Sidan uppdateras nu automatiskt med de nya inlägg som skrivs.
Den moderna hockeyn, del 7
Med den beskrivna bakgrunden och hur elithockeyns villkor förändrats till hur det ser ut idag, samt hur olika klubbar hanterat situationen, har vi goda möjligheter att förutsäga hur det blir framöver. Naturligtvis kan vi inte veta; det kan hända sådant som vi i förväg inte känt till och som får inflytande på utveckling och resultat.
Viktiga spelare kan bli skadade eller byta klubb och liga, tidigare okända ekonomiska problem kan komma fram, nyckelpersoner som tränare eller målvakter kan lyckas oväntat bra eller misslyckas kapitalt.
Men vi kan i alla fall gissa bättre än de självutnämnda experterna i media (räknar inte in riktiga experter som Robert Pettersson och andra på Hockeysverige) som nästan uteslutande avlägger tips som i princip följer mönstret:
a) • det slutar som det slutade året innan
• rookies kommer sist
• möjligen tippas något lag 1-2 placeringar bättre eller sämre
• alternativt har de några lag som de konsekvent tippar i botten eller i topp
De tippar alltså hockey på samma sätt som meteorologer tippade morgondagens väder förr om åren där, oberoende av alla mätstationer och data, den genomsnittligt bästa prognosen alltid var ”det blir samma väder i morgon som idag”. Väder är ju en vetenskap som måste hanteras med kaosmatematiska verktyg, men att de s k hockeyexperterna uppför sig som vore hockey kaos säger mer om deras kompetens än om hockeyn. Nå, nu kör vi. Jag tar lagen i den ordning de placerade sig i serien. Tar några i taget.
Skellefteå AIK
Jag tror inte att Skellefteå kan försvara ställningen på absolut Sverigetopp framöver och vändningen har vi nog redan sett i år, då man visserligen återigen tog serien överlägset men missade såväl Europamästerskapet som det svenska mästerskapet.
Den helt dominerande orsaken till Skellefteås starka period med fem finaler och två Le Mat är naturligtvis strategin att rekrytera 14-17-åringar från Västerbotten och Norrbotten till stadens hockeygymnasium och Skellefteås juniorlag. På det sättet har man säkrat en bred uppsättning talangfulla juniorer och av dessa har ett stort antal kunnat utvecklas till att snabbt etableras som starka spelare på seniornivå. Detta har inneburit att laget tämligen bekvämt kunnat räkna med att en stor andel av truppen garanterats försörjd och det har även i år fortsatt och kan nog så göra några år till framöver. Men denna strategi är numera känd bland de klubbar i övre Norrland som ”drabbats” av Skellefteås youthdrain av det underlag som annars skulle funnits för andra. Det gäller i första hand Björklöven och Luleå Hockey men kanske också Modo och Timrå. Dessa lag har därför satsat på att stänga Skellefteås tillgång till de andra klubbarnas naturligt tillgängliga pojkar och ungdomar. Det tar förstås tid innan ett sådant arbete får effekt men redan nu har Skellefteås tömning av talangfulla pojkar hindrats och på några års sikt innebär detta att själva grunden för Skellefteås framgångar senaste åren har raserats.
Den ovanstående strategin har alltså varit den viktigaste bakom Skellefteås framgångar men de skulle knappast nått ända fram om de inte också kunnat komplettera med rekryteringar som perfekt gått in och fullständigat laget. Ser man över en längre period har inte Skellefteå varit speciellt duktiga på att rekrytera externa spelare, i synnerhet inte från utlandet. Men under senaste åren fick man ihop ett mycket slagkraftigt lag med perfekta spelare. Jag har ju själv påstått att det berodde på att Anders Forsberg som huvudtränare hade ett viktigt inflytande för att man fick ihop ett lag med längre kontrakt och därigenom ett ”självspelande piano” som plockade SM-tecknen två år i rad. Det må vara som det vill med den saken fast när man inför denna säsong blev tvungna att värva ett stort antal spelare är det ganska tydligt att man inte lyckades utan att rekryteringen blev på den tidigare nivån med minst lika många floppar som flippar och dessutom fanns inte den organisation som var nödvändig för att lyckas få in alla nya spelare för den hockey man önskade. Detta hop värvade stjärngäng dög förstås för att ordna en serieseger men när det gällde som mest i slutspelet för Europamästerskapet och för det svenska mästerskapet kollapsade laget eftersom de värvade spelarna inte var beredda att ge vad som krävdes och i stället uppträdde som energistjälande divor.
De spelare som Skellefteå exporterat har som regel inte lyckats speciellt i andra ligor. De fungerade utmärkt i det utmärkt fungerande Skellefteå, men på egna ben har de sällan de kvalitéer som behövs för att slå sig fram. Oskar Möller är förstås framgångsrik i vilken liga som helst och några enstaka spelare från Skellefteå kommer säkert att lyckas slå sig fram och etablera sig som NHL-spelare under många år, även om de knappast blir några stjärnor, men gott nog för dem ändå. Fast många lyckas inte alls och en möjlighet är förstås att många av dessa ger upp och återvänder till Skellefteå där de varit mer lyckade på svensk elitnivå. Jocke Lindström är väl det tydligaste exemplet. Vissa spekulerar i att Jimmie Eriksson och Bud Holloway kan vara på väg tillbaka också. Och det kan också bli fler spelare som tröttnar på en förhållandevis trist tillvaro i AHL när de inser att deras chanser att etablera sig i NHL är försvinnande små. Så, Skellefteå kan ha lyckan att förstärkas genom att få tillgång till ett antal hemvändare. Men hur långt räcker det? Och hur länge?
På kort sikt tror jag att Skellefteå fortsätter vara ett starkt lag men däremot inte att de kan tillhöra toppen i Sverige. De har en stomme av utmärkta ”egna” spelare men hur bra de kan fungera när nu ”magin är bruten” är inte helt lätt att veta. Och de måste förstärka laget på många positioner eftersom ett antal misslyckade värvningar nu försvinner. Kvar har de Calof, Zackrisson och Pesonen och de kan ju bli viktiga – om laget fungerar. Men t o m en sådan stjärna som Pesonen kan snarast bli på ”Lehtonennivå” om det vill sig illa. Och hur lyckas de att fylla de platser som är tomma? Hinner de få hem spelare som också fungerar? Eller måste de fylla på med chansartade värvningar och kan de då värva bättre än de gjorde i år? Och inser man att det inte bara räcker att rekrytera målskyttar utan att ett lag utan bra backar och bra målvakt är körda?
På kort sikt tror jag alltså att Skellefteå nu tappar och blir ett lag på övre halvan men inte mer och på lite längre sikt är det mer tveksamt om man kan hålla sig kvar där. Skellefteå har varit etablerade tidigare men försvunnit och det kan ske igen.
Frölunda HC
Frölunda har ju under alla år haft bättre förutsättningar än alla andra lag, dels genom att de är tämligen ensamma om hockey i sitt omfattande upptagningsområde och därigenom har en stor uppsättning talanger att ta in i laget, dels eftersom de av samma skäl – ensamma – kunnat fylla arenan med publik och därigenom inkomster. Men eftersom de haft sparkbollspersoner i ledningen har de nästan alltid misskött hockeyn och bara ibland lyckats ta fram lag som kunnat konkurrera om Sverigetopp. Häromåret började de vackla t o m ekonomiskt och insåg att de måste välja en ny och bättre väg. Detta genom att satsa på att spela upp sina egna junisar i laget och för att säkra detta anställde de Rogern på en massa år framåt för att garantera en ledare som var expert på att just lyfta upp junisar. För det första är jag inte helt övertygad om Rogerns skicklighet som tränare, ej heller på att spela upp junisar, om jag ska vara ärlig. Och eftersom Rogern är en av de våra, en lulegrabb bär det mig emot att säga så. Men han höjdes till skyarna av de s k experterna när han ”råkade” vara bas för småkronorna den gång de lyckades ta VM, något som jag inte vet om det berodde på just Rogern eller om det mer var en slump – någon gång ska vi väl vinna.
I vilket fall som helst har Frölunda förstås valt alldeles rätt väg men med hänsyn till deras historia under alla år undrar jag verkligen om man kan lita på att de kan hålla sig i fåran och styra skeppet rätt. Det kommer att ta tid och även om de placerat sig högt i serien senaste åren är jag inte så imponerad av vad man presterar. I vår senaste kvartsfinal var det tydligt att ett lag som spelar Rönkenhockey kan lyckas neutralisera den hockey som Rogern utvecklat i laget: blixtrande snabb och idérik. Men väsentligen stoppad redan av Luleå i kvarten och när de fick möta det lag som bättre än vi själva lirar Rönkenhockey nu – Växjö – kunde de inte svara.
På kort sikt tror jag alltså inte att Frölunda lyckas nå absoluta toppen även om de nog kan hålla sig på en hög nivå några platser under. På lång sikt…ja, kan de fortsätta satsa målmedvetet och långsiktigt kommer de helt klart att bli bäst i Sverige. Men sparkbolls-Göteborg går inte att lita på och det har tidigare bara behövts någon motgång så har de sparkat tränare, spelare och planering. Av det skälet tveksamt att de lyckas på sikt.
Växjö Lakers HC
Läjkrarna har gjort allt rätt. De har visat att de är bäst på att rekrytera och hantera spelare för att bygga ett lag och de har också komponerat den bästa hockeyn; en totalhockey med perfekt balans mellan försvar och anfall. Klubben har alltså alla verktyg, har under flera år byggt långsiktigt och målmedvetet och det finns ingenting som talar emot att de kan fortsätta hålla den här nivån. Utan att vara helt insatt har jag fått uppfattningen att de haft ett starkt ekonomiskt stöd som grund för att de kunnat lyckas med detta, vilket sägs vara upplagt på ett sådant sätt att de framöver kommer att tyngas av återbetalningar under många år. Men ju längre tiden går, desto större chans att de lyckas bygga upp en lokal juniorverksamhet för att kunna försörja laget med egna spelare och dessutom för att etablera en bred supporterskara av hockeykompetenta åskådare och ett lag som har chans att för lång tid framöver etableras som ett hockeylag på elitnivå i Sverige.
På kort sikt spår jag fortsatta utmärkta framgångar för Läjkrarna närmaste åren och på längre sikt kan de bli kvar men det hänger på att de fortsatt leds av personer som är lika dugliga som de som klubben nu har.
eltifoso: Tack, eltifoso:-)
Håller med dig om att ni lyckats bra senaste femårsperioden och trots att ni missade kvartsfinalsspel i år är ni ändå genomsnittligt näst mest lyckade laget i Sverige dessa fem år, efter Apan, medan Luleå är något distanserade trea.
Men kraven på elitseriens sammantaget bästa lag någonsin, Ulfven är stora, och kanske har du rätt att Warulfven är på väg uppåt igen. Här har ju funnits mycket komprtens och gissningsvis blev läget omöjligt att blunda för ungefär när jörgenjönsson klev av och därefter kanske planeringen går åt rätt håll?
Kommer ihåg att det var ganska stort när Warulfven - som alltid förklarat att "vi spelar vårt spel så får motståndarna rätta sig efter det" - under Rönkens första säsong förklarade att "Vi möter Luleå med Rönkenhockey själva. Det är enda chansen, annars förlorar man". Resultaten blev ju också att Ulfven slog oss varje match men med god hjäp av Salak som var extremt j-a omöjlig att måla på då.
Jo. Det blir väldigt intressant att se om Warulfven nu med all ohyggligt dokumenterat kompetens lyckas möta den nya tiden och de nya uppstickarna. Under de år när Ulfven seglat högt hela tiden och verkat omöjliga att komma åt har jag bidat tid och menat att de enda som kan besegra Warulfven är Warulfven själv och hoppats att ni skulle segra ihjäl er.
Vilket delvis skedde, då publiken la av att komma och ni bara kunde förlora eftersom alla räknade med Glud varje år, eller så var det misslyckat. Hade varit intressant om ni åkt ur något år för att se vad som därefter skulle ha hänt. Men det ser ju ut som att ni rider ut den eventuellt hotande krisen och då påminns man om den sanning, den gamla djungellegend som myntades redan på den tiden en roger warulfvsragor johansson sträckte ut armar och klubba som sista back och därigenom blockerade ungefär 27 meter isyta:
Warulfven är Warulfven
;-)
Redigerad kommentar
Den moderna hockeyn, del 7
När vi nu kartlagt läget och den moderna hockeyn i Sverige är det naturliga nästa steget att bedöma hur det kommer att gå i fortsättningen.
Jag tycker att det finns utmärkta möjligheter för att relativt väl ställa sådana prognoser.
Men jag gör det inte nu. Det här räcker tills vidare. Det finns gott om tid att skriva nästa kapitel.
