Luleå HF

Tio åtgärder för att CHL ska överleva

1. Gå ner till tolv lag med ett upplägg liknande det från 2008-2009. Fyra matcher i gruppspelet. De som går till final ska spela max åtta matcher. Sju kan räcka om man, som nu, spelar en final. Less is more. Man börjar i oktober, finalen i slutet av januari. Bara mästarna och seriesegrarna från de stora ligorna ska vara med.

2. Öka antalet lag när ligan är framgångsrik, dock 16 lag som max. Inte mer än två lag från samma liga. Man kan hålla 2-3 platser öppna för lag som kvalar in.

3. Med det nya formatet, måste man gå ut på upphandling angående de kommersiella rättigheterna. Schweiziskt/kinesiska Infront har haft rättigheterna sedan starten 2014 och CHL-styret har sedan dess aldrig gått till marknaden, vilket gör att man inte vet vad turneringen verkligen är värd. Även om ingen bjuder mer än dagens pengar så kommer den prissumman i så fall att fördelas på tolv lag, istället för på 24. Färre matcher innebär också färre kostnader för flera inblandade. (Om ingen agentur erbjuder minst det man har idag och om CHL inte har kapaciteten att sälja själv – lägg ner).

4. Oavsett vilken agentur det blir, skrota det nuvarande systemet med en s.k. buyout. Buyout innebär, i det här fallet, att CHL-ägarna säljer alla kommersiella rättigheter till en agent (Infront) för en fast, årlig garantisumma. Detta utan att veta vad agenturen sen tar in i TV- och sponsringsrättigheter. Det är som om du skulle sälja din fastighet till mäklaren för en fast summa och sen har du ingen aning vad mäklaren säljer fastigheten för. En agent/mäklare ska jobba på provision. Så också i sport. För då har ägaren insyn och vet vad rättigheten är värd.

5. Ta bort det nuvarande systemet med 26 ägarklubbar (som tillsammans äger 63 procent av CHL). Det krävdes kanske för att få igång ligan 2014, men det finns ingen anledning längre varför Färjestad ska vara CHL-ägare men inte Rögle, Frölunda men inte Växjö och Luleå men inte Skellefteå. Varför ska t.ex. HV71 vara ägare när deras fokus de senaste åren varit på allt annat än CHL? Alla klubbar i Europa borde känna delaktighet. Ägarsystemet funkar bara om en liga är stängd, som NHL, eller halvstängd som Euroleague i basket. Klipp navelsträngen till European Trophy och HIEAB.

6. Gå till NHL och erbjud partnerskap där CHL-mästarna möter Stanley Cup-mästarna eller ett bra NHL-lag som fallet var i Victoria Cup 2008 och 2009. Då mötte New York Rangers (2008) och Chicago Blackhawks (2009) ryska Metallurg Magnitogorsk respektive schweiziska ZSC Lions. För dem som var där, oförglömliga matcher och perfekt reklam för CHL, samtidigt som man bygger ett partnerskap med NHL. Victoria Cup och CHL ska ha matchande branding, precis som då det begav sig.

7. Skrota de intetsägande, mallade CHL-dräkterna. Låt klubbarna behålla en ren version av sina riktiga dräkter och låt dem själva sätta på reklamen som säljs centralt av CHL. Det kan inte vara rätt att Brynäs tvingas spela utan sina klassiska axelränder medan Skellefteås liknar Luleås. En dräkt ska identifiera klubben i första hand, turneringen i andra. Inte tvärtom. Kan den superkommersialiserade fotbollen låta CL-klubbarna behålla sina dräkter, så kan också hockeyn. Ta också bort Top Scorer-tröjan. En spelare i varje lag kan inte ha en tröja som skiljer sig från de övrigas.

8. Klubbar som inte förmår att spela CHL-matcher i sina ordinarie arenor ska inte vara med.

9. Lägg ner efterkonstruktionen att ”CHL är till för att utveckla hockeyn i Europa” och därmed försvara svulstiga turneringar. Ett europeiskt cupspel är till för att kora europamästaren, bjuda på spelkvalité som är högre än det i de nationella ligorna och se till att de deltagande klubbarna får så mycket pengar som möjligt att dela på. Om Belfast, Stavanger, Grenoble, Tychy eller Odense kvalar in på sportsliga grunder och därmed utvecklas – bra!

10. Inför kval för de mindre hockeyländerna. De ska, förslagsvis, kunna kvala in på två av de tolv platserna eller tre av sexton. Dessa kvalturneringar kan bli attraktiva och även generera intäkter. Eftersom CHL ska börja i oktober kan kvalet spelas tidigt i september.

KOMMENTAR
Nej, det är inte mina ord, även om jag skrivit om CHL tidigare och lagt fram förslag a la punkterna 1, 2, 9, 10. Dvs att en massa sämre lag från sämre nationer får bara vara med om de kvalar sig in, samt att man reducerar totala antalet lag och matcher. T ex tycker jag att det tidigare upplägget där kval och gruppspel gärna kunde köras försäsong och slutspelet koncentrerat som man gjorde under European Trophy med lyckat resultat.

