Apans första NHL-export sedan de tog sig upp i Elitserien för tio år sedan, då till 95% dominerat av köpespelare. Men junisen Tim Erixon spelade sig in i Aplaget 2009 och belönades genom att draftas i första rundan som #23 till NHL för Calgary Flames. 20 år gammal drog han över Atlanten men hans sex år där borta har varit fiaskobetonade.
Lag efter lag har tröttnat på honom och skickat honom vidare till totalt minst nio NHL- och AHL-lags camper och spel.
Men han har fått sparken överallt. Totalt på 256 AHL-matcher har han 138 poäng vilket inte ser dåligt ut. I NHL har det blivit sämre - 14 pinnar på 93 matcher.
Nu försökte han spela in sig i New Jersey på campen men de släppte honom och han fortsatte i stället i Devils farmarlag Binghampton, där han fick ett tryout-kontrakt på 25 matcher, men redan efter 5 matcher får han sparken.
Varför går det åt helvitte för Tim överallt?
Något berättade att som junis i Apschtaan var han bedrövligt uppblåst, gick runt och presenterade sig som "Tim Erixon, NHL-stjärna" och det antyder kanske att han är en s k "locker-room cancer" av osedvanligt slag.
Men är det han själv som är en unik fähund?
Eller är han bara en naturligt produkt från en sektliknande verksamhet?
TILLÄGG:
Det meddelas på Hockeysverige att Tim tackar nej till att komma hem till Sverige under rubriken "Tim Erixon ger inte upp – ratar SHL för att jaga drömmen" och nu har han skrivit kontrakt för året med AHLs sämsta lag Springfield Thunderbirds.
Borde bättre rubricerats "Mardrömmen fortsätter" förstås.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (21)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
Apans första NHL-export sedan de tog sig upp i Elitserien för tio år sedan, då till 95% dominerat av köpespelare. Men junisen Tim Erixon spelade sig in i Aplaget 2009 och belönades genom att draftas i första rundan som #23 till NHL för Calgary Flames. 20 år gammal drog han över Atlanten men hans sex år där borta har varit fiaskobetonade.
Lag efter lag har tröttnat på honom och skickat honom vidare till totalt minst nio NHL- och AHL-lags camper och spel.
Men han har fått sparken överallt. Totalt på 256 AHL-matcher har han 138 poäng vilket inte ser dåligt ut. I NHL har det blivit sämre - 14 pinnar på 93 matcher.
Nu försökte han spela in sig i New Jersey på campen men de släppte honom och han fortsatte i stället i Devils farmarlag Binghampton, där han fick ett tryout-kontrakt på 25 matcher, men redan efter 5 matcher får han sparken.
Varför går det åt helvitte för Tim överallt?
Något berättade att som junis i Apschtaan var han bedrövligt uppblåst, gick runt och presenterade sig som "Tim Erixon, NHL-stjärna" och det antyder kanske att han är en s k "locker-room cancer" av osedvanligt slag.
Men är det han själv som är en unik fähund?
Eller är han bara en naturligt produkt från en sektliknande verksamhet?
TILLÄGG:
Det meddelas på Hockeysverige att Tim tackar nej till att komma hem till Sverige under rubriken "Tim Erixon ger inte upp – ratar SHL för att jaga drömmen" och nu har han skrivit kontrakt för året med AHLs sämsta lag Springfield Thunderbirds.
Borde bättre rubricerats "Mardrömmen fortsätter" förstås.