Den moderna hockeyn, del 6
Luleå Hockey
Från bottenpositioner i Elitserien blev vi i grundserien 4-1-3-6 och i slutspelet gick vi varje år och till semi-kvart-final-kvart. I semi och final förlorade vi mot Aporna och de två gånger vi åkte i kvarten var det mot lag som spelade bättre Rönkenhockey än vi själva; första gången Gnaget, andra gången Läjkers! I år var det lite svårare men med alla tränare utbytta och många spelare borta ändå en hygglig insats med ett lag där Fagervall framför allt lagt till ett vassare försvarsspel där inte puckar i onödan gavs bort och som egentligen fixat plats i semi innan en amssa jidder riktade mot våra bottar inträffade. Samtidigt har Luleå varit överlägset mest lyckade i Europaturneringarna: två gånger har vi blivit mästare i Europa och det är vi just nu. De gånger vi inte vunnit har vi rankats trea efter att ha förlorat först i sudd/straff i semi mot finska lag, ena gången dessutom sedan Mårts stulit Linus Klasen av Luleå; annars hade vi med stor sannolikhet kunnat vara Europamästare tre år i följd!
Gnaget
Ett strålande exempel. Melin hade redan i Allsvenskan mot Almtuna förstått Rönkenhockeyn och med ett rätt begränsat lag spelade han in Rönkenhockey i Gnaget i Elitserien med följd att Gnaget första året spöade serievinnarna HV i kvartsfinal och nästa år gjorde detsamma genom att spöa Luleå Hockey i kvartsfinal! Gnaget hade kunnat fortsätta på den inslagna vägen men kollapsade som hela Gnaget nu kollapsat sedan Firman Boys halt tagit över hela kungliga AIK.
Pölsan
Ett lag som var på dekis. Som på senare år lyckats fantastiskt bra trots allt. Spöade Apan och tog ett SM med fantastiska spelare som sedan – förstås – knycktes till NHL. Och som kunde ha lyckats igen ett kommande slutspel, men hade oturen att få den skicklige backen Gunderson borta precis varpå hans målskott i PP försvann. Och sedan tappade stilen helt senaste säsongen. I detta lag kom Rönkens assistent Bulan in och på några få månader gick det förlorande Pölsan från ett misslyckat lag till en veritabel motståndare med Rönkenhockey. Nu torskade man 4-0 mot Apan men var det bättre laget i flera av matcherna och hade man inte saknat fem av sina viktigaste spelare skadade skulle man ha vunnit.
Apan
Rönkenhockeyn GJORDE Apan. Apan har alltid haft en hockey som inneburit att man bara öste på framåt och när det fungerade öste man in mål. Men minst lika ofta läckte man som ett såll bakåt och kunde släppa in fler mål än man själv gjorde. Den vildsinta attackhockeyn finns fortfarande kvar som ett genomgående drag i aphockeyn men först när man började spela Rönkenhockey i försvarsspelet lyckades man täta till och bli en vinnare.
Apsupportrar tycks ha en konstig uppfattning om att Apan på något vis har en betydligt ”bättre” hockey än andra lag när de ”sköljer över” motståndarna. Själv tycker jag inte att det är så knepigt eller fantastiskt. Det man har är en våldsam satsning framåt när man har puck och förfogar man då över forwards som kan attackera snabbt och försvara pucken är det mesta vunnet, och detta har man kombinerat med att när en sådan attackspelare går in i motståndarnas zon hänger alla andra spelare på för att finna platser där de, om de får puck, kan skjuta mål. Enkelt koncept: 1) bryt in efter sarg, bakom mål eller centralt, och så 2) öser 2-3-4 andra spelare in i riktning mot målet. Nästan bara att blint passa in med stor chans att hitta någon apa som kan peta eller panga puck i mål. Och med duktiga målskyttar blir det mål.
Luleå har ju under Rönkenåren i de flesta matcher lyckats neutralisera Apans attackhockey i stort sett hela matcherna. Under Rönkenåren vann vi nästan licka mycket som vi förlorade mot Apan. Första slutspelet vi möttes hade vi 2-0 och nästan 3-0 i matcher, men tappade fokus efter brännvinsjournalistens hetsning av media mot oss och föll. Andra slutspelet var vi i spelet mycket jämna men lyckades torska med 4-0 eftersom aporna offrade sig bättre och kämpade mer och dessutom hade vassare skyttar.
Men det lag som Anders Forsberg byggde upp när han och Klockare förstått hur de genom att importera Rönkenhockey kunde förbättra försvarsspelet gick till final varje år och tog två SM i rad med i princip Forsbergs lag.
Nu, när Forsbargs lag är borta har Lasse Bagdad-Bob J försökt köpa lag som Warulfven och Lustan gjorde förr om åren men det misslyckades. Man vann visserligen serien, men fick stryk i slutspelet om Europamästerskapet mot Luleå Hockey och fick stryk i slutspelet om SM mot laget med just nu suveränast Rönkenhockey: Läjkers.
Att huvudtränaren Apwallson under brinnande finalspel offentligt går ut och sågar sina egna köpespelare och förklarar att han är skitförbannad och spyfärdig över dessa divors uppträdande i match efter match är remarkabelt och enormt uppseendeväckande. I mina ögon är detta mycket tydliga tecken på att Apans tid i toppen nu går mot sitt slut.
Läjkers
Ja, vi har ju redan varit inne på hur skickligt Evertsson rekryterat de spelare som behövs och satt in Hallam som perfekt utvecklat laget att spela en Rönkenhockey som är t o m vassare än den Rönkenhockey fick till. Den avgörande skillnaden är naturligtvis att Evertsson haft betydligt mer pengar än Osten och därför kunnat se till att man få¨tt betydligt mer effektiva snipers och målskyttar än Luleå lyckades med.
Men Läjkers har arbetat långsiktigt och målmedvetet. Den hockey som Hallam satte laget att spela blev bara mer och mer effektiv för varje år. Men mot Luleås Rönkenhockey var man länge chanslös. I 2-3 år förlorade Läjkers varje match hemma och borta mot Luleå och först vid förra slutspelet var man ikapp. Då mötte man i kvarten ett Luleå som hade stjärnorna Linusarna Klasen och Omark men vars anfallsspel lagom till slutspelet gått i baklås och Läjkers lyckades elegant och effektivt neutralisera våra Linusar mest hela tiden.
Nu åkte visserligen Läjkers ut mot Warulfven, som är helt oberäknelig, men hade de gått till final kunde de ha lyckats vinna SM redan då. Folk hade sett och förstått och inför den senaste säsongen favorittippades Läjkers men låg under hösten bara på plats 5-6 och de s k experterna glömde bort dem.
Men Sam Hallam arbetade kolkt och långsiktigt i det tysta och utan att ”experterna” märkte det var Läjkers under andra halvan av serien det bästa laget i SHL och toppade ”andra halvan ligan”. Väl i slutspel fick Läjkers möta samtliga av de tippade farligaste motståndarna: Öret, Köplustan och Apan. Och vann övertygande och värdigt.
Den moderna hockeyn, del 5
Jonas Rönnqvist och Rönken-hockeyn.
Den härlige spelaren från Luleå Hockey blev en tränare med helt nya idéer som lyckades så bra att numera alla lag som vill lira på svensk elitnivå måste spela Rönkenhockey, annars är de chanslösa.
Rönken tog först över ett mediokert Almtuna och utvecklade dem till ett allsvenskt topplag med Rönkenhockey. Redan från Allsvenskan var det tydligt vilken succé Rönkenhockeyn var. Det allsvenska laget AIK med tränaren Roger Melin hängde på och satsade på Rönkenhockey i Elitserien. Apans huvudtränare Anders Forsberg och hjälptränaren Stefan Klockare beslutade köpa Rönkens assistent CryBert Robertsson för att med Rönkenhockeyn råda bot på Apans historiskt konsekventa usla försvarsspel. Och Osten rekryterade hem Rönken och satte honom som huvudtränare för Luleå under fyra år.
Vad är Rönkenhockeyn?
I första hand detta: Man kräver att samtliga spelare som till extremt bra lön spelar hockey gör sitt bästa i varje byte på isen!
Så j-a konstigt är väl inte det kan man tycka. Men för de som varit med om tiden innan vet man hur j-a less man var på att se spelare i egna laget slöåka på isen och ta en massa skitutvisningar för trippingar och slashingar för att man inte brydde sig om att åka skridskor.
Det är ju slutspelshockey, skrattade ”experterna” som menade att Rönkens slpeare som kastade sig in för att under korta byten åka järnet mot motståndare, skulle ju inte orka med det en hel säsong. Men fel hade de. Visst, i slutspel brukar de flesta av de bästa lagens spelare vara beredda att ge tänder för att nå framgång. Men detta tämligen ostrukturerat, gick det så gick det. Nu körde Rönken detta säsongen igenom med ett genomtänkt lagspel där alla spelares insatser jackade i varandras och det gav en trygghet om precis hur alla skulle agera och agera hela tiden.
En avgörande del i detta var att samtliga spelare hjälpte till med försvarsspelet när laget försvarade sig. Innan Rönken hade det varit tämligen accepterat att yttrarna just inte bidrog så mycket utan mer kunde avvakta på halvdistans eller på start mot bortre blå för att kontra om lägen gavs. Men detta innebar förstås att försvarsspelet tidigare som regel fick skötas av backarna med stöd av centern, och att på så sätt försvara sig med tre spelare i stället för fem spelare i Rönkens lag visades snabbt värdelöst. Hockey är anfall OCH försvar och Rönken utvecklade försvaret till en helt ny nivå som var helt överlägsen det som tidigare funnits. År efter år satte Luleå Hockey nya rekord för effektivt försvarsspel och motståndarna insåg snabbt att kom de i målmässigt underläge mot Luleå var det i princip kört eftersom Luleå utan vidare kunde döda en match efter minut 1, om man tagit ledningen med 1-0.
Kompetenta hockeybedömare har förstås insett allt detta medan det hänt. Sett hur Rönken utvecklade försvarsspelet till en underbart elegant och imponerande nivå och förstått att detta är något av det största som hänt modern hockey i Sverige. Ja, även om man försöker se över hela vår hockeyhistoria för att identifiera tränare vars tankar haft betydelse för utveckling av den moderna hockeyn är det inte möjligt att lyfta fram någon som betytt så mycket som Jonas Rönnqvist.
Det finns också icke kompetenta hockeybedömare. T ex media och självutnämnda experter samt supportrar som inte har så stor koll på hockey. De har kunnat sitta och påstå att det är tråååååkigt att inte tillåta att motståndarna öser in mål på laget och det är roligare att sitta och se på målarfärg torka. Nu talar vi om folk sinte förstår så mycket av hockey men de förstår att när det blir mål har det hänt något och tror att när det inte blir mål har inget hänt.
Men de som begriper bättre förstår allt detta. Tränare och spelare i andra lag har hängt på och spelar numera Rönkenhockey, annars är de förlorade. Och de Rönkenhockeyspelande svenska klubbarna firar väldiga triumfer i Europaturneringarna där man möter lag som inte förstått detta och fortfarande spelar gammaldags hockey; och inte oväntat har det lag som spelat bästa Rönkenhockeyn – Luleå Hockey varit överlägset bäst i Europa och t o m blivit Europamästare två gånger senaste åren.
Rönkenhockeyn innebar mer än kravet att yttrarna hjälpte till i försvaret, dvs att hela laget bidrog hela tiden och att försvarsspelet började redan i motståndarnas zon, där man pressade lag som försvarade sig dåligt att tappa puck och ge spel och målchanser till Luleå.
För det första förbjöd han onödiga utvisningar och gnäll på domarna. Det var faktiskt enormt skönt att se. Ingen spelare som sket i att åka skridskor och i stället haka, trippa och slasha motståndare. Inga dumma och onödiga andra skitgrejer för att ge motståndarna chans med PP. Luleå blev år efter år det historiskt minst utvisade laget och det var härligt. Vidare slapp man allt skitsnack och gnäll på domare som speciellt vissa lag gjort till en del av hockeyn. Också det var härligt. Luleå knep fullständigt käft ända till dess att Apdåren Hardy Nilsson gav Djurgårdarna order om att sikta på att hjärnskada Luleås spelare i kombination med ett extremt osportsligt mediadrev som försökte hitta på att Luleås spelare bara filmade vilket pressade zebror att låta slakten av idioter som Ölvestad och Marcus Nilsson pågå. Fy fan. Då sade Osten och Bulan ifrånb på skarpen och det ordnade sig, symboliserat av Robin Nilssons vackra tandlösa leende inför en rödklädd Delfin.
Rönkens epokgörande förbättring av försvarsspelet i hockey innebar att ett ekonomiskt billigt Luleå utan stjärnor och som åren innan abonnerat på bottenplatser och av experterna prognostiserades för kvalspel och nedflyttning till Allsvenskan i stället blev ett topplag i landet och under Rönkens fyra år vid makten blev lag 2-3 i landet.
