Luleå HF

Matthias Ek skriver om "Luleåsmittan" - ett begrepp Warulfven myntade i frustration i fjol när vi plockade Ulfv - i dagens Sexpress.

Han påpekar att seriens jämnaste vaktpar, JG och Berguven, är svåra att måla på: bara 1,25 insläppta per match i serien.

Helt klart måste man vara bra för att slå oss. Bara Ulfven som lyckats sedan Schtans junisar tidigt i augusti. Ändå tycker jag Rönkenhockeyns grundide - när du har betalt för att lira hockey går du jobba när du är på isen och intre åla omkring och slappa - är så knepig, igenkligen.

Men slötaskarna har svårt att hajja och skyller på "smittan". Lite intressant att Ulven erkände, i fjol, att enda chansen att slå Luleå är att spela som Luleå . Dvs kämpa. Och senast vann ju Warulfven mot oss.

Sven.Savage:

Luleåsmittan. Kul ord, men vad betyder det? Jag har sett motståndarsupportrar (särskilt brynäsare faktiskt) och faktiskt så kallade kunniga journalister som påstår att vi spelar defensivt. Att vi backar hem. Det gör vi inte, faktiskt minst av allt. Okunskap där. Visst, vi försöker störa motståndarna, de  ska inte få en chans att spela champagnehockey. Inte mot oss. Vi åker skridskor och jobbar. Och ställer oss i skottlinjen.

Det gör vi med ett jävla jobb och hårt slit och frenetisk skridskoåkning. Helst allra högst upp i banan, allra helst mot motåndarnas kortplank (det är därför bröderna Abbot och Anton Hedman är som klippt och skurna för lulehockeyn, bland andra) där vi jobbar som själv fan. Egentligen likadant över hela banan, men ju längre upp vi stör motståndaren desto bättre. Vi åker skridskor och jobbar. Och ställer oss i skottlinjen.

Okej, vi spelar defensivt i den mening att vi vill förhindra motståndaren att spela champagnehockey, men vad är alternativet när vi vet hur vi ska neutralisera champagnehockeyn, stå och titta på? Dessutom får ni gärna peka ut dom lag som frivilligt tillåter sina motståndare att spela sin snyggaste hockey, jag ska personligen nominera dom till fredspriset. Vi åker skridskor och jobbar. Och ställer oss i skottlinjen.

För några år sen var vi en klubb som mobbades, inte minst av nyrika och storstjärnevärvande tikare, mycket tack vare Obolhärvan och därföljande Renberghärvan. Av Renberghärvan blev ju som alla numera vet... ingentinken. Vi hade hela tiden rätt, Obol var agenters och spelares problem. Men vi fick ta skiten men knöt näven i byxfickan. Jag kan säkert söka igen massor av inlägg från den tiden här på HS på inlägg från stjärnor som Ambroo och Laken och säkert fler över hur välskött Timrå IK var jämfört med Luleå Hockey. Timrås "framgångar" steg dem som bekant åt huvudet. Kommer inte att hända oss. Vi åker skridskor och jobbar den här gången. Och ställer oss i skottlinjen.

Numera är rollerna ombytta. Vi är ett topplag som numera även har råd med lite dyrare spelare, faktiskt inte mig emot. Det ska bli kul att följa hur till exempel Klasen kommer att klara detta, men en sak är jag övertygad om. Han vet vad han gett sig in på, vi värvar inte spelare som inte vet. I Luleå Hockey åker vi skridskor och jobbar. Och ställer oss i skottlinjen.

Luleåsmittan var det. Numer har faktiskt nästan alla lag kopierat Luleå Hockeys sätt att spela, mer eller mindre. Där har de i FBK faktiskt rätt. Det lag som gjorde det först var AIK och Melin som väl lärde sig lite redan under tiden i allsvenskan när de mötte Almtuna. Fast forfarande åker vi  skridskor och jobbar bäst. Samt ställer oss i skottlinjen bäst.

Sådärja, nu har jag faktiskt lite lätt ödmjukt förklarat varför vi är bäst. Vi åker skridskor och jobbar. Och ställer oss i skottlinjen.

(Jag vill för övrigt att ni lägger märke till att jag varken nämner, Rönnken, Bulan, Åkerström, Hento, någon målvakt, back, eller forward, (jaja, ett par undantag som illustration mest) Osten, Stöckel eller Jidström vid namn i detta inlägg.) För vi åker skridskor och jobbar. Och ställer oss i skottlinjen... ehh...nu blev det väl ändå en gång för mycket?