Bad_Brett

Gusse:

Det vore kul att se Erik Karlsson och David Rundblad bilda backpar nästa år. De skulle nog ha chans att nå den magiska tresiffriga gränsen i plus/minus-ligan.

bj21:

Jag tycker att Färjestad visade upp ett helt bländade spel. Snabba passningar som satt på bladet. De hade en tanke med det mesta och spelade nästan aldrig sarg ut. Deras spelsystem hade växt in i ryggmärgen och de spelade nästan som en maskin. Skellefteå hade inte en chans, förutom i den förra matchen. Jag är oerhört imponerad.

På samma gång är jag oerhört lättad över att Skellefteå inte fick vinna. Ska MoDo lyckas arbeta sig tillbaka, så krävs det att man lyckas locka till sig talanger till exempel från Umeå. Skellefteå får inte bli det givna laget.

Det är enormt olyckligt för MoDos del att både Timrå och Skellefteå har gått upp i Elitserien igen.

Nikki Nine:

...Det här är X22...

Wayne Gresky:

Instämmer, han har bra skridskoåkning och skott. Kan nog utvecklas till en stabil tredjekedjespelare.

Berka:

Vem är förvånad? När lyckades MoDo behålla en spetsvärvning i mer än en säsong? Jag menar, det är ju helt omöjligt för en utländsk stjärnspelare att trivas i en småstad. Se bara på hur det gick Bartecko och Abbottarna i Luleå, Eller Kent Manderville i Timrå.

Salle:

Ehm...

Sportchefen är ansvarig för både spelartrupp och coacher. Att spelarmaterialet presterar dåligt, beror huvudsakligen på utformning av spelartrupp och coacher.

Lönebudgeten vet vi är en av de högre i Elitserien. Många av de dyrare kontrakten gick ut inför säsongen, så han hade mycket pengar att röra sig med.

Nu är jag den första att hålla med om att det finns betydligt fler problem i MoDo, men precis alla de orsaker du nämner kan skyllas på Freddan.

spud:

Då får vi hoppas att Sedinarna väljer att avsluta sina karriärer i NHL då.

Salle:

Vilket larv. Adam Oates var inte direkt den snabbaste heller när han lade skridskorna på hyllan, 42 år gammal. Tvärtom är det de snabba, explosiva spelarna som får problem när de åldras, eftersom det är där åldern tar ut sin rätt först.

Gör man 33 poäng och slutar på +12 i Elitseriens sämsta lag, trots att man har gått igenom en familjetragedi och spelat med stundtals iskalla målskyttar som Danielsson och Skröder, så är man inte slut.

Vinner man den interna poängligan i Kvalserien, utan att vara inne på ett enda baklängesmål, så är han definitivt en spelare jag vill ha kvar om vi hamnar där igen (vilket vi mycket väl kan göra).

bj21:

En konstig glädje. Jag satt som ett spöke under hela matchen och jublade endast två gånger, med åtta sekunders mellanrum. När matchen väl var slut infann sig någon form av tomrum; Nu var det över. Jag vet inte om jag kände någon glädje - Det var snarare en stor klump i halsen som försvann. Jag kände mig trött, oerhört trött. Det var först då som jag insåg hur mycket detta har påverkat mig.

"Ishockey är bara en fånig sport", har jag försökt intala mig; "MoDo har ingenting med mig att göra". Men på något vis är det just det som är poängen. Människor sviker och människor dör. Man får underkänt på tentor, man får sparken från jobbet och man mister sin käresta. Men MoDo finns alltid där. Det har alltid varit en trygghet. Hur genomjävligt mitt liv än är, så kan jag likförbaskat slå på TV:n klockan 19.00 tre dagar i veckan under hela vinterhalvåret och försvinna till en annan värld. En värld där svek, press och prestationsångest inte existerar - en värld jag inte kan styra, en värld vecka efter vecka, år efter år kommer att göra mig något gladare eller något ledsnare.

Helt plötsligt var den världen, för första gången i mitt liv, på väg att försvinna.

Men just precis då, så visar spelarna återigen varför MoDo har varit laget i mitt hjärta i hela mitt liv. De spelade så bra att jag nästan blev tårgögd. Under hela matchen var det på något vis så självklart att de skulle vinna, att jag hela tiden försökte intala mig att mina förhoppningar skulle krossas. Men det gick vägen och jag visste inte hur jag skulle reagera. Jag tog några öl för att fira, men var egentligen inte speciellt glad. Bara lättad... Lättad över att mitt liv skulle fortsätta som vanligt. Att MoDo återigen kommer vara den sedvanliga verklighetsflykt som jag har vant mig vid när vinterns onda vindar sveper löven av träden och då fåglarnas sång slutar eka mellan bergen.

Jag uppfattade nog inte så mycket av själva matchen, förutom att Häggström och Rosén var helt fantastiska. Tyvärr är det väl för sent att få dem, eller åtminstone Rosén, att stanna nu.

Patrik Källstr:

Ah, intressant. Ser ut som en rad matematiska funktioner i flera variabler. Har du dem nedskrivna?

Berka:

Klart MoDo inte klarar detta. När vann man en måstematch senast? Varje gång man har haft chansen att reda upp situationen så har man lyckats klanta till det igen.

Jag gissar att MoDo inleder med ett massivt tryck och får 1-0 tidigt. I slutet av andra perioden kvitterar dock SSK och MoDo grips av panik. Resultatet 1-1 står sig till full tid och matchen går till straffar, där Linus Videll avgör.