Men ända upp till en otvivelaktig förstaplats kom man inte. Och den största förklaringen till detta var självklart den att Luleå inte alls hade de ekonomiska förutsättningar som motståndarna hade. Man kunde inte köpa in etablerade målspottare, stjärnor som utan vidare skulle gå in och dominera och stänka in mål.
Man försökte så gott det gick. Luleås ypperligare försvarsspel innebar att spelare såg ut att pucken säkert lämnade vår zon via sarg eller lobbar om det krävdes, men det innebar också att motståndarna fick äga puck och börja om gång på gång. Vi prioriterade inte att hitta öppnande passningar med risk att lägga indianer eller ge brytande motståndare chans mot vårt mål.
Och dessutom hade vi inga spelare lågt upp på isen till vilka passen kunde läggas; de var ju djupt nere i vår zon för att bistå försvaret.
Under senare år jobbade Rönken rätt hårt på att kombinera det fantastiska försvarsspelet också med ett vinnande anfallsspel och det lyckades….så där. I eftrhand är det lätt att säga exakt vilka spelare Luleå skulle ha behövt för att lyckas. Vindsnabba, pucksäkra kontringsspelare med skicklighet att sätta de chanser de får i mål. Sådana spelare finns och många lag har sådana spelare. Men de kostar mycket pengar och Luleå hade helt enkelt inte råd att slåss om dessa spelare. I stället letade vi att finna vägar för att de forwards vi hade skulle lyckas och ibland gick det utmärkt och många matcher kunde det lossna och vi öste in mål. Men som regel hade vi svårt att nå ända fram till de bästa chanserna och dessutom hade vi tunt om spelare med den extra skickligheten att om de fick chans så satte de pucken i mål. Att vi saknade dessa spelare och detta spel berodde förstås inte på att Osten och Rönken inte förstod att de skulle ha behövts. Utan på att Luleå Hockey inte hade de pengar som behövdes för att köpa in sådana stjärnor. De spelade i andra klubbar som hade råd att betala.
Så. Rönkenhockeyn har för alltid förändrat den moderna hockeyn speciellt i Sverige och med ett sådant lagspel kan ett väl komponerat lag spöa lag som spelare för spelare har dyrare material och fler stjärnor. Detta kan illustreras av ett antal lags bedrifter under de senaste fem åren.
Den moderna hockeyn, del 4
Tre lag hittade nya nischer att kunna rekrytera dugliga spelare till laget.
Apan
Nu vill jag omedelbart krossa den myt som Apan själv fört fram och som okritiska journalister köpt: att Apan bygger sitt lag på egna Skellefteåpojkar som utvecklas till stjärnor som följd av en utmärkt pojk- och juniorhockey och en spelfilosofi som genomsyrar klubben från pojklag till A-lag. Så är det inte. Visst har Apan fyllt på A-laget med duktiga spelare från juniorlaget men den egentligen orsaken till att de fått fram så bra juniorer är en helt annan.
Apan såg till att kartlägga de bästa hockeyspelarna bland pojkar i Västerbotten och Norrbotten redan när pojkarna gick i sjuan-nian av grundskolan, dvs i 13-15 års ålder. Och kontaktade dessa unga pojkar för att rekrytera dem till hockeygymnasiet i Skellefteå – som drevs av Apan själv - och därmed in i Apans lag om de blev tillräckligt duktiga. Visst. Redan tidigare hade duktiga pojkar sökt sig till de städer som hade hockeygymnasium, som regel till närmaste stad och närmaste storklubb. Men klubbarna själva gjorde inte mycket för att styra pojkarna till ”sitt gymnasium” utan det där skötte sig självt och pojkarnas val baserades i mångt och mycket på närheten till familj och vänner. Men Apan identifierade denna nisch och tog den tomma platsen som rekryterare av pojkar i 15-årsåldern.
Apan kontaktade pojkarna och deras familjer och förklarade att de identifierat dennes talang och trodde på grabben, att han i en miljö där man trodde på honom och satsade på honom kunde utvecklas till NHL-stjärna och en tryggad framtid.
Det här var otroligt billiga köp. Pojkarna kunde övertalas framför allt av de lovord som ströddes över dem och ekonomiskt kunde löften om fria klubbor och utrustning räcka. Att det var ett svårt steg att lämna familj, vänner och trygghet och flytta 10-20-40 mil för att klara sig själv bekymrade inte Apan. Några grabbar lyckades, andra lyckades inte. Ett antal historier har ju sipprat ut om hur pojkar behandlats illa, ja t o m mobbats av Apledare å det grövsta och det är tragisk läsning. Men tillräckligt många lyckades och Apans A-lag fylldes av duktiga junisar från de ”egna” leden.
Jag har flera gånger visat att det ligger till på det här viset genom att visa upp hur Apans junisar till helt dominerande del är sådana som man rekryterat som 14-16-åringar medan inslaget av Skellefteåpojkar är mycket begränsat.
Luleå
Luleå valde en annan väg. Med Rönken som ny huvudtränare, kommen från två år som bas i allsvenska Almtuna och med Osten som sportchef också han med erfarenhet av allsvenskan hade man bästa förutsättningar att identifiera allsvenska spelare som skulle kunna utvecklas och fungera utmärkt i Elitserien.
Till att börja med rekryterade man Pär Arlbrandt och Niklas Olausson från Västerås, en duo som var starkt dominerande i poängligorna i allsvenskan, men som övriga elitlag ansåg inte alls dög för Elitserien. Arlbrandt hade redan ”fått chans” i två eliserieklubbar som förklarat att han dög inte; parkompisen Olausson var för ”långsam” för att hänga med.
Rönken och Osten visste bättre. Plockade in grabbarna och det blev succé direkt. Pojkarna rumsterade år efter år på toppositioner i poängligorna, blev landslagsspelare och lirar nu utomlands till höga löner och har en tryggad ekonomisk framtid.
Och detsamma upprepade man år efter år. Luleås nisch att bättre än andra identifiera blivande stjärnor i Allsvenskan och utveckla dem till deras fulla potential fortsatte. Många fler gick därefter liknande väg som de först nämnda, som Simon Hjalmarsson, Sebastian Enterfeldt, Elias Fälth, Lukas Kilström, och så har vi Linus Klasen, också rekryterad från Allsvenskan. Klasen är ju en annan historia förstås, redan etablerad från Elitserien och NHL men som levde nästan uteslutande på en extrem talang och som valde att komma till Luleås fina utveckling för att under några år utvecklas vidare på ett seriöst sätt för att bli en betydligt mer komplett stjärna – vilket lyckades utmärkt. Inte så konstigt att allsvenska talanger som Daniel Zaar och Dennis Everberg inför senaste säsongen tackade nej till Apan för att i stället välja Luleås välkända utveckling av allsvenska talanger till riktiga stjärnor.
Läjkers
När sedan tröskeln på max två nordamerikaner i svenska lag eliminerades öppnades ett helt nytt fält. De svenska lagen fick chans att plocka in fler duktiga spelare som inte fick chans i NHL, som regel eftersom de inte var stora nog: NHL är ju så extremt töntigt att de rekryterar spelare efter 1) tyngd och längd 2) skicklighet vilket innebar att det fanns mycket att hämta i AHL, eller ”AHL-spelare” som redan fanns i Europa. Flera svenska lag har satsat bra, t ex Öret och Pungen, för att plocka in riktigt bra nordamerikaner på sistone.
Men bäst i klassen var Läjkers. Överlägset bäst i klassen t o m. Först hade de hämtat Linus Omarks lekkamrat från Oilers AHL-lag; Liam Reddox och sedan fortsatte de att fylla på. Men betydligt bättre än andra genom en extremt noggrant genomtänkt scouting där man inte bara identifierade duktiga spelare utan dessutom hur just denne spelare skulle kunna komplettera Läjkers och framför allt: om spelaren var en person med en karaktär som skulle passa i Växjö Läjkers.
Läjkers lyckades därigenom plocka in >5 nordamerikaner, som spelare för spelare inte tillhörde topparna bland de nordamerikaner som rekryterades – men som sammantaget i ett lag var överlägsna det som andra plockat in.
Dessutom fyllde man på med duktiga finnar. Detta inleddes genom att man värvade legenden Tomi Kallio – som Värsta Köplustans sparkbollsledare fått för sig att sparka – och med Kallio som draglok fostrade man in allt fler perfekta finnar för Läjkers.
Den här extremt lyckade satsningen, signerad sportchefen Henrik Evertsson med stöd av tränaren Sam Hallam, innebar att Läjkers – i det öppna läget som den minskade konkurrensen i den av spelarflykt krossade elitserien SHL – innebar inte bara att Läjkers tog sig upp i högsta serien utan dessutom på bara några år etablerade sig som topplag och vann SM för några dagar sedan!
Mitt i allt detta finns det fortfarande supportrar som gnäller om ”köpelag” med en terminologi som är 10-20-30 år gammal och fullständigt meningslös att använda sig av, när vi ska diskutera modern hockey i Sverige. Jag har själv emellanåt kört sådant tugg, men väsentligen mest i syfte att påpeka att t ex Apan också är ett köpelag. Vilket vi alla är.
Men den morerna elithockeyn i Sverige handlar inte enbart om att hitta nsicher som andra missat eller skött dåligt för att hitta passande spelare till sitt lag.
Hockeyn har också genomgått en remarkabel förändring. Och för det kan vi tacka en enda person som haft en enorm betydelse för modern svensk hockey.
Den moderna hockeyn, del 3
Den helt dominerande förutsättningen till vad som händer närmaste fem åren är att exporten av svenska spelare till utlandet exploderar.
I NHL har alla lyckade svenska importer givit ett så gott cred till svenskar och det utvidgade NHL rekryter allt fler – inte bara som tidigare de bästa för att ta in dem i NHL utan allt fler chansningar som placeras i skitligan AHL för att eventuellt kunna spela sig upp till NHL. Dessutom väljer allt fler svenska junisar att redan tidigt ta sig över Atlanten för att via skol- och junisligor ta sig in den vägen.
Vidare har KHL sponsrat at ryska ruffelmiljardärer tagit upp kampen med NHL och erbjuder stora pengar till svenska stjärnor och fyller också på med möjligheter för svenskar på något lägre nivå.
Dessutom har ligorna nere på kontinenten fortsatt och ökat rekryteringen av svenskar som erbjuds konkurrenskraftiga löner, dvs högt över vad de svenska lagen betalar.
Vad innebär detta?
Ja naturligtvis att den svenska elithockey som vi tidigare känt den för alltid är borta. Numera har man ju tappat räkningen på hur många svenskar som spelar utomlands men det handlar om >150 spelare och majoriteten av dessa spelar i de bästa ligorna till höga löner. Genomsnittligt innebär det förstås att varje elitlag i Sverige tappat >10 spelare till utlandet. Visst, de bästa spelade tidigare i NHL, men spelarförlusterna hade exploderat. Kolla in ett lag som Djurgårn, exempelvis, och se hur många Stockholmare som spelar utomlands: hade det inte skett skulle Djurgårn förstås fortfarande vara ett topplag; nu ramlade de i stället ur Elitserien.
Allt detta har inneburit att elithockeylag i Sverige inte längre kan utvecklas och underhållas på det sätt som gällt sedan 1975, ej heller ens efter de modifikationer som gällde fram till 2010. Nu krävs nya strategier för att
a) fylla laget med värvade spelare och
b) ha ekonomiska muskler för detta.
Det här är ju delvis vad som hade gällt tidigare under 2000-talet och så hade Warulfven och Köplustan agerat länge. Men de hade värvat ihjäl sig. Warulfven misslyckades allt mer i den svårare konkurrensen och de hopvärvade legoknektslagen hos Ulfven började falla ihop varpå de värvade mer och dyrare. Följden blev att Ulfvens tidigare så starka ekonomi kollapsade. Man fick sparka anställda och man fick starta en A-junislag igen för att på sikt få fram egna spelare i stället för att bara köpa färdiga. Men nu är man nere och för första gången på urminnes tider fick man inte ens spela slutspel.
Detsamma gällde storköpeklubben Köplustan som hotades av ekonomiska svårigheter och nästan blev konkursmässiga. I många år hade Köplustan haft landets bästa junisar men de hamnade nästan konsekvent i andra klubbar eftersom Lustan köpte färdiga spelare från andra klubbar utan att bry sig om prislappen. Nu förklarade Lustan attd e skulle satsa på att få upp sina egna junisar och anställde en Roger som – delvis falskeligen – ansågs vara en klippa på att utveckla junisar.
