Luleå HF

Jag är Pölsan!

Syftar till folkliga manifest när man markerar förståelse och stöd för en grupp, något som Frankrike varit duktiga på. T ex när serietidningen Charlie Hebdons redaktion överfallits med många dödade: "Je suis Charlie" - Jag är Charlie - för att visa sitt stöd. Eller som när de lanserade "Rör inte min kompis".

Årets Pölsa har inledde säsongen lite si och så, många skador, PA ny som tränare, massor av matcher inställda, ofta för att motståndarna drabbats av corona, eller Pölsan själv.

Laget hamnade långt, långt efter och sist i tabellen (även om det till stor del handlade om att man spelat färre matcher än andra och vanligen borta).

Och så kommer man äntligen igång. Trots fortsatt många skador, bl a på viktige Bertilsson, började det fungera. Målvakten lyfte sig, laget kämpade med frenesi, viktige spetsforwarden Scott tillbaka. Laget fortsatt ofta pressat av motståndare som öste på med skott men Pölsan lyckades hålla nere siffrorna och vinna många matcher ändå, eftersom spetsforwards var så skickligt effejtiva att de spelvändningar och PP de fick till kunde räcka.

Jag såg ju matchen mot Luleå i tisdags och visst, Luleå var det bättre laget matchen igenom och vi lyckades t.o.m. få stopp på Pölsans PP, tack vare vårt riktigt starka boxspel. Men pölsorne höll sig kvar i matchen med 1-1 in i tredje perioden och med lite flyt kunde de slagit oss.

Och så möter de Apan och visar att Pölsans spel börjar ta nästa steg, äger puck större delen av matchen, är det klart bättre laget och nu tycks det som man är på väg att lyfta från senaste veckornas bara försvar och fölita sig på spelvändningar/PP.

Men så grinar oturen dem emot med ett gäng misstag och självmål och de torskar med uddamålet en match de borde vunnit.

Men det var en skitsak i sammanhanget. Betydligt värre var att fulspelande Apan som drog på sig 37 utvisningminuter drabbade Pölsan med svåra skador på viktiga spelare.

Apan visade sin "inställning" tidigt med klubbor i ansiktet på motståndare, tjafs och spela Allan-gnäll vid varje avblåsning, våldsamma försöka att köra över Pölsans viktige målvakt och inte oväntat att Pölsan fick lämna matchen med svåra skador på sina viktigaste spelare.

Rödin trippades omkull och bröt handleden mot sargen, blir borta till slutet av serien. Eller längre.

Scott, som äntligen kommit tillbaka efter svår knäskada, åkte förra matchen oturligt in i sargen och slog ut tänder såvitt jag förstod, trots att det verkligen inte var en avsiktlig svår fulhet utan snarare en olycka efter lätt bult i rygg. Men mot Apan har Scott precis i närkamp om puck vid sarg med rygg ut mot banan vispat pucken till sig och vänder upp när han får ett knockoutslag mot huvudet, tappar hjälmen och hjälplöst slår i isen. Hur länge blir han borta? Vet inte. Men vet att för tidigare huvudskadade spelare kan det handla om en karriäravslutande skada.

Och så har de viktiga Harper avstängd ytterligare fyra matchen efter huvudtacklingen på en Luleåspelare.

Innan detta hände hade Pölsan efter den dåliga säsongstarten kommit igång, i praktiken mer eller mindre anslutit till mittenlagen och med goda möjligheter kunna lyfta till att tampas med Trottoaren om en plats bland toppsex.

Och hur blir det nu?

Ja med allt ovanstående och att efter matchen mot fulspelande Apan vänder alla förhoppningar nedåt och det är svårt att tro annat än att de nu har hög risk att fastna nere i absoluta botten.

Att sporten kan vara så orättvis!

Vi har alla varit med om liknande känslostormar - borträknat medgångssupportrar som bara dyker upp när en klubb verlägset toppar - och kan förstå hur det känns att nu vara Pölsa.

Visst! Under väldigt många år var det svårt att känna någon som helst misskund med Pölsan, efter alla gånger de spöat oss i slutspel och framför allt hur dessa förluster formats, när vi varit så bra och så nära men vi på något vis alltid förlorat de avgörande slagen och därmed hockeykriget.

Men sedan har vi haft många år på senare tid när många f d Luleåspelare lirat med Pölsan och många ex-pölsor hos oss och som kronan på verket fick Bulan leda Pölsan innan han kom hem till Luleå.

Vilket gör att det numera är betydligt enklare att känna med Pölsan. Och nu förklara att…

Jag är Pölsan!