Luleå HF

Sven.Savage: Lite överdrivet är det väl ändå att kalla Holmström för en verklig NHL-stjärna. Han stod ju alltid i skymundan av Detroits storstjärnor, som enligt min mening var de riktiga stjärnorna i deras lag. Spelare som höll yppersta världsklass, förstås. Däremot var Holmström en viktig pusselbit i ett lag som vann flertalet Stanley Cup och det är förstås respekt. Men hans storhet låg väl lite i att han inte var en stjärna, och att han gjorde jobbet som stjärnorna inte ville eller kunde göra?

Jag hoppas ni kommer få fram fler NHL-spelare framöver. Det är ju fint att blicka tillbaka och tänka på spelare som Holmström, Renberg och Öhlund, men samtidigt måste man ändå säga att det är ett svaghetstecken att behöva tänka tillbaka på spelare som la av för flera år sedan för att kunna hitta framstående Luleå-NHL:are.

Tänker på det här med investeringarna som görs i både ert herr- och A-lag, har ni även ökat budgeten för hockeygym eller ligger den kvar på samma nivå? Vad är ert upptagningsområde för hockeygym, tar ni även in spelare från andra distrikt/länder? Brukar ju krylla av stockholmare på hockeygym runt om in landet.

Peja: Jo, en stjärna som Salming, Zäta, Lidas, Foppa, Alfredsson, Bäckis m fl var Tomas förstås inte. Inte på det sättet.

Men ett hockeylag måste ha många typer av spelare och Tomas etablerade en typ som inte fanns tidigare och som många därefter försökt ta efter. På det han gjorde var han unik och bäst: att med justa medel ta den obekväma positionen framför mål, ta emot kopiöst med stryk men resa sig hela tiden för att skymma sikten för vakten och för att styra eller peta in returer.

Du och jag beskriver ju samma sak på olika sätt och ser det nog på olika sätt också men för mig är Tomas den största stjärna Norrbotten fått fram efter Börje Salming.

Visst är det svagt att vi inte fått fram framstående Luleå-NHLare under hela 2000-talet. Starkast har vi väl varit på målvaktsidan men där har vi säkert haft ett jättestöd genom att Myllys inspirerade så många bland dessa Anders Nilsson, Viktor Fasth, Joel Lassinantti, David Rautio, samt JG och Filip Gustafsson som sökt sig till Luleå; Daniel Larsson nämnar jag åt sidan. Dock har ingen av dessa etablerat sig som NHL-stjärnor men å andra sidan är det väl historiskt bara Henke, Lindbergh och i någon mån Salo som fyllt sådana roller. Luleå har väl väsentligen bara kunnat försörja Elitserien SHL med vakter, men detta i ett läge när 10-15 andra svenska vakter är på andra sidan Atlanten och i de flesta fall slåss förgäves för att få konstant plats i NHL; vakter som nog är lika bra eller bättre än de flesta vi själva utbildat.

När det gäller utespelare står det ännu sämre till. Här har vi bortåt tio andra svenska klubbar som lyckats betydligt bättre än vi som varit tämligen renons. Att storstadsområdena lyckas bäst är inte så konstigt men många som fått fram NHL-spelare och stjärnor är klubbar från lika små städer som Luleå.

Varför?

Jag vet inte.

Är Norrbottenspojkar sämre hockeytalanger numera?
Är vi dåliga på att inspirera pojkarna att satsa på hockey?
Är vi dåliga på att få pojkarna från Norrbotten att söka sig till Luleå Hockey?
Är vi dåliga på att få pojkar att vilja stanna i Luleå och Norrbotten av skäl vid sidan av hockeyn?
Är vi dåliga på att ta hand om de som kommer till oss och utbilda pojkarna?

Den första förklaringen kan ju inte gälla men resten kan nog till viss del ha betydelse, delvis också förklarande att det kan vara lite svårare att rekrytera spelare hundra mil norr om Sthlm.

Under Luleå Hockeys första 20 år lyckades vi utmärkt med jobbet men senare 20 åren har vi inte alls kunnat hålla den nivån.

Apans framgångar ledde dock till insikten att det var hög tid att Luleå förbättrade rekryteringen och utbildningen av pojkar och junisar och det ska väl innebära att vi så småningom kan se förbättringar men det kommer att ta tid.

När det gäller frågorna om resursfördelning och frågor rörande gymmet passar jag nu eftersom jag inte har tid att skaffa den kompletterande kunskap jag behöver för att svara på detta i skrivande stund.