Det tredje topplaget HV-71 föll något in i detsamma för när den gedigna stommen började försvinna sökte man köpa nytt men nu var det svårare i den tuffare konkurrensen; HV köpte, misslyckades att få ihop fungerande lag och fick köpa många nya extraspelare till dyra pengar för att hålla sig kvar i serien.
Stockholmslagen – tidigare starka på spelare och på ekonomi – drabbades ännu hårdare. Pengarna sinade. I Fjollträsk var man tvungen att leva på frivilliga sponsorer eftersom det kommunala stödet i princip inte existerade utan snarare handlade om straff där klubbarna dränerades på pengar för dyra arenakostnader och liknande.
Övriga lag ute i landet hade varit tvungna att följa med de andra och satsa på nya arenor och på att bygga upp starkare ekonomier. Nya hallar innebar möjlighet till större publik och därmed högre inkomster men samtidigt en svettigare och större ekonomi att hantera. Visserligen gick Cmore in och sponsrade lagen med 25-30 miljoner per lag och år, men samtidigt innebar det att arenorna inte fylldes – folk kunde ju enklare och billigare följa matcherna på nätet och på TV.
Följden av ovanstående blev att nya lag och nya aktörer ute i riket fick allt större chanser att blanda sig i leken och ta sig in i elithockeyn. Om de kunde mobilisera ett starkt lokalt ekonomiskt stöd och dessutom finna nya vägar att bättre fylla lagen i den hårdnade konkurrensen och lägre nivån på svensk elithockey som den extrema flykten av svenska spelare inneburit.
Plötsligt lyckades lag med starkt lokalt stöd – som regel av den egna kommunen – få resurser att blanda sig i striden om topplaceringar. Att Apan haft en stark kommunal uppbackning är ett faktum och på så sätt kunde man ta sig in i elitserien igen och nå hög nivå. Men det lyckades också för Trottoarkanten och för helt nya rookiegäng som Växjö Läjkers och Öret.
Sammanfattningsvis. Den exploderande flykten av svenska spelare utomlands innebar att förutsättningarna för de svenska hockeylagen helt förändrades och för att hänga med var man tvungen att kunna fylla lagen av nya spelare på något vis.
Den tidigare västsvenska doktrinen – använd av Warulfven och Köplustan – att bara köpa färdiga spelare till dyra pengar kollapsade. Det krävdes mer intelligenta strategier för att lyckas.
Tre lag hittade sådana strategier och lyckades.
Den moderna hockeyn, del 2
För att förstå detta behöver vi förstå bakgrunden och identifiera de avgörande förändringar som lett fram till vad vi nu har.
1975-2001
Elithockeylagen dominerades tidigare av lokala spelare som kryddades med några spelare som sökt sig eller värvats till laget, kompletterat med ett fåtal väl valda importspelare som blev trogna den svenska klubb de hamnat i. Det lag som kunde samla ett antal starka egna spelare och dessutom hade en stark målvakt kunde vinna SM. Så var det sedan starten av svensk elithockey – som föddes genom att Elitserien etablerades 1975 - och så fortsatte det till början av 2000-talet. Luleå mötte då Djurgårn ett par semifinaler i rad och förlorade mot det DIF som därefter vann SM. Luleås lag dominerades av spelare som lirat i Luleå hela sin karriär – ett stort antal av dem nådde 500-1000 matcher för Luleå, och DIF dominerades av Stockholmskillar. Med i toppen på den tiden var Warulfven som väsentligen hade värmlänningar, speciellt från Karlstad och många av deras spelare var sådana som varit över Atlanten men sedan kommit hem till la famiglia för att köra sista åren hemma.
Men ungefär där tog den hockeyn väsentligen slut. I fortsättningen ökade rekryteringen av svenska spelare utomlands vilket innebar att klubbarna som regel tappade de stjärnor de fick fram och därför inte längre kunde konkurrera som de tidigare gjort. Det var nya tider med nya förutsättningar. Under nästan ett decennium framöver innebar det att bara de klubbar som kunde möta dessa villkor på något sätt kunde hänga med i den absoluta toppen.
2002-2009
De lag som dominerade under den här perioden var i första hand Warulfven och HV-71, därefter Värsta Köplustan med uppstickaren Pungen som joker.
Warulfven och Köplustan byggde hela sitt koncept på att köpa spelare. De spelare som slog igenom i andra lag och blev stjärnor men inte tillräckligt stora för export över Atlanten fick omedelbart hemliga bud om fördubblade löner av Loobens Warulfv och Köplustan. Looben begrep ju hockey och köpte bäst med följd att Ulfven nästan alltid lirade final och ibland vann, medan Köplustan som styrdes av sparkbollsledare som inte begrep hockey lyckades ibland men kollapsade oftare.
HV-71 köpte också en del men hade fortfarande en bas av Jönköpingskillar som var jävligt duktiga och som stannade kvar i HV och de kryddade sitt lag av ett mindre antal inköpta exporter, som regel finnar, som var mycket väl valda att passa in och komplettera laget och dessa importer liksom HVs bästa Jönköpingskillar var riktigt j-a duktiga och kunde mycket väl ha spelat i NHL i stället; inte varit stjärnor men absolut skulle dugt på hög nivå. Som jag förstår det valde HV att ge väldigt höga löner till ett antal spelare för att säkra att man alltid hade en extremt duktig förstafemma och PP-uppsättning.
Pungen var snarast en rookie av köpeklubbsklass. Man handlade och handlade och nådde högt men aldrig ända fram. Det år man skulle ha vunnit drabbades man oturligt av att stjärnorna gick ut och gangbangade på Stureplan och fick fly landet.
I princip såg det ut så där i toppen hela tiden plus lite inslag av annat t ex av Timrå som fick ett antal år då man utmanade starkt med ett eget lag och om man haft samma ekonomiska muskler som de övriga hade kunnat förstärka med fler stjärnor och blivit mästare. Och så MooDoo som ett år lyckades få ihop allt och bröt igenom dominansen från de tre stora.
2010?
Därmed har vi avhandlat bakgrunden och nu går vi över i det nya skedet. Den moderna hockeyn!
Den moderna hockeyn, del 1
Jag läser de självutnämnda experternas analys i media nu, sedan Växjö Lakers vunnit SM 2015 och slås av hur okunnigt de tolkar vad som hänt och vad som kommer att hända i framtiden. Man borde ju inte förvånas eftersom man i åratal tagit del av deras okunniga uttalanden.
Så konstigt är det förstås inte. Mycket få journalister har följt hockeyn under lång tid och borde ha en överblick för att förstå – men dessa är som regel långt ifrån tillräckligt kunniga och talangfulla för att begripa. Nog finns det kunnigt folk men som regel sådana som fokuserar lokalt på en klubb och vanligen inte ser hockeyn i stort. För övrigt har speciellt hockeyn drabbats av ”moderna journalister” dvs sådana som inte kan något om hockey och sällan ens kan skriva begriplig svenska. De levererar inte bättre än en 14-årig PRAO-elev skulle kunna göra lika bra. Vanligen blir det bara information om antal mål och skott typ, när de inte hittar någon ”affär” att skriva om, eller något kontroversiellt uttalande av en s k expert, vilka som regel inte är riktiga experter utan bara har spelat hockey tidigare och då, av ”modern media” per definition är ”experter” hur korkade de än är. Den genomsnittliga standarden på medias hockeybevakning är således i nivå av medias bevakning av dokusåpor med viktig information av typen Baren-Sandra guppade under täcket eller Robinson-Nisse var full och slogs.
Numera dränks ju nätet också av andra, som kan sprida sin ”expertis” till alla andra genom nätet på hockeyplank och numera alltmer genom ännu nyare sociala medier. Är dessa ”experter” på hockey? Nej, naturligtvis inte; varför skulle de vara det? Däremot är de självklart subjektiva eftersom anledningen till att de skriver är att de sympatiserar med ett speciellt lag och för därför i första hand fram åsikter med utgångspunkten att deras lag är bäst, vilket de ”bevisar” genom att plocka in lite filtrerat material från ovan nämnda media, vilket – som vi nyss avhandlat – är värdelöst.
Jag menar alltså att det i stort är en okunnig bild av vad som hänt inom svensk hockey som förs fram. Däremot finns det många som varit med, begripit vad som hänt och som då och då förklarar detta. Men det dränks i all annan skit som dominerar.
Så. Dags att sammanställa den riktiga historien om den moderna hockeyn.
Här kommer den!
DansbandsWolf: Klokt skrivet från början till slut, Dansbanewolf! Jag tycker precis som du och troligen är jag släkt med din mormor jag med;-)
Apan kommer att få det tuffare och det känns ärligt talat rätt åt dem med tanke på hur jävligt otrevliga brännvinsjournalisten Fehlman och supportrar som hatbrottslingen varit. Själv hoppades jag förr på framgång för aporna men så jävligt som de betett sig kommer jag att glädjas när de sparkas ned i Allsvenskan, helst då efter kvalserie mot Burkölen!
Jag håller med du - nu gläds vi åt Bajen som - som alltid - kommit tillbaka och med söderbröderna också en helt annan skjuts på sparkbollens Allsvenska:-) Jag har öppnat en kall S nu och hänger på dig i firandet och nu njuter vi en sommar - som EUROPAMÄSTARE! Skål tammefan! :-)
Anders Klang: Ja, jag tycker att de valde fel väg. När de tappade halva laget borde de byggt mer långsiktigt för framtiden genom att spela upp junisar och välja ut nya spelare på ett klokt sätt. Och acceptera en mellansäsong troligen.
Nu kastade sig Lasse Bagdad-Bob J ut i en köpfest utan dess like och handlade divor till höger och vänster och de hade fförstås inte en organisation som kunde ta emot och hantera dessa. Och då blev det som vanligt. Stjärnorna svek som mest när de behövdes som bäst. De kunde ha ställt ut en sophink på isen i stället för Pesonen under hela finalspelet - ingen hade märkt någon skillnad.
Hade de valt den väg jag anvisade skulle de kunnat se fram emot nästa säsong med förhoppningar och glädje. Nu slutar de i stället som det mest misslyckade laget - laget som missade finalen - och har för nästa säsong bara bekymmer, besvikelse och misströstan att bygga på.
Läjkers ledning har varit extremt skickliga men jag tror att Osten är vassat som sportchef så vi kan nog se fram emot hösten med förhoppningar. Men det blir inte lätt. Fast spännande!
Såg nu att Näkyvä går till Nashville och det hade ju varit fel att behålla en sådan begåvning utanför NHL. Hoppas han lyckas nu!
Sven.Savage:Så sant så sant Sven, kunde inte sagt det bättre själv. Tror med stor säkerhet matchvideon från när vi plockade saik i CHL gått varm i Växjö. Vi visade noll respekt för Marklundarna en bedräglit överdriven respekt från seriens klenare lag som till sist gav saik oförtjänt stor serievinst. Nej saik är inga övermäniskor och det visste Luleå och det visste också Växjö som även hade verktygen att rättvist sno Le Mans från schtaaaan.
Blir intressant att beskåda hur gemene saikfan hanterar det faktum att den oavbrutna framgången med bättre och bättre resultat sedan man gick upp i Elitserien/SHL nu är bruten. Bryter man ihop och tar till orden som blivit synonymt med Skellefteå och befolkningens mentalitet "he lönch int" eller är silvret bara ett gupp på vägen? Jag tror på det tidigare, apan har pikat och nya lag som öret, växjö och på sikt Malmö och Luleå passerar Lasses byggen. Kom ihåg att saiks fundament, sno småpojkar från Norrbotten och Ume är stoppade. Alla de senaste tv-puckande norrbottenskillarna hatar västerbotten mer än vad som lämpas i skrift. Umeboysen drar helre till MooDoo om de inte stannar i Ume och frodas i det gröngula nu topplaget i allsvenskan. Nej gruvan i saik håller på att sina och därmed tynar dynastin, bara en tidsfråga innan apan tvingas kvala för sin existens. Tro mig jag är synsk, någonting jag ärvt av min mormor :)
Kommer fira basketguldet och apsilvret med en nyinköpt låda flask-Staropramen. Skål ta mig fan Hammarbyvän, nu skiter vi i hockeyn tills augusti.
Blister Brigade: Nog en chock för Apfans att inse att det till slut tog just slut. Du har all heder av ditt eget uppträdande och din person under tiden fram till att det nu var över. Till skillnad från någon vi avstår att nämna som använt perioden till att förnedra, hånha och förfölja de lag och supportrar som inte var vinnare.
Och det är klart.
Semifinal i Europamästerskapet.
Final i svenska mästerskapet.
Vinnare av SHL.
Det är naturligtvis ett resultat för en säsong som för nästan alla lag skulle betyda en fantastiskt lyckad säsong.
Men för de flesta apor är det nog inte så.
Vinnare av grundserien, ja. Men förlorare när det gällde som mest. För att bli mästare, i Europa och i Sverige.
