Knylan: På vår sida (den rakt motsatta från er) hördes klacken relativt bra. I alla fall var det så att det var Timråklacken som satte igång stora delar av sittplatspubliken på vår sida. Det var aldrig, någon gång, Moraklacken som gjorde det. Det fanns någon allmänt upprymd myskille som försökte få igång publiken på vår sida, men han lyckades mycket sämre om man jämför med vad ni i klacken fick igång. Det blir höga betyg Knylan!
El Maco: Stämmer bra det. Kan också meddela att Timrås ditresta fans lät mycket mer än de dryga 4000 till antalet Mora fans som tagit sig till FMM. Det var ljuv musik för oss som satt på motsatt sida. Jag tror ingen kan protestera att det var ett rejält sug på klacken i eftermiddag. Jag njöt varenda sekund.
Under eftermiddagen besöktes FMM Arena av en över 30 år gammal klenod. Vilken tröja! Vilken match, vilken stämning, en fantastisk inramning i en kamp mellan två riktigt duktiga lag. Vad man kan konstatera dock är att Hossa betyder mycket mycket mer för Mora än vad Zäta gör för Timrå. En rättvis seger, där Mora ägde första tio och Timrå kontrollerade resten.
Löpsedel som förstasida, ibland undrar man vad som får pryda en sådan. Imponerande är det i vilket fall som helst när man läser det heta scoopet Aftonbladet presenterar.
knaskamilla: Jag kommer ihåg dem som bäst på slutet av 80- talet och en bit framåt, 95-96 kanske. Har för mig att det var där någon gång som Stefan, trummisen, också lämnade bandet. Perikles är fortfarande ett bra band även om jag inte följt bandet sådär jättemycket på slutet. Det som kännetecknade "Perkan" under den period jag tyckte om dem som mest var deras förmåga att snabbt som attan lära sig spela och sjunga purfärska hits som spelades på diverse topplistor runt om i Sverige. Där fanns nog inget band som ens var i närheten.
knaskamilla: Smaken är som baken. Själv är jag inget stort fans av dansband som i princip spelar musik i en hastighet av 200 km/h, hela kvällen. Men för dem som gillar att bugga är Boogart en dröm att ha på scen. Och visst är det som du säger, buggen breder ut sig på dansgolven i allt högre utsträckning än det gjorde under de år jag var mest aktiv inom styrdansandet. Men att dansa i 200 hela kvällen, njae.
Som Row antyder var Perikles som bäst med "Mullback" vid trummorna, efter hans beslut att lägga pinnarna på hyllan har gruppen inte nått upp till samma höga nivå som kännetecknade Perikles under glansperioden. Nu kan jag mycket väl tänka mig att Malåbandet är den grupp som drar flest och bäst publik.
Ett annat band som kanske fallit i glömska, men som var en av mina favoriter då de var aktiva, var Snacks. Ett kanonband som bara försvann helt plötsligt. Jag kommer också ihåg en bok som skrevs i samband med denna grupp som hette En dansbandsälskarinnas berättelser. Böckernas svar på Black jackfilmen, typ.
En till riktig rysare där rygghåren krullar sig är Streaplers gamla slagdänga Kurragömma. Det är något magiskt med den låten.
När vi nämner Perikles tycker jag att deras cover på "Silvias mother" är en av de svettigare covers på den låten som gjorts. Perikles som f.ö. är det klart bästa dansbandet för mer ungt dansfolk. Finns inget motstycke trots liknande band som t.ex. Boogart. Här räknar jag inte in Jannez eller Sannex, de hamnar i något gränsland mellan modernt och gammalt.
Satt och kikade på reprisen på söndagens sportspegel och fick åternjuta några fantastiska ögonblick som Sveriges television har visat genom åren. En sak är dock klart: Sveriges genom tiderna mest ödmjuka världsstjärna måste vara Ingemar Stenmark, utan diskussion.
Dream Team: Var det inte den matchen som jag vill minnas mig tillbaka att det var ett bra drag på läktaren från Timråhåll. Kommer ihåg hur klacken sjöng "vi ligger sist i tabellen" för fulla halsar och vid något reduceringsmål sjöng klacken "SM Guuuuld SM guld" samt att delar av Gavlerinkens hemmapublik fick sig en känga genom att klacken skanderade "ska ni gå hem nu" när Brynäs hade gjort 5-2 och delar av publiken började traska hem.
