Har suttit efter matchen och gjort åt en massa uppgifter med deadline men nu får det räcka för i natt. Har noterat att jag blir minst 100% mer effektiv efter en tung vinst för Lule. Undrar om jag ska föreslå arbetsplatsen att de utbetalar lämplig summa till Luleå för effektivitetshöjande insatser?
Fast å andra sidan kanske de i så fall kommer på den briljanta idén att transferera de pengarna från mitt lönekonto?
Kanske bäst att avstå;-)
Hm, har sett att SS-apan är förbi och läser upprepade gånger varje dag. Han kanske inbillar sig att någon ska gilla eller stödja hans bisarra resonemang, vilka lämpligen skulle förpassas till SS-Apans egen sjukjournal?
Men han skriver inget... kan man hoppas att poletten äntligen ramlat ned, att ingen är intresserad av hans upprepade gärningar av hatbrottslig karaktär? Kan det vara så väl att han insett att vi gillar att älska hockey och att han kan söka sig till andra, sannolikt SÄPO-övervakade sidor, för att hitta likasinnade?
Hade tänkt berömma Apklubben för att de räddade sig kvar i den där j-a Champions med bara 18 sekunder kvar och hylla den förmågan att vara som bäst när det gällt som mest i de kritiska avslutningarna av matcher, vilket de tyvärr många gånger visat mot oss i flera år nu. Men äcklet av den pensionerade SS-Apan får mig att få dålig smak i munnen av att hantera Apklubben juste så jag avstår.
Jo, vi som var med om Miraklet i Salzburg kommer att komma ihåg det för alltid.
Men vad betyder det på kort sikt?
För det första. Salzburg lyckades med det spel som de behövde för att slå oss. I fem perioder av sex. Att de helt kollapsade i andra perioden idag berodde förstås på att de skanade egentlig ryggrad. När de hande ledningen med 8-3 var de inte professionella nog att ta det i mål, utan kom in och latade sig. Lirade lite försiktigt bara, tänkte antagligen mer på segerfesten.
Så kan man inte göra.
När målen sedan började droppa in drabbades de av stora frossan och ingen fanns där för att styra upp gänget. Ingen tränare och inga spelare. Ingen tog ansvar, de schabblade bort allt och glömde vad de skulle göra. Och så bjudna tog Luleå för sig. Rejält.
Vi vanni första hand eftersom Salzburg inte var ett tillräckligt seriöst lag.
För det andra. Det är svårt att inte påpeka att Joel Lassinantti på drygt tre perioder inklusive sudd och straffar mot Salzburg spelat 8-1, medan Daniel Larsson på tre perioder lyckats med 2-8 eller hur det nu blir. Inledningsvis under året var de båda stabila men nu har vi i SHLs vaktliga Joel på fjärde plats 1,98 GAA samt 92,28 %SVS medan Daniel på tionde plats har 2,24 GAA samt 91,00 %SVS (David Rautio ligger tvåa i ligan). Till detta har Daniel varit förkyld i strumpan flera gånger, stått över eller hoppat av efter värmningen.
Det känns inte som att Daniel matchar Joel för närvarande. Det börjar kännas dags att låta Joel ta spaden så kan Daniel träna sig i form i lugn och ro, få ta spade emellanåt, till dess han är uppe i nivå igen. Om han blir det.
För det tredje. Idag gick allt in, ja, inte allt vi hade två ribbor också bland annat. Men samtidigt var försvarsspelet fortsatt svagt på backarna där vi har ett antal riskspelare. Nu fick ju Savilahti kliva in och Jarosjunisen klev in och övertygade. Dags kanske att låta Jaros spela mer kontimuerligt. Men det är inte bara Savilahti som har lite oväntde problem, jag behöver bara nämna #3 och #5 för att blotta andra risker. Vi behöver definitivt tillbaka Robin Jonsson, för just nu är det bara stjärnan Näkyvä och oftast landslagsjanne som är säkra backar.
Men vi har ju en nästan tiomatchperiod då vi ballat ur som oftast, och detta i matcher som Luleå ofta haft väldigt bra spel och ägt puck längre tider under matcherna. Men vi har vetat att vi varit i formgropen och bara räknat in sekunderna till vi ballar ur.
Och kanske kanske kan denna seger ge oss det råg i ryggen vi så förtvivlat letat efter? Eller måg i ryggen, som var råttat efter första perioden. Låt oss hoppas på att det blir en omedelbar effekt av Miraklet i Salözburg. Att vi vinner i stället för förloar jämna matcher. HV på torsdag!