De flesta apor har lyft upp hybrisnivån till den grad att deras intryck är att säsongen blev ett misslyckande. Ni har drabbats av Warulfvssyndromet - förbannelsen av att år efter år spela final vilket innebär att allt annat än vinst är misslyckanden, ja inte ens vinst är någon framgång - för det var ju bara det man räknade med. Ni blev ett lag som hade inget att vinna men allt att förlora. Warulfven i samma läge tappade 2-3 000 personer per match och är nu inte längre ekonomiskt starka, får sparka trotjänare på kansliet.
Om jag - utan att retas - objektivt bedömer Apans resultat denna säsong.
Ja, det är klart att det lag som slog Luleå i final och tog första Gludet på evigheter för Sctaan och som också var kvar nästa år och tog ett bekvänt Glud till - det laget innehöll en massa spelare som var beredda att sätta laget före jaget och ge allt för att vinna. Möjligen kanske Lindström och Möller och Bud inte hjälpte till i försvaret lika mycket som alla andra men det accepterade man eftersom de var så värdefulla framåt.
Men det laget har inte Apan haft i år. Var det rätt av Bagdad-Bob att handla så många spelare som inte hade den rätta viljan?
PÅ sikt kanske det var ett dåligt beslut. Kanske det varit klokare att acceptera att det skulle bli en mellansäsong och att Apan borde satsat på sikt i stället, jobbat på att spela ihop ett lag av solidariska spelare för framtiden och acceptera att hamna på plats typ 6-8 i år. För att behålla en värdegrund - nu är jag seriös.
Kunde man ha vunnit SM i år, med alla inköpta knektar som skulle slussas in?
Ja, absolut. Om de hade varit berätta att spela för laget och inte jaget. Men har de det?
Lehtonen till att börja med var ju en extremt usel värvning. Trots hans många poäng senast hos Apan var han en spelare med definitivt fel karaktär att ta in i laget. Tänk hur mycket han sänkte moralen under alla månader till han fick sparken.
Schremp en likadan. En lat diva som är så övertygad om sin egen förträfflighet och helt klart är en gudabenådat skicklig spelare, när han vill. Men med 0% lagkänsla. Ytterligare en energitjuv, en cancer i omlädningsrummet.
Pesonen? Rn suverän sniper, en målskytt av allra högsta klass. Men där tar det stopp. Jag tror faktiskt inte att Apan har råd med att ha en sådan diva i laget utan att det tar bort lagkänsla. Nu har man signat honom ett år till och hur ska det gå?
Widring? Nja, där är jag lite kluven. Ytterligare en spelare som vandrat runt med divatakter. Men jag tror faktiskt att han har velat och att han försökt men hans snabba skridskor och fina skott har inte hittat en roll hos Apan. Sammantaget trots allt även han en miss.
Sedan har vi sådana som det kunde ha fungerat med men som havererat.
Kabanov. Strålande länge under hösten men efter de multipla revbensfrakturerna kom han inte igen. Mot slutet mer diskutabelt hur mycket han tillförde och hur mycket han sänkte.
Calof. En fantastisk värvning, ett riktigt lyckat fynd. Men så hände något under hösten och viljan fanns inte längre där. Jag vet inte varför men om han lurats hit för en skitlön och upptäckte att andra spelare i laget betalades tio gånger så mycket? Ja, då är det lätt att inse att man surna till. Så småningom fick han ett kontrakt för nästa år också, antagligen med betydligt bättre pröjs, och då försökte han komma tillbaka. Men det ville sig inte riktigt.
Apsevc. En riskspelare med tanke på hans vacklande pyske där han drar på sig onödiga utvisningar och hamnar i onödiga bråk. Men väldigt duktigt i såväl försvar som anfall. Men Sevcen ramlade ihop sista månaderna. När han behövdes som mest var han som sämst.
Shit pommes frites. Det är nog bara Zackrisson som dög på riktigt.
Nej. De spelare Bagdad-Bob köpte in fungerade inte riktigt. Dyra prislappar är ingen garanti för framgång. Med facit i hand är det mycket svårt att karakterisera Bagdad-Bobs köpfest som annat än ett misslyckande.
Samytidigt finns det ju ett enormt sprakapital i de egna spelare. De apspelare som fanns kvar var beredda att ge allt och in kom nya apor som gjorde succé. Hade spelare som Pesonen varit beredda att ta smällar och ge tänder för att laget skulle vinna - ja då hade Apan helt säkert vunnit igen. Men de karaktärerna köpte in Bagdad-Bob in och det blev till slut omöjligt för Apwallson och de andra att hantera.
När lagets huvudtränare under brinnande finalspel offentligt förklarar att han bara vill spy och att han är skitförbannad på spelare som inte hjälper laget i försvaret utan uppträder som de divor de är... Ja, det var peripetin. Det var ett ögonblick så extremt talande att varenda apsupporter borde ha vridit sig i plågor och insett att nu väntar nemesis. Nu väntar stryk mot ett Läjkers som fungerar perfekt.
Jag och andra hade ju påpekat risken och därefter symptomen på diva-laterna men få eller inga apsupportrar hade lyssnat. När nu aptränaren gick ut och se detsamma - och det under finalspelet - ja, då borde t o m de mest enögda aporna ha förstått att klockan var slagen.
Jag vill nog hävda att Apan kollapsade redan i januari. Under andra halvan av grundserien tog Läjkers fler poäng än Apan och folk borde redan då ha insett vad som var på gång. Men var blinda av att se Apan på #1 omgång efter omgång. Och trots att man många gånger var nära misslyckande i Europamästerskapet slog man sig fram till semifinal. Men väl där tog det slut. Och början till slutet var i första semimatchen hemma i Apschtaan där man hade ledningen i slutet av matchen mot ett Luleå som var saragt av en massa spelare man saknade. Och då, i matchens slutskede, får Markus "sållet" Svensson den goda idén att kasta sig ut och helt oprovocerad fälla Emil Sylvegård, och i det bråk som uppstår därefter blir Apsevc bindgalen, skämmer ut sig, visas ut. Och Luleå kvitterar.
När det inträffade anade man att något var på gång. Sedan kom Apan upp till Luleå för retur en vecka senare och var inte ens nära. Luleå ägde ner Apan och det gjorde vi därefter också när vi möttes i SHL. Luleå hade visat att man visste hur man fick stopp på divorna och Apan kunde inte fungera när de dyra köpespelarna vägrade ta smärtan för laget utan ballade ur.
Där började Apans kollaps. Och sedan var dte bara att vänta på reprisen i slutspelet om SM. Så snart Apan mötte ett tillräckligt farligt motstånd skulle man falla. det kunde ha blivit Öret, det kunde ha blivit Luleå, kanske t o m Köplustan. Det höll nästan på att bli Bulan Boys som, om de inte saknat en femma av sina bästa spelare säkert skulle ha vält Apan redan i kvarten. Men Apan flöt fram mot otillräckligt motstånd medan apsupportrarna blundade för att när det gällde som mest - i Europamästerskapet - sparkades man av Luleå eftersom man hade för dålig karaktär i laget. Och man blundade för fortsatta diva-later av Pesonen och andra.
Till dess att man åkte på riktigt motstånd i form av Läjkers. Då förlorade man finalen med 2-4 vilket rätteligen borde ha varit 1-4 och kunde t o m ha blivit 0-4.
Kan Apan hämta sig till nästa säsong?
Kanske, kanske inte. Jag är inte alls säker på att det som Bagdad-Bob nu raserat kan återuppbyggas. Det är inte en omöjlig uppgift. Men har de ledare med tillräcklig kompetens och insikt? Tveksamt faktiskt.
Till skillnad från då Läjkers där hela Sverige kan beundra en trio av extremt lyckade tränare, sportchef och ledare. Som är överlägsna det motsvarande i Apklubben.
Sven.Savage: Då var det över och man har hunnit smälta förlusten, vi hade inte orken eller skillsen och Växjö malde ner oss.
Med facit i handen är jag mer än nöjd, serie vinst och SM silver! samt 3'a i Europa cupen det är stort i min värld för hur många trodde på allvar att vi skulle kunna vara med och utmana om guldet 14/15 efter att nästan ha tappat 3 kedjor?
Växjö var grymt bra och stort grattis till dom, de pratas mycke om köpelag hit och dit men det spelar ingen större roll då det är så här systemet i SHL ser ut och det är bara att anpassa sig efter det och Växjö är ett perfekt exemple på ett import lag och tappar dom några av dom 6-8 mest tongivande spelare så är det nog inte dom svenska spelarna som försvinner.
Skulle inte förvånna mej om Osten presenterar några av dom redan nästa veckan.
Hur som haver så ska det bli spännande att se vad vi har för lag inför nästa nedsläpp både för AIK och Lule, hoppas på grymma bataljer :-)
P.S de var nog det sista vi såg av Martin Sevc i våra färger, kanse nåt för Osten?
Jahaja. SM är avgjort, sista matchen är spelad, låtsas-VM tänker jag skita i.
Förr i världen loggade jag direkt ur när Luleås sista match blåsts av och loggade inte på förrän nedsläpp i elitserien i september. På så sätt fick jag ett knappt halvår på mig att jobba tillbaka annat som fått vänta medan hockeyn pågått.
Numera kan jag bestämma över min tid bättre att jag kan variera, men visst blir det lugnt nu.
Tyvärr fick jag se hur tragiskt apsidan på planket utvecklats vilket förstås inte var någon överraskning med en pensionerad hatbrottsling från Boden som häckat där under olika pseudonymer. Men jag tror det lugnar sig nu.
Har ju sett den där SS-apan i aktion i flera år nu och vet att som värst hallucinerar han när Apan vunnit match eller någon för då tar han sig friheten att håna och hata alla andra. Men när Apan förlorat syns han inte till och återvänder först efter nästa vinst för att håna och hata vidare.
Men nu, när Apan torskat SM förutsätter jag att han kryper ned under täcket igen och det blir lugnt för oss som gillar hockey på riktigt. Eftersom jag förutspår att Apans tid i rampljuset är över nu så får han förhoppningsvis hitta på någon annan plats där han kan sitta och hata andra på.
sargad: Jo, på sätt och vis. Fast en utveckling och förändring har alltid funnits bara det att det går mycket snabbare nu. Annars skulle fortfarande Göte, Atlas Copco, Godtemplarna och andra vara i topp.
Färjestad var en ny klubb i Värmland en gång där andra lag dominerade. När Skellefteå AIK tog upp hockeyn i mitten på fyrtiotalet fanns 3-4 klubbar i Schtaan som var bättre.
Ni själva och MooDoo har ju bildats genom diverse sammanslagningar och namnbyten genom åren. Detsamma gäller ju Luleå och HV som kan förstås uppfattas som "nya" från sjuttiotalet även om det nästan alltid bygger på en hockey som funnits lokalt mycket längre.
Malmö senare. Linköping likaså. Och nu på slutet Örebro och Växjö.
Det är lite svårt att veta hur man ska tycka och tänka om detta. Helt klart är att de hockeyklubbar - framför allt i Norrland - som byggde på ett gäng lokala grabbar som spelade för sin hemmaklubb hela karriären inte finns längre, iaf inte så att den kan hålla på elitnivå.
Luleå på 90-talet var i mångt och mycket så och vi hade ett antal spelare som lirade 500-1000 matcher för föreningen. Men nu börjar de ebba ut.
Det ÄR nya tider nu. 150 av landets bästa hockeyspelare lirar i utlandet och enda chansen att hålla någorlunda nivå är att importera spelare. Men - och det här är helt klart - inte fan är importerna lika bra som våra exporter. Det gör att det blir svårare att hålla ställningarna för lag som funnits med länge.
Men ändå tror jag att förutsättningarna är fina för en handfull norrlandsföreningar att finnas i högsta divisionen. Men som utomstående som inte vill svära i kyrkan tänker jag ändå att ni i Timrå måste fixa detta med Sundsvall för att ordna upp det. EN elitförening ska Sundsvall-Timrå kunna hålla. Hellre än 2 eller flera längre ned.
Och för övrigt skulle ni nog fortfarande vait kvar, kanske, om inte ett icke nämnt lag skaffat sig fördelar genom att köpa och sälja trottoarkanter...
Sven.Savage: Nu har vi ju haft många dagar, veckor och månader under säsongen men jag klappar mig själv på axeln som gång efter gång förklarat att Läjkrarna troligen skulle ta serien. Jag erkänner att det fanns en tid i höstas då det gick lite tungt för Läjkers och man kunde tvivla på om de skulle rda ut det. Men ganska tidigt ordnade det sig och därefter var de klara favoriter i mina ögon.
Öret är faktiskt det lag som topplagen haft svårast för och som kunde ha slagit ut vem som helst. Och bland favoriterna lyfte alla serieettan Apan och serietvåan Köplustan.