Som sagt: Det var ett bra ös på läktarn den matchen vill jag minnas.
Dalan: Mycket bra jobb som ni åstadkommit. Fantastiskt! Alll heder till alla er som jobbar med Supporterklubben. Jag älskar er och framförallt det jobb ni lägger ner. Kvällens TIFO var världsklass, som sagt.
Helg Ernest: Vi måste framhäva TIFOT och dess jobb om det ska bli någon fortsättning. Jag är fortfarande helt överväldigad över det jag fick se i eftermiddag. Så bra, så känsloladdat, så coolt.
Stongt jobbat pojkar! De pengar som hamnar i burken tillängnas rätt ändamål, trots mångas skeptism. Det visade ni i eftermiddag!!
westerlind: Så är det med den enda skillnaden att gul och blåbacken fortfarande är en lönsam affär för bryggerierna sett med hantering och innehåll medan röda backen är en enda stor kostnad för bryggerierna.
Frisco: Alldeles riktigt. Det finns ett betydligt mindre sortiment idag än det gjorde för ett par år sedan. I dagsläget ligger fokus på att tillhandahålla vatten och lättöl samt några sorter med läsk.
Med det minskade utbudet har också, som jag tidigare nämnt, intresset för drickabacken minskat rejält. Kvar återstår väl egentligen bara att någon av de stora bryggerierna vågar löpa linan ut och sluta tillverka småglasen.
En av anledningarna att det fortfarande finns kvar kan vara restaurangernas/pizzeriernas intresse för flaskan. Det är trots allt betydligt mycket billigare för dem att köpa dessa glas än att köpa burk. Bara att titta på dessa tyska och polska importerna av Cola och Fanta. Man köper det som är billigast (inte många pizzabagare som inte säljer den där burken som inte går att panta..). Å andra sidan smakar den importerande Colan och Fantan inte alls likadant som en hederlig svensk. Men det är en annan femma.
ernie eagle: Handeln tillsammans med bryggerierna försöker att ändra konsumenternas köpbeteende vad gäller glasflaskan.
Det var någon tokig handlare på glada 80- talet som började med den ljusa ideén att sälja just en back dricka (på den tiden gulbacken) väldigt billigt mot att man som kund var tvungen att handla för x antal kronor. Succén som blev spred sig som ringarna på vattnet och snart var detta en lockvara i varenda livsmedelsbutik. Bryggerierna såg här möjligheten att genom en viss subventionering av drickabacken "binda" butiken att bli helkund på bryggeriet. På den tiden kan det tyckas att Pripps hade så starka varumärken i sin portfölj att det inte var nödvändigt. Men subventioneringen som främst gjordes av Spendrups (eftersom drickabackens pris för butiken kunde handla om 10 000- tals kronor) blev ett så viktigt led i butiken att det kunde handla om att byta huvudleverantör om inte övriga bryggerier hakade på.
Så här har det rullat på under en tid av år.
Handeln är eniga, de vill att denna glasflaska ska försvinna. Drickabacken lockar inte längre på samma sätt som det gjorde under 80- talet. Nu är det en oerhörd kostnad för butikerna. Som exempel kan nämnas att en pizzeria betalar någonstans 60-70:- för en back dricka från ett bryggeri i dag. De kan ju gå på ICA eller Konsum och köpa den för 30-40:-. Lägg därtill att bryggerierna förlorar stora pengar på att just tillhandahålla backen till butiken så blir det ganska lätt att räkna ut att både handeln och bryggerierna vill sluta med backen. Frågan är när något av bryggerierna vågar ta första steget...
westerlind: Föga troligt att Coca Cola ska återgå till Carlsberg med sin läskförsäljning efter det jobb man lagt ner på egen organisation. Mäktigt hur ett enda varumärke (okej att man har Fanta, Mer etc) kan betala den mastodonta organisation man har runt omkring sig, samtidigt som det ska bli kvar en slant på sista raden.
Chansen är hundra gånger större att Carlsberg lägger ner Pripps blå än att Coca Cola ska börja säljas genom Carlsberg eller för den delen något annat bryggeri.
j0han: TIFO är förslagsvis ett ämne som du kan diskutera. Då kanske du till och med får med Knylan i en diskussion. På så sätt gör du två flugor på smällen.