Sedan har vi det ekonomiska upplägget som diskuteras på flera punkter. Det hade jag ingen aning om, men tydligen har man totalt släppt möjligheterna att marknadsföra CHL mer effektivt för att dra till sig sponsorer. Gör om, gör rätt, bara.

Ta bort löjligheter som speciella tröjor m m, och andra pajaseriet. Visst.

Skrota de 26 ägarklubbarna. Hmm. Låter OK, förutsatt att man skriver in att klubbarna ersätts för de satsningar de gjort för att möjliggöra detta CHL.

Och så vidare.

Vore kul om CHL överlever och utvecklas, bl a genom att man eliminerar organisationen av turneringen genom alla dessa tämligen självklara förslag.

Den som skrivit dessa tio förslag är Szymon Szemberg, som i egenskap av representerande internationella hockeyförbundet var djupt involverad när CHL i sin nuvarande form etablerades. Jag har trott att han och IIHF låg bakom mycket av det skräp man plockade in. Delvis kanske det fortfarande är så, även om han tycks friskriva sitt ansvar och pekar på "högre upp"- folk med mer makt.

Inom parentes sagt kanske en stor del av ansvaret hänger på en betydande klubbledare som var den starkaste av alla och hade avgörande inflytande av uppbyggnaden av European trophy och CHL, dit han skickade en f d tränare från egna klubben att ansvara för genomförandet. Nämnde klubbledare hade som vi vet storvulna planer, baserade på uppfattningar som t ex att MoDo var meningslös deltagare i dåvarande Elitserien, samt att han arbetade för att den egna klubben på något förvirrat sätt skulle vara med i KHL och NHL och nå ära och berömmelse. Jag behöver knappast namnge denne klubbledare utan förutsätter att alla som intresserar sig vet vem det är...

Så. Kör kval, där smånationer och sämre placerade lag från toppligor under försäsong kvalar in till slutspelet. Därigenom ta fram enstaka lag för slutspelet.

Slutspel. Med 16 lag eller bara 8 lag. I vilket fall dit de bästa nationerna har friplats, t ex för grundserievinnarna. Antingen med hemma/bortamöte som nu, alternativt samlat slutspel på en plats, som vi körde under Euroepan Trophy.

I vilket fall eliminera alla dessa fyrtioelva flygresor som tömmer ekonomien.

Och så maximera prissummorna så att det blir en ekonomisk jättevinst för de klubbar som lyckas bäst.

Då garanteras nog klubbarnas intresse och sportsliga satsningar. Och så får man med sig media och publik.

Bättre om man gör om och gör rätt än att man lägger ned allt.

Se länken, som tydligare visar varför nuvarande CHL blev som det blev. Där kan man bl a få klart för sig att

• bakgrunden var den att ett antal svenska lag som Warulfven, Djurgårn, HuVa, Fiskrenset och Pungen egentligen hade målet att bilda en ny liga över Europa och skrota deltagandet i Elitserien. De ville ha med sig hela Elitserien /Hockeyligan på det och något år senare gick Luleå med i det hela som i praktiken då var det European Trophy som hade etablerats och fungerade väl. Som alla då visste var det Looben som var den starke man som drev allt och han hade då planerna att samverka med KHL för att nå gangsteroljemiljardärernas sponsring.

I Barcelona sommaren 2012 träffades alla inblandade och då presenterade ryssarna sitt förslag om ett utvidgat KHL - en rysk region med ett fyrtiotal lag och en europeisk med detsamma. Som skulle spela varsin grundserie a la NHL som skulle följas av ett slutspel a la Stanley cup. Följt av en världsfinal mellan KHL- och NHL-vinnarna.

Vete fan om inte det var så Looben tänkt sig det hela, allt talar för det. Och han skulle vara självskriven att basa för den europeiska regionen. Men övriga Europa var inte med på det spåret utan tackade nej till gangsteroligarkernas förslag. Då la ryssarna ned deltagandet men försökte själva bygga upp det hela genom att köpa in europeiska lag. Ett tag hade de ju en del europeiska lag från östra kontinenten, samt Jokarit och även svenska AIK beslutade delta.

• Övriga Europa beslutade i stället att låta det lyckade European Trophy växa vidare till det (numrerade misslyckade) Champions Hockey League.

Så långt så, så väl. Men för att komma åt European Trophy förhandlades fram att varje European Trophy fick köpa andelar motsvarande ca 2,5% i CHL, Internationella förbundet och de nationella förbunden fick köpa resten. Ungefär som bildande av ett aktiebolag alltså. Så långt var det väl någorlunda acceptabelt, men sedan "sålde man rättigheterna" efter anbudsförfarande till Schweiziska "Infront" och det man bjöd ut var en elefant som saknade förankring i verkligheten (att få de lokala supportrarna att tända idén) och en helt uppblåst produkt där en massa blåbärslag från blåbärsländer skulle få vara med inklusive lag från de stora länderna som sket i det hela (värsta exemplet Apan i Sverige).