Läjkers har spöat samtliga dessa tre farligaste konkurrenter och är därmed mycket värdiga SM-vinnare.
Inte som förra året då Apan stal Le Mat efter att bara ha behövt möta sopor i slutspelet som följd av ett vansinnigt system påhittat av vansinniga hockeyligan.
Nå. Vi som kan hockey har sett Läjkers och förstått vartåt det lutade.
Till skillnad från ett antal s k Apsupportrar som poppat upp som medgångarsupportrar och visat ett stöddigt och osympatiskt beteende mot andra lag; en apa som varit en dålig förlorare och än värre en dålig vinnare och spridit en värdegrunnnnd bestående av att ideligen kasta skit på andra.
Känns skönt att den tiden är över nu.
På den svenska tronen regerar ett sportsligt och sympatiskt lag och det gäller såväl samtliga spelare, tränare, ledare som supportrar. Välkomna till hockeytronen, Läjkrar!
M.Lemiux: Ja verkligen:-)
Själv har jag pysslat med helt andra saker ikväll. Såg att Apan hade 0-2 och tänkte att flytaporna får väl en sjunde i Apschtaan men så var det plötsligt 2-2. Kollade ställningen av och till och visst dröjde det men till slut kom det vackra resultatet upp: 3-2 till Läjkrarna! Värdiga svenska mästare med en totalhockey som fick Apan att verkar pyttesmå.
Läjkers har jobbat beundransvärt för detta. Vi i Luleå med Rönkenhockeyn vann ju varje match i flera år mot Läjkers men det var bara utbildning för Sam Hallam och i fjol hade han gått ut skolan. I kvartsfinalen vann de mot oss i Luleå genom att spöa oss med bättre Rönkenhockey än vi själva och trots att vi hade båda Linusarna kom vi ingen vart. Dvs vi vann två matcher men Läjkrarna var för stabila för oss.
ATt de kunde torska mot Ulfven i semin var olyckligt, annars skulle de säkert tagit Le Mat redan i fjol.
Men i år gjorde det. Hela hockeysverige anade vartåt det lutade innan säsongen och Läjkers var favoriter. Men de började lite småknackigt, dvs hölls på plats 5-6 ändå länge men Sam Hallam arbetade oavbrutet med ett mål i sikte.
Och från slutet av 2014 var Läjkers där - klart bäst i serien - men det märkte ju ingen "expert" som var upptagna med att överraskas att Apan toppade efter varje omgång. Men flest pinnar tog Läjkrarna.
Väl framme i final var Läjkers det klart bättre laget. Att Apan fick två matcher var minst en för mycket. Några undrade var Apans "fantastiska spel" tagit vägen men de som förstod insåg att Läjkrarnas totalhockey släppte in fram något fantastiskt spel. Apan var svag eftersom Läjkers var stark. Och bakåt hade Apan alltför stora svagheter, inte bara att backarna var för tunna och oerfarna och Apsvejken sviktade allt mer, dessutom fick de inte nödvändigt stöd av de dyra divorna. Lasse Bagdad-Bob J:s skrytbygge visades till sist vara exakt det vi sagt hela tiden: en koloss på lerfötter.
De stora målen för Apan i år var att bli svenska mästare igen, att bli Europamästare och i tredje hand att vinna serien. I Apschtaan "tvivlade ingen". Nu fick de det tredje bästa, serien, men svenska mästare blev Läjkers och Europamästare blev Luleå Hockey.
Grattis Läjkers!
Min prognos för Apan är att nu har fallet börjat. Det räcker inte med att kommunen öser in pengar till Bagdad att "scouta" genom att erbjuda dubbel lön till spelare som andra klubbar vill ha. Så bygger man inte ett lag. Inte om man har...värdegrunnnnnnnd...
M.Lemiux: Du gjorde nog "misstaget" att försöka diskutera hockey seriöst med aptroll.
Enligt Apdoktrinen behöver ju Apan inte betala bra för spelare eftersom spelare från alla världens hörn står i kö för att få chansen att spela för Apan, eftersom det, fortfarande enligt Apan, innebär en utbildning i värdegrunnnnnnd med följd att vederbörande spelare redan efter 1-2 år kommer att erbjudas monsterlöner för att bli stjärnor i NHL och KHL.
Gissningsvis skulle du ha antagit att den 32-årige Pesonen i själva verket betalade för att få spela och utbildas av Apan i förhoppning att han därefter skulle kunna återvända till NHL - där han tidigare komplett misslyckats ta plats - för att bli högbetald stjärna upp i 40-årsåldern.
Då skulle Aptrollen betraktat dig som seriös och behandlat dig med respekt, kanske.
Om du saluför den syn på hockey som vi är överens om i hela världen, utanför Apschtaan, får du räkna med att du betraktas som en ond fiende;-)
Zappaholic: Jo, jag såg det. Jag skummade ju bara igenom men kunde ändå konstatera vilken imponerande insats speciellt du men även andra, gjort genom att försöka tala hockey på apsidan.
Tyvärr utan större lycka av kända skäl.
Man känner sympati för riktiga apsupportrar som Blister och i viss mån Kaiser som försökt följa laget i deras hjärta under sådana förhållanden. De flesta som Knegarn, NoMercy, ante08 och gänget som var hit från SvenskaFans apsida men gav upp efter någon vecka - har ju insett faktum och dragit.
Kvar finns då bara hatbrottslingen under olika pseudonymer för att applådera sig själv.
Läser att den fine idrottsmannen Noah Welch - som apa efter apa vill slåss med för att fuska bort honom från matchen men tungviktaren Welch tackar leende nej - håller bibelstudier med en handfull lagkamrater. Nu är jag visserligen inte troende av det slaget men jag respekterar andras uppfattning och det förvånar mig inte att ett lag där spelare och ledare lägger sådan vikt vid respekt och moral också visar upp ett lag med en unikt fin lagmoral där varje spelare deltar för att hålla en totalhockey som besegrar motståndarna.
Ganska långt ifrån motpolen Apan med filmande divor, köpespelare som är på väg att sparkas om de inte redan är sparkade och huvudtränare som offentligt förklarar att han är spyless och jävligt förbannad på sina spelare.
Läser att Apspelaren Adam Pettersson inte kan spela vidare då han blivit skadad. Han fick ett skärsår på vaden av en skridskoskena. Det var tråkigt.
Den som läst denna sida vet att jag ledsnat på hur apföreningen ljuger om sina spelares skador. Hur de förstorar upp och för fram falsk information för att lura omgivningen och nå sympati hos disciplinnämnd, domare och media. Blåmärken blir till "svår fotskada, knäskada eller "nästan avhuggen ryggmärg". Ofta har det varit lagets distriktsläkare som stått för det där men ledarna kan de också.
När det gäller Pettersson skada förklarar Doktor Apwallson att "– Han fick olyckligt en skridsko strax ovanför hälsenan och skar sönder några senor, säger Skellefteåtränaren Hans Wallson."
Imponerande. Själv hade jag ingen aaaaaning om att det fanns senor strax ovan hälsenan men jag måste ju lita på en officiell företrädare för en förening med värdegrunnnnnd.
Jag hoppas att de medicinska universiteten hinner få in ändringarna i anatomiböckerna innan höstkurserna startar så de läkare som nu utbildas får en korrekt kunskap enligt Dr Apwallsons senaste forskningsrön.
Följande är citat av den pensionerade hatbrottslingen SS-apans "produktion" på Hokceysnackets Apsida under april månad:
"skitklicken smakar gott 10 miljoner spermier i tvåan Knip igen åderpåleslukaren ditt hjon. dessa låtsassvenskar DIN LILLA BUTTHOLE SURFER! flens-Osten rumpnisse håll käften. knip igen åderpåleslukaren din lilla fittgubbe 10 miljoner spermier i ditt anus jävla vindflöjel den mumsiga skitklicken Lövensvinets bete sig som ett psyko Rättshaverist misundsamma avundsjuka inlägg förlorarnas hörna mumsbiten kräkas mumsiga skitklicken hjärndödaste laget sitta där och käka sina antideppare itegrann med skitklicken där skitklickar är mums fillibabba skitklicken till en helt ny nivå bo i ett fismoln definitivt det ondaste Mumsbiten Psykot snyftas drama queen skvallerbytta Fjant. hur avskyvärd själva akten var patetisk lögnaktig liten fjant missbruk av antideppsmediciner helt enkelt är för trög dina vantolkningar korkade slutsatser homofobstruten eytt hjon inte har koll på någonting psykot du är en riktig nolla generalmongot mongot maniska hjonet mumsbiten himself mutat blindstyremongo hata och håna och förfölja den där fjanten trycka in en målvaktsklubba rätt in i tvåan på sig själv hjonen Avundsjukan det går i byxan för honom Den mörka sidan mammondyrkarna, Saurons trupper. Flens-Osten osportslig jubelidiot trög i huvet Dummar du dig drama queen psykot avundsjuk missundsam jävlig typ Mammondyrkare. rättshaveristbeteende en massa orcher rumpnissen fullblodsmongot Dramaqueenkärring dunka sarg ut osportslig och hjärndöd mammon orchfans (samt rumpnissar) muppar tjuvnyp, överfall, fult spel, bentackling, skallkrossning, osportslighet genomruttna och genomonda den onda sidan av kraften psykotiska alster fullblodsmongot köper horor multipel psykisk sjukdom jävla bonnröta skrika rasisti ska tillmälen mammon "döda fiskögon riskpuckot flens-Osten sparka av en artär krossa pungkolorna yxhugga folk Lövensvinet 10 000 tecken med hatinlägg skvallrar och snyftar psykot någonting innanför pannbenet psykopatiskt fullblodsmongo det tråkigaste och ondaste laget alla kategorier förlöjliga Hjonet medioker rättshaverist sjukligt snedvriden självbild ältas och ältas maniska lögnaktiga attacker psykoinlägg psykotiska hyllningar rättshaveristernas förlorarförening skvallerbytta och snyft snyft hur dumma alla var inköpta gnuggarna argutdunkarmedleyt tråkigt defensivt råttigt gnetlag rättshaverister utan moraliskt kompass en sådan ond klubb gnuggare från Qatars andrahanssortering förhäxade av den mörka sidan av kraften Flens-Osten Sargutdunkarmedley och 0-0-dyrkan skada klubben med sin onda aura härjade hihihihi! Rumpnisse mammondyrkande köpelag åker ni på storsmisk extremt osportsligt och ohederligt gäng slutspelsklonrobotlir icke-orch skamgränsen rättshaverister vilket jävla psyko hjärndöda missundsamma restan av orcherna fullblodspsykopaten Klara psykopatiska drag narcistiska drag nte är helt frisk den mest hjärndöda jubelidiot skrev dittan och dattan mål att jävlas skvallerkärring ögontjänare Fullblodsmongot snyft snyft vad synd det är leta upp och döda någon patetiska attacker skrattretande försök gungandes med tvångströjan psykot obeväpnad dvärg hålla sig för skratt tandlös Såna där borde rensas bort Riktiga mammondyrkare avundsjuka och misundsamma det förbannade sargutdunkarmedleyt och 0-0-dyrkan stressat,illa och missunsamt sarkastiskt soporna totalt hjärndöde hybris herr mumsbit Grattis mumsbites MUMSBIT! din kund! hihihihi! herr mumsbit mumsbitens kärleksmottagning Puss och kram Jag står på alla fyra och har bitring i mun hihihihi Fullkroppsmassage Sargutdunkarmedley Skallkrossning"
Hmm. Apan i final för femte året i rad och med två raka Glud i bagaget samt överlägsna vinnare av grundserien igen.
Det här måste väl vara högtidsstunder för apsupportrar?
Jag har bläddrat runt lite på olika apforum och tyvärr är det tråkigt att konstatera att det stöd för Skellefteå AIK man hoppats finna där är väsentligen obefintligt med undantag för enstaka vettiga supportrar som tyvärr kämpar i motvind mot den övriga apmassan.
Jag får en känsla av att den helt dominerande apsupporterklacken tyvärr handlar om medgångarsupportrar utan vidare kompetens för hockey. Tyvärr. Jag hade önskat att APan haft en massa fina supportrar som följt laget i vå¨tt och torrt och följt med upp till framgångarna nu - ett hockeyns GAIS typ, eller varför inte Hammarby - men icke.
När aporna talar om det egna laget handlar det inför match om att man kommer att vinna överlägset med motivet att man är bästigast och efter match - om man har vunnit förklarar apexpertisen att "det visste vi ju!", men när man förlorat är det domarnas fel eller att Apan inte gick för fullt, vanligen de båda i kombination.
Att motståndarna varit bra finns inte i apvärlden, tycks det. Respekt för motståndare liksom diskussioner och detaljer i de matcher som spelats existerar inte. Med undantag för att "motståndarna skulle haft många fler utvisningar".