Efteråt menar Challe att det var en härlig match och att det blir en spännande utmaning att få möta allsvenskt motstånd nästa säsong. Och även om besvikelsen är stor, så inser han att straffar bara är ett lotteri och att MoDo hade vunnit om de bara hade haft lite mer tur.

yngwie:

Det är otroligt imponerande, framförallt med tanke på hur jobbigt han tycks ha haft utanför isen. Nu ryktas det om att hans optionsår är uppsagt, men jag hoppas verkligen att han vill fortsätta en säsong till. Han har mycket kvar att ge, till skillnad från Svartvadet och Timander...

Poffa:

Det låter rimligt. Tack för klargörandet!

Nikki Nine:

Hur fick du reda på detta?

spud:

Om någon känner några lokala skönheter kan ni be dem försöka dra med Månsson på helkväll ute på stan.

NuMo:

6 minuter inför matchen, 8 nu. Bara 25 minuter efter Seikola.

Salle:

Men du har väl inte glömt att straffar bara är ett lotteri? Det har ju Challe sagt.

Sawchuk:

Växjö har helt klart gjort det till en taktik att filma likt italienska fotbollsspelare. Gång på gång ligger de medvetslösa på isen, för att två minuter senare komma in igen och köra gärnet.

Tyvärr börjar vi se en trend i den moderna ishockeyn, där många lag bygger sitt spel kring att ha en 100-kilosklump i målet och fyra spelare som står och är beredda på att ta hand om returena. AIK och Luleå har ju spelat på ungefär samma sätt, båda med ganska framgångsrikt resultat.

Lumber Jack:

Japp, det är som att se ett helt annat lag. Helt plötsligt stångas de framför mål och fullföljer situationerna.

Fast det är klart, om man ska tro vissa skribenter här så har det aldrig funnits något problem med inställningen, utan de uteblivna resultaten beror enbart på att MoDos spelarmaterial är så mycket sämre än lag som AIK och Växjö.

bj21:

St.Louis är i en grym form och har fortfarande sex matcher kvar att spela. Detta kommer nog bli spännande.

spud:

Troligtvis var han tvungen att bestämma sig före ett visst datum och eftersom det inte är säkert att MoDo spelar i Elitserien nästa säsong, hade han säkert inget alternativ.

bj21:

Det som känns lite sorgligt är att Svartvadet, Sundström och Timander snarare kommer bli ihågkomna som omotiverade gubbar som spelade ner laget i Allsvenskan, istället för hjältar som gav klubben sitt andra guld.

Så går det om man skriver för långa kontrakt med spelare på väg utför i sina karriärer.

bj21:

Övertidsmål är inte straffmål.

Salle:

...Och detta med Elitseriens bästa målskytt de senaste säsongerna och supervärvningar som Nagy.

Salle:

Jag tror också på Macke. Tyvärr är han en av få, kanske den enda, i föreningen som jag har förtroende för. Freddan, Challe, Roos, Hermansson, mfl. måste bort.

Sawchuk:

Jag känner precis likadant. Vissa, framförallt många av de lite yngre supportrarna, tycks tro att det bästa sättet man kan stötta på en klubb på är att måla lakan och skrika högst på matcherna. Så är det naturligtvis inte.

Det bästa sättet man kan visa kärlek på, är att kunna vara ärlig med de brister man ser, innan det är för sent. Jag såg och många andra såg bristerna i föreningen redan 2008, men vi har konstant fått skit för att vi är gnälliga och borde stötta laget istället för att klaga. Spelarna själva, bland annat Sundström, har nästintill hånfullt gått ut och kritiserat oss för att vi har engagerat oss. Nu har det gått precis som vi förutspådde och då ska det helt plötsligt snackas om att det är "positivt" för MoDo att åka ur.

Nej, tack för den här tiden MoDo. Hade ni lyssnat på oss, så hade ni förmodligen spelat slutspel. Nu valde ni envist att gå er egen väg och det gick åt pipan, precis som alla av oss mer hockeykunniga supportrar insåg för länge sedan. Tillåt mig att säga:

Vad var det jag sa?

bisterfinnen:

Scoring Efficiency

1 Södertälje SK 5 20 162 12,35
2 Växjö Lakers HC 5 14 121 11,57
3 Rögle BK 5 17 153 11,11
4 Örebro HK 5 16 149 10,74
5 Mora IK 5 10 142 7,04
6 MODO Hockey 5 13 188 6,91

Danne93:

Torsk. Men Qwertas är väl nöjd förstås?

Nieminen:

Simon Olsson är en personlig favorit. Det är en fröjd att se honom spela.

Olle:

Jag kollar på Versus, de pratade ganska länge om MoDo där. Just nu för Jeremy Roenick en monolog om hur fantastiska Sedinarna är och att han efter 20 år i ligan fortfarande blir lika paff när han ser dem spela.

Snipan:

Tröstar mig med Detroit-Vancouver. Daniel har gjort matchens enda mål.

...Och just när jag skriver det påminner de amerikanska kommentatorerna mig om att Sedinarnas moderklubb MoDo riskerar att åka ur och gå miste om tre miljoner dollar. Uppenbarligen är detta en stor händelse i hela hockeyvärlden.

Redigerad kommentar

NuMo:

Josefsson var den som visade överlägset mest karaktär och hjärta i kvällens match. Det känns lite sorgligt.

NuMo:

Det värsta med att ha rätt är att man först måste stå ut med alla naiva sänken som ska klaga på att man gnäller.

InVinoVeritas:

Jag känner för att personligen trycka en svettdrypande raggsocka i käften på "Strumpan". Han agerar någon form av läktarcoach där alla analyser handlar om hur Växjö ska spela.

Tornberg var inne lite på min linje. Vi får väl se hur nöjd Qwertas är med inställningen och offerviljan. :)

Redigerad kommentar

shinzawai:

Det var väl det första steget i MoDos så kallade "trestegsraket"?

1. Få supportrarna att sