| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 13% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 27% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 23% |
· · 
Själv har jag en mycket enklare men antagligen ganska vanlig historia. De flesta av mina kamrater flyttade söderut efter gymnasiet och de sökte högre utbildning som fanns på annan plats. Själv flyttade jag redan efter grundskolan vilket innebar att jag hann få många nära vänner här nere, på det sätt som man får när man lär känna varann redan från 16 års ålder.
Jag har inte så mycket närmaste familj kvar i Luleå, och i stort sett alla kamrater man växt upp med har flyttat söderöver.
Hockeyn började redan vintertid som smååring på gatan, man spelade alltid till det var schwarrrrt ute; och fortsatte sedan i klubb liksom detsamma med sparkboll sommartid och så vidare.
Men den rejäla anledningen till detta att hålla så hårt på Luleå Hockey är nog samma som FruktHamster beskrivit: när man flyttar tidigt och sällan är "hemma" blir man så mycket mer "hemma-supporter" för att inte släppa kontakten med varifrån man kommer. Heidenstam "längtar stenarna där barn han lekt".
Vi längtar isen och snön där barn vi lekt.
Som "Rosebud", för att tala i Citizen Kane-termer.