Det är sorgligt, alltså.
Jag har skrivit här många gånger att jag inte läst Apsidan på snacket och det har varje gång varit helt korrekt. Jag använde en tid för att vederlägga alla påstående om hockey som SS-apan, den pensionerade hatbrottslingen, kom med och det var förstås inte svårt utan ren rutin. Därefter var jag klar och hade ingen anledning slösa tid på att upprepa detsamma. Man kan bara flå en apa en gång. Innehållet på apsidan var ju som alla vet meningslöst för andra än för forskare i neuropsykiatriska sammanhang.
Men.
Kunde de på apsidan ha intresserat sig för hockey nu under detta slutspel?
Så jag beslutade mig för att snabbt skumma över innehållet för att se hur det stod till där.
Gjorde så, och det var en skrämmande läsning. Matcherna beaktades mycket lite förutom av andra och vettiga apsupportrar men av sådana finns ju mycket få där eftersom allt dränks i SS-apans tirader av icke-hockey. Framför allt tycktes SS-apan ha som målsättning att förolämpa, förnedra, håna och hata supportrar av andra lag. Luleå förstås som vanligt men väsentligen handlade det nu om att förnedra Brynäs och Modo och så Linköping och Växjö förstås.
Nej, det var verkligen lika meningslöst och trist som vanligt.
Nu har jag faktiskt varit in på apsidan nyss igen. Jag tog en klädnypa runt näsan, tog ett djupt andetag och öppnade sidan. Sedan scrollade jag snabbt igen inläggen under april månad och copy-pastade från SS-apans inlägg de ord han använt för att karakterisera vilken terminologi han använder för att "diskutera hockey". Det tog mindre än 15 minuter. 15 iofs bortslösade minuter.
Nu har jag varit in på apsidan två gånger sedan förra året och det är förstås två gånger för mycket. Men här kommer kartläggningen. För den som undrar över varför man undviker apsidan och SS-apans "produktion". Håll till godo!
Redigerad kommentar
Måste bara lägga till en sak. Det gäller Osten. Som utomstående kan man möjligen ifrågasätta Ostens beteende gentemot Abbotten och tidigare andra spelare.
Men ställer man sig utanför och försöker att objektivt bedöma saken, dvs vilka spelare har Osten värvat och sparkat under åren och hur har det gått till...
Då finns det bara ett enda betyg för Osten och det är Med Utmärkt Beröm Godkänt! Eller Berömlig helt slätt! Dvs det vi på universitetsnivå anser vara exemplariskt.
Att andra, som håller på andra klubbar, öser ut skitsnack över Osten? Det tar jag som ett beröm för hans gärning. De inser att han är skicklig och just detta är ett hot mot andra klubbars resultat och därför snackar de skit om hans gärningar.
Vilket vi med hjärtat på det rätta stället högaktningsfullt kan skita blankt i.
Ju mer Aporna snackar skit om Osten, desto bättre sportchef är han för oss:-)
Visst kan jag tänka att Osten kunde ha skött Abbotten bättre. Men så j-a lätt var det inte. Populär spelare och människa, lagkapten, men tvillingbrorsan tragiskt nog kanske borta från fortsatt hockey och faktiskt tveksamt om Abbotten under dessa år levererat så att han ska vara vår bäst betalde spelare... inte speciellt lätt att diskutera villkor för fortsättning med. Jag utesluter inte att Osten faktiskt gjort precis så bra som man kan kräva i denna sak, även om han säkert bättre skulle ha skitit i att försvara sig idag.
Läser ante09 på svenskafans apsida - som här heter ante08 - eller om det är tvärtom, som signalerade tidigare att det var något problem med kabanossen utanför isen att idag tog kabanossen planet till Fjollträsk.
Det där låter ju inte så bra. Iofs tror jag att de problem man misstänker hos Apan just nu inte alls handlar om en enskild spelare som Kabanossen utan att det mer handlar om laget på något vis. Det känns som att något är mycket obra där men svårt för en utomstående att säga exakt vad.
Att Apwalsson inför öppen ridå är spyfärdig och skitförbannad på laget låter mycket fel för ett lag i slutspel. Hade jag sett matcherna kanske jag skulle ha kunnat gissa på orsak och person men nu hatr jag ju faktiskt knappt sett något av Apan i slutspelet även om matcherna varit på.
Men obra låter det.
Vi får väl hoppas att Aplaget inte efter semin kände sig som kungar, åkte ut på landet och söp sig redlösa vilket tycks ha hänt den gången de var överlägsna i kvalet innan de kollapsade efter en kommunal suparorgie.
Gröningen hatbrottslingen-barbrud inbillar sig förstås att allt är som vanligt, bara usla anti-ap-zebror som ställt till det men vi andra - som kan hockey - förstår ju att det är något trasigt fel som är sönder.
Seriöst nu.
Anders Forsberg designade ett topplag som var avtalade för två säsonger och fastän Bagdad-Bob och CryBert myglade bort honom var laget ett självspelande piano och tog två Glud.
Sedan drog alla. Varför?
För att bli stjärnor i NHL och KHL påstod Apan och utnämnde sig till bästigaste plantskolan någonsin. Fast de inte utvecklat några utan i stort sett köpt spelare sedan drog, som köpespelare gör. Och några stjärnor blev de inte. Majoriteten misslyckades och kommer väl tillbaka. Och de som det gått bäst för är chanslösa internationellt vid jämförelse med Luleå Hockeys tre exporter Anders Nilsson, Linus Klasen och Linus Omark.
Inga problem, skröt Bagdad-Bob. Vi bara fyller på med junisar och går för Glud igen!
Vi andra påstod att han ljög och rätt fick vi. För några junisar att fylla på med fanns inte.
I stället ställde Bagdad-Bob till med århundradets köpfest. Någon strategi bakom inköpen fanns inte. Bara köpa det andra ville ha genom att bjuda dubbel lön - kommunen står för fiolerna.
Apan faller.
Nu, när det är som viktigast, visar köpespelarna att de skiter i resultatet. Det är jaget före laget hela tiden. De flesta flyr ju Apschtaan inom en vecka och skiter hur det går. Divan Pesonen blir kvar men efter den här säsongen spår jag att han nästa säsongen kommer att kopiera Lehtonen.
Vilket lag får Apan nästa säsong? När de flesta dyrt inhandlade köpespelarna drar?
Kan de fylla på med junisar?
Nej. Sådana har de inga. Sedan junisarna börjat fly till Luleå, Burkölen och andra lag där de trivs bättre har APans rekryteringsbas raderats ut.
Kan de köpa nya legoknektar? En ny köpfest?
Ja, det vet vi ju hur det går. Och nästa gång går det ännu sämre.
Visst. Jocke Lindström misslyckas ju alltid internationellt så han kommer nog tillbaka- Kanske någon mer också.
Men jag tror att det är över nu. Apans tid på toppen av det SHL/Elitserien, på historiskt låg nivå, har de haft sin tid. Ser man historiskt över Apans bedrifter vet man att hysteriska satsningar och framgångar alltid följts av ett fall så djupt att det inte går att föreställa sig för oss andra.
Blir det så nu, och hur snabbt?
Nja, redan nästa säsong tror jag de är att lag på nedre halvan. Klart distanserade av anrika och framgångsrika lag med fin klubbkänsla och fin totalhockey, spom Läjkers och Öret.
Sedan går det nog snabbt. Kvalspel, kvalspel och kvalspel. Och så ramlar man ned. Distanseras av Burkölen.
Ja, tänk att vi som förstått detta hela tiden skulle bli så sannspådda.
I år skulle "bästigaste" Apan vinna serien och sedan bli svenska mästare och Europamästare.
De fick serien, men det är nog sista gången. Räknar man bort resultaten mot lagen under lagen 9-12 var Apan faktiskt ett mittenlag bara. Öret var klart bäst.
Det anser jag visar vilka lag som kan tampas med de bästa och spelar framtidens hockey. Apans köphockey duger för att spöa de mindre lyckade bottenlagen och därför fick de en serieseger.
Men när de ska upp till bevis misslyckas Apan.
I Europamästerskapet nådde de inte ens final utan sparkades ut av bliviande härliga vinnarna; Luleå Hockey.
Och nu håller de på att spöas av det anrika Växjö Läjkers.
Fallet har startat. Apan som skulle dominera hockeyn för all framtid och försörja NHL och KHL med stjärnor... blev bara en parentes. Och då kan vi andra - riktiga hockeylag - ta över.
M.Lemiux: Ja, det gör vi. Värdiga vinnare med utmärkt och imponerande totalhockey - det lag som just nu bäst bär arvet bakom det spel som Rönken införde i Sverige.
Mycket trevligt att se sådant betala sig. Jämfört med en hockeyfilosofi som tycks bottna i "Kolla vad andra lag vill köpa - och erbjud dubbel lön!"
Sven.Savage:
Jävligt lustig finalserie dock, bara bortasegrar än så länge...hoppas att Växjö ändrar på det nästa match :)
Hmm. Ibland har man fel och då får man krypa till korset.
Nu ska jag göra det.
Jag har haft fel.
Jag har ju påstått att Aftontrasans självutnämnde expert, Wennerrot, inte kan något om hockey.
Men idag visade han att visst gör det.
Han betecknade Apans försvarsspel under första perioden som
"Att kalla det hönsgård vore att förolämpa hönsen."
Snyggt, Vennertofs! Det finns hopp om dig!
Jag var i gymmet och hade kul och sket i tredje perioden. Lyssnade på radio och fick höra att större delen av publiken lämnade arenan innan matchen var slut.
Ja, nog är det besynnerligt. Nog trodde man att publiken i Apschtaan var intresserad av hockey. Och nu, när de har chans att få se något av det bästa någonsin nämligen Läjkrarnas totalhockey som är elegant i klass med CCCP på 80-talet, ja vad gör publiken då?
Går hem!
Det är pinsamt!
Det är respektlöst!
Det är inte hockey!
Det är apor.
Såg att faktiskt var Sörensen - mannen som Bagdad-Bob köpte in för dyra pengar och sedan har Sörensen "ont i handen" större delen av säsongen och lirar TV-spel i stället - att nämnde Sörensen faktiskt var med idag. Fast det var på laguppställningen. På isen syntes han inte.
Hans gamla kompis Tim Heed var också med. Javisst. Hed och Sörenssen är polare från barndomen. Fjollträskare, men enligt apdoktrinen presenterade som genuina apor. Vilket de förstås inte är utan köpespelare som i stort sett varje apa är.
Vi har ju sagt att Apans backar är små, orutinerade och svaga. Vilket Apan låtsas som att de - sm KAN hockey - inte lyssnar på. Häromåret var det sebastian aho som skulle bli big. Var är han nu?
Nu är det Tim Heed som påstås vara BIG, får salmingpris och hyllas - blir nog NHL-stjärna, enligt apor, och han är inte ens 180 cm och 80 kg eller hur det nu är.
Jovisst fan utmärkte sig heed i dag.
Inne på fyra mål. Baklängesmål.
Aporna riskerar falla pga lata divor från köpefesten. Och pga att de saknar backar. Backar som duger.
Jaha. Miljonkedjan - ja, Bagdad-Bobs mest vilda inköp - en lina som kostar en miljon i månaden - silar in första målet och sedan dör Apan.
Det känns faktiskt alldeles utmärkt att få se att pengar är inte allt. Bagdad-Bob öser ut stålar och sätter rekord för historiens mest vilda köpfest och kastar in alla "stjärnorna" dvs Calof med Zacrisson och Pesonen - de två sistnämnda som Bagdad handlade i tuff konkurrens med i stort sett hela SHL om, men vann genom att kasta in dubbel lön - i en och samma lina och de ska in varannat byte.
Men sänker Apan i festen. Pesonen fick pucken i läge en gång och målade - men han var inne på mer bakåt.
Detsamma gäller ju faktiskt hela kopplet köpespelare från olika länder. De har ju helt försvunnit nu.
Hur kan det komma sig, när Läjkrarnas importer tvärtom spelar sin bästa hockey nu?
Jag kan bara förklara på två sätt:
Läjkrarna har bättre sportchef.
Läjkrarna har bättre tränare.
Samtidigt tror jag faktiskt att med Sam Hallam som tränare - en helt igenom sympatisk man - i stället för skälla och kasta saker-Wallson, gråta och gnälla-CryBert eller jag är ett gosedjur och säger ingenting-klockare - skulle man kanske fått fason på laget.
Men att ställa till med århundradets köpfest, köpa in spelare från rekordmånga 7-8 länder, kasta ut dessa på isen och tro att de har värdegrunnnnnd och är beredda att ta blåmärken och utslagna tänder för att Apan ska vinna?
Det är en tanle som är så befängd att man allvarligt talat undrar om Lasse Bagdad-Bob J var nykter under köpfesten.
