Albert Hall: Jag har börjat känna mig lite mer optimistisk. Vi slipper garanterat kvala, men mer än så kan jag inte lova. Fast börjar vi vinna igen den närmaste veckan blir det slutspel. Det garanterar jag, kanske.
Mina kollegor är så gulliga. De vet hur mycket jag lider när det går tungt för LHF. Chefen - som iofs är finne och inte i första hand håller på LHF utan på Kärpät - inser hur tungt det känns. Han har till och med, när förlustraddan började bli alltför lång, slutat att fråga "Men vad håller Luleå på med? Förlora mot X (valfritt lag)", utan stryker mig istället på armen för att trösta mig och säger att han förstår om jag känner mig lite nere. Dessutom har såväl min sekreterare och en annan sekreterare som aldrig någonsin varit sportintresserade börjat läsa allt om LHF på sportsidorna för att kunna delta i diskussionerna på kafferasterna och för att de är lite nyfikna på det där som betyder så mycket för mig, så i morse när jag kom till jobbet sa min sekreterare att "Hur är det Kickan? Du är så tyst. Jag förstår om du är ledsen idag" samt berättade att hon hade läst i morgontidningen om spelarnas krissamtal efter gårdagens match. Såna saker gör det lite lättare att stå ut med vardagen när det går tungt för LHF.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
38% (22)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
Mina kollegor är så gulliga. De vet hur mycket jag lider när det går tungt för LHF. Chefen - som iofs är finne och inte i första hand håller på LHF utan på Kärpät - inser hur tungt det känns. Han har till och med, när förlustraddan började bli alltför lång, slutat att fråga "Men vad håller Luleå på med? Förlora mot X (valfritt lag)", utan stryker mig istället på armen för att trösta mig och säger att han förstår om jag känner mig lite nere. Dessutom har såväl min sekreterare och en annan sekreterare som aldrig någonsin varit sportintresserade börjat läsa allt om LHF på sportsidorna för att kunna delta i diskussionerna på kafferasterna och för att de är lite nyfikna på det där som betyder så mycket för mig, så i morse när jag kom till jobbet sa min sekreterare att "Hur är det Kickan? Du är så tyst. Jag förstår om du är ledsen idag" samt berättade att hon hade läst i morgontidningen om spelarnas krissamtal efter gårdagens match. Såna saker gör det lite lättare att stå ut med vardagen när det går tungt för LHF.