• Vidare skrevs avtalet med Infront så illa att CHL förlorade möjligheterna att organisera det på bästa sätt, med följd att de aldrig kunde anpassa och marknadsföra idén så att den kom att fungera och utvecklas maximalt.

I stället blev det den överdrivna apparat där topplag i Europas till stor del fick åka runt och möta blåbärslag. Det där har ju fungerat för NHL lokalt och är en bärande tanke till varför NHL-lag spelar en del matcher i Europa, liksom varför gangsteroligarkerna slängt miljarder till lag i Kina, Europa etc.

Men CHL räknade med att intresset skulle bli gigantiskt för typ 150 sådana matcher i Europa och spelas inför fullsatta läktare. Vem hade ansvaret för att dels kunna utgå från jätteintresset, dels se till att det marknadsfördes OK? Infront? CHL-organisationen?

Det verkar rätt oklart. CHL hade sålt av sig det mesta, samtidigt som att de nationella förbunden och IIHF ej gjorde något för att "sälja in" intresset. De 26 originalklubbarna hade ju förlorat alla sina rättigheter efter några år i CHL och Infront saknade ju egentlig kompetens. Infront fick till en omförhandling med följd att prispengarna fick reduceras: i år får vinnaren ca 2,5 miljoner totalt medan planen skulle vara uppåt tio miljoner nu typ. CHL-organisationen hade ju sålt av de flesta rättigheter för 10 år framåt och kunde inte göra det som krävdes för att dra till sig sponsorer och ekonomiska medel. Ja, det blev en amatörernas julafton.

• Tycker att Szymon Szemberg skriver bort sitt ansvar, representerande IIHF och sedan CHL ett antal år. I stället berättar han att inledningsvis runt 2010 hade de organiserat det bättre, men glömmer då att informera om att det var gangsteroligarkerna som öste in pengar för att finansiera det hela och när ryssarna öppet informera om att deras (och Loobens) plan byggde på ett jätte-KHL, varpå Europa tackade nej, föll det ryska stödet.

Så. Vad har vi kvar nu? Vad kan vi göra, vilka alternativ har vi?

• Lägg ned fullständigt?

• Eller lägg ned nuvarande CHL inklusive avtalet med Infront. Och gå vidare med ett mer begränsat CHL där man på sikt kan bygga upp intresset. Inledningsvis med bara typ åtta lag. Mästarna från sex nationer (plus föregående vinnare och ett wildcard*) Helst köra det hela som en turnering på en vecka där två grupper spelar tre matcher var, följt av att de båda gruppvinnarna möts i final).

Känns som ett fint förslag, eller hur? Det var ungefär så man organiserade European Trophy, innan det stals vidare till CHL........

Det hela kan spelas under en vecka i december. I stället lägger man ned någon av koskekorvagrupperna som saknar intresse. Eftersom IIHF påstår det handla om landslag, fastän de flesta lagen saknar sina 100-150 bästa spelare.

Sedan kan det utvidgas vidare. T ex ta med ryssarna på lika villkor när landet slutar kriga. Och t ex köra gruppspel innan säsong för fler lag från de bästa nationerna samt blåbärsnationer, till rimliga ekonomiska villkor, när/om förutsättningarna för det mognat.

Som medlem i Luleå Hockey är jag ju 1/250.000-ägare av CHL. Är säkert tillräckligt för att mitt ovanstående förslag kommer att tas ad notam. Bara att se till så att Luleå vinner slutspelet om SM igen till våren, så kan vi fortsätta vår framgång i CHL redan nästa säsong. Liksom vi gjorde som bästa lag av samtliga under European Trophy-åren.

Men då förutsatt att deltagande förbund står för sitt ansvar. Ett European Trophy är exempelvis hade vi avtal om att spelare ur deltagande lag skulle prioriteras att delta i slutspelet om European Trophy. Det året hade vi Linus Klasen som bästa forward i Elitserien.

Men samtidigt som European Trophy spelades en koskenkorvaturnering och då krävde gnomen Mårts (sveriges sämst lyckade ledare någonsin [fick bara ett gratisglud i VM då sedinarna kom hem och fixade allt]) att Klasen skulle avstå ET för att delta kosken, annars skulle han inte få spela OS några månader senare. Och förbundet låtsades som att det regnade. I slutspelet om ET vann Luleå ändå allt, men torskade i förlängning mot blivande ET-vinnarna JYP. Med Linus i laget hade vi säkerligen vunnit European Trophy även då. Det glömmer vi aldrig, att den j-a gnomen Mårts är en idiot, vilket visades senare då samtliga NHL-spelare värde svara telefonen då gnomen ringde för att "berätta att han tagit ut dem till VM" men alla vägrade så sedan grät han i tidningarna. Fy faan!

Nu har jag informerat rejält om CHL i några inlägg idag och för någon vecka sedan, men därmed räcker det. Ajöss med det!