Knegare: Håller med. Visserligen är många av situationerna sådana att fel visserligen begåtts men att den förfördelade förstärker effekten för att tydliggöra att det ska vara utvisning. I sådana lägen kan man diskutera om det ska vara 0, 1 eller 2 utvisningar men det är inte helt lätt.
Däremot dessa spelare som slänger sig omkull utan att ens vara träffade alternativt blir liggande som döda efter en träff som inte skulle noterats på småbarnsavdelningen på dagis...
Och divan Pesonen är just en sådan tyvärr, som simulerar att han blivit överkörd av nordpilen efter en pytteliten kollision och därefter inte sällan blir raaaaasande om inte zebrorna köper hans jidder. Jag tycker det är hög tid för 2+10 på Pesonen för hans upprepade försök att fuska. Ett mycket tvivelaktigt beteende av någon som påstås representera en förening med värdegrunnnnnnd, låt vara av apsnitt...
Det hedrar dig, Knegare, att du inte blundar för felaktigt beteende även om det utförs av apspelare:-)
Sven.Savage: Det största kruxet med dessa filmningar är ju att ALLA lag har spelare som sysslar med SKITEN...ja tillåmed Lulä(faan troot)...
Å helvete vad jag vrålade då man såg reprisen på Pesonens "smäll"...frugan gav mig en ond blick...all denna skit som gjort att man slutat titta på sparkboll kommer åtminstonde för mig ta bort mer å mer intresse för denna sport också...
Divan Pesonen gör mål. Apan har fått ett gratis-PP och aplaget spelar runt. Synnerligen billig utvisning, när det pågår bök och stök framför läjkersmålet och Apornas kapten väljer att kasta sig på isen för att lura zebrorna att ge Apan PP. Jag har tidigare inte tyckt att Forsell och Hollywood liknat varandra men nu visar köpespelaren från Burkölen att han tagit över vissa värdegrunnnnnnndande kvaliteer som man räknar med från en kapten bland apor.
Divan står stilla en hel minut i PP, ids inte annat, och får till slut en puck som han klappar in.
Det är allt han ids bidra med. Att stå på en plats och kräva att han ska få puck där utan mptståndare i närheten för att han ska klappa in den. Det jobbet kan han ju men det förutsätter att resten av laget kan fixa resten och kämpa ihjäl sig för att ta fram sådana chanser. Vilket de misslyckats med match efter match men nu med en spelare mer på isen lyckades de.
Lustigt med sådana "hockeyspelare" som Pesonen. Kan skjuta, men kan inget mer och framför allt ids inte göra något mer.
Divan Pesonen har varit osynlig match efter match den här finalen och man har undrat om han varit med överhuvudtaget.
Men tittar man på vilka apspelare som varit inne när Läjkers gör mål finner man att Pesonen som regel varit på isen då. Gissningsvis som vanligt stillastående uppe vid bortre blå, där han vilar mot sargen.
Men nu fick Pesonen faktiskt ett skottläge i slottet men lyckas inte alls och efter sitt misslyckade skott kommer han i lätt närkontakt med en Läjk och vad gör divan då?
HAN SLÄNGER SIG PLATT PÅ ISEN OCH LIGGER KVAR LÄNGE!
En skitful filmning och det har vi sett tidigare av Pesonen, divan, som när han själv misslyckas alltid vill skylla på någon annan.
Trist att se sådana divor köpas in för gissningsvis halvmiljonlöner. Vore intressant - Läs noga nu, hatbrottslingen Kurtan: att få reda på hur jättelönen till divan Pesonen kostnadstäckts och hur transparent den tillhandahålls för lokala skattemyndigheten i Apschtaan. Men den går väl som alla apor i apdoktrinens ledband.
Ojoj. Jag har faktiskt tittat på matchen den här perioden.
Det är klasskillnad. Läjkrarna leker med Apan. Det är som att se filmer från 80-talets CCCP-lag spela ut hockeyns B-nationer.
Läjkrarna attackerar blixtsnabbt, passen sitter på bladen och de kontrande spelarna söker upp fria positioner så kreativt att apförsvararna inte hänger med och tappar alla markeringar och positioner.
Samtidigt som Apans eget spel när man har puck inte fungerar alls. Det känns mer som att de markerar att de vill, men gör inget rätt.
Hur ska vi förklara detta?
Ja, naturligtvis är Läjkers ett utmärkt lag med fantastisk totalhockey.
Men det räcker inte. Så överlägsna kan de inte vara mot ett hopvärvat köpe-aplag efter århundradets köpfest, som trots allt vann serien med en massa poäng.
Min bedömning är att Apan havererat.
Lasse Bagdad-Bob J köpte ihop ett lag av divor och lata föredettingar för att fylla kedjorna samtidigt som de inte insåg att de små oerfarna backarna inte skulle räcka till när de behövdes som bäst. Så går det när man utrustar en icke kompetent sportchef med alltför stor börs. Vi har sett det förut och vi ser det nu igen. Apan lyckades ju trots allt värva ihop och bygga upp ett lag som tog två Glud men det berodde ju på att hedersmannen Anders Forsberg scoutade värvningarna och utvecklade spelet - och utan spelartapp en silly season lyckades man upprepa det en gång till - men fortfarande alltså Anders Forsbergs förtjänst.
Bagdad-Bob har ju förklarat att det är han som bestämmer och ligger bakom allt och nu får han visa vad han duger till.
Vilket vi sett under första perioden.
Apwallson förklarade att han var spyfärdig efter Apköpespelarnas brist på intresse match 3; att han var skitförbannad över deras fortsatta divalater match 4; och vad säger vi nu, när de är sämre än någonsin?
Jag tror att Aplaget kollapsat internt. Den s k värdegrunnnnnnden finns inte och har aldrig funnits. Med sådana labila tränare som Apwallson och framför allt CryBert misstänker man att stämningen i omklädningsrummet sedan länge nu är under fryspunkten och de flesta köpespelare längtar väl bara till att säsongen ska ta slut så de kan dra.
Det verkar som att vi håller på att få facit.
Anders Forsberg ansvarade för spelartruppen, laget och spelsättet i tre år. Någon månad innan hans insatser ledde till första Gludet sparkades han genom en paltasrevolution av Bagdad-Bob och CryBert för att de skulle stjäla äran. Det blev ett Glud till, eftersom Forsbergs lag var kvar, som ett självspelande piano.
Men nu får vi se vad som händer när Aptränarna och det ihopköpta laget av divor ska stå på egna ben.
Känns fint att se ett så lokalt baserat lag som Läjkers med sin fina totalhockey a la ryska 80-talslaget dominera så och att Apans fall återigen visar att det inte är möjligt att bara köpa in de dyraste spelare man kan hitta och tror att det inte behövs något lag och någon hockeyfilosofi bakom insatserna.
Jaha, nu väntar man sig att änkligen vinner väl ett hemmalag i den här finalserien.
Hittills har ju Apan fått stryk båda gångerna hemma med Höjdhopparen vid rodret.
Nere i Växjö har det ju varit Frisören som dömt, samme zebra som Apan mobiliserat Apstorm mot, inklusive puerila namnlistor, men denne har tydligen lärt sig läxan efter labile Apwallsons utbrott om EN FRUKTANSVÄRD BRIST PÅ RESPEKT så FriSören har hjälpt Apan vinna bortamatcherna.
Men Apan har lite att joppa på. Tio minuter in på matchen har Läjkers 0-2 efter blixtrande anfall mot Apans svaga försvar som inte hinner med när Läjkrarna visar sin snabba och passningssäkra attackhockey.
Man tycker ju att Läjkrarnas stabila totalhockey ska vinna mot Apans undermåliga försvar och haltande anfall som följd av alltför många divor som inte ids jobba på det sätt som behövs mot ett lag som spelar totalhockey, men Aphockeyn under senare år har ju åtföljts av en helt osannolik flyt så vi får väl se.
Apan har ju förklarat att Markus "Sållet" Svensson är "näste" apa som går till NHL och blir stjärna. När det gäller de två mål som Sållet redan kastat in idag är jag bombsäker på att Joel Lassinantti skulle ha tagit båda. Ja, förresten det skulle väl alla vakter i SHL ha gjort. Men inte "blivande NHL-stjärnan" Markus "Sållet" Svensson inte.
Anders Klang: Hmm, jo spontant håller jag med dig. Det är inte snyggt när Luleå inte skiljs från spelare på ett just snyggt sätt. Ibland går det ju inte och kanske Mikael Renberg är ett bra exempel på det.
Nu är jag alltid luttrad att aldrig tro på att en parts information är sanningen.
Men Osten säger dels att Luleå Hockey givit Abbott inte mindre än fem förslag på kontrakt. Inledningsvis verkar dessa ha varit delvis prestationsbaserade och ettåriga men till slut gav man ett som icke var lika prestationsbaserat och tvåårigt och - som Osten påstår - det var exakt det som Chris begärde.
Vidare påstod Osten att när Luleå äntligen gav det kontrakt Chris ville ha hade Chris eller rättare han agent ringt runt bland SHL-klubbarna och frågat vad de var beredda att bjuda och efter de svaren valde Chris att tacka nej till det bud han begärde när han väl fick det.
Vidare påstår Osten att Chris Abbott var Luleås bäst betalde spelare under den säsong som gick samt att han skulle ha blivit det också den kommande säsongen.
OK... nu vet jag inte om Chris skulle ha hållt med om att han ser saken likadant som Osten gör. Men nog låter det anmärkningsvärt.
Hur man än vrider och vänder på saken är det min uppfattning att jag tycker mycket bra om Abbott både som spelare och som person. Men. Förutom de fantastiska tekningarna och spelviljan har han faktiskt inte varit en stark poängleverantör. Alltför ofta under många år har det handlat om att vilja men inte kunna och han har stångat sig blodig mot motståndarförsvar. Egentligen har han haft allt men han är 175 cm liten och med den storleken blir han begränsad och lätt att hindra. Med 20 cm till skulle han varit en klippa men de har han inte. OK att han levererat pinnar i Luleå ändå men det finns ju en uppsjö av importer i SHLs andra lag som levererar mångdubbelt mer. Chris har varit en jättebra kille att ha i laget. Men för att centra en förstalina kan man behöva kräva mer om man vill slåss om Gludet.
Så att Osten inte tidigt vill garantera Chris en plats enligt de villkor Chris önskar kan jag nog faktiskt förstå. Inte bara förstå, utan t o m anse att det är Ostens skyldighet att göra sitt bästa för att vi ska få ett så starkt lag som möjligt.
Chris gick ju under våren ut med att han kände sig respektlöst behandlad när Luleå ville vänta med kontrakt och det är väl den fnurra som varit framför allt. Och sedan gick Chris ut offentligt med saken.
Det tycker jag nog inte att Chris gjorde rätt i. Han hade en annan bild av vad Luleå borde erbjuda honom än Osten och i den frågan är jag nog på Ostens sida.
Men visst är det trist att de skiljs så här. Jag tror dessutom att Chris skulle velat ha sitt offentliga utspel ogjort om han fick vrida klockan tillbaka: varför lägga en sådan sordin på stämningen efter sex trots fina år av karriären?
Dessutom. Jag har funderat fram och tillbaka. Men nu är jag rätt säker på att Chris - nu säger jag det: USLA - insats i sjunde matchen mot Köplustan berodde på det vi diskuterat i denna tråd. Hade han gjort sitt bästa den matchen skulle vi kanske fått spela semifinal mot Apan.
Och med det sistnämnda i åtanke...är jag inte alls nöjd med hur Chris Abbott hanterade avslutningen i Luleå Hockey. I så fall var han eventuellt orsak - som lagets bäst betalde spelare - till att vi blev utslagna och missade chansen att spöa Apa.
Då kan jag nog sammanfatta min inställning till att
a) jag är tacksam över de sex år Chris gav Luleå Hockey
b) avslutningen blev inte så fin - från Chris sida. Faktiskt.
Veckans hetaste ämnen
352
· 
· 
· 
Sven.Savage:
Underhållande läsning Sven och mkt bra skrivet. Ligger nog väldigt mkt i det du säger. Borde inte vara så svårt för dig att slå bort benen på kvällstidningarnas "experter" om du ville.
Har tänkt i lite samma banor som dig, men då mitt skriveri är minst sagt långsamt och mina fingrar har mer komptensen för meckande och grovarbete och inte klinkande på tangenter orkar jag inte helt enkelt. Det jag knåpat ihop på 10 min gör du på 30 sek....därför blir mina inlägg mer korta och enkla.
Vet inte om du minns min historia om Jimmie Hollywood EriKssons eventuella NHL-karriär?? Den tog länge iaf att klinka ihop, därför undviker jag det helst och läser istället det du skriver, men det är bra underhållning så det gör mig inget :D
Redigerad kommentar