans hetaste ämnen
1460 
· 
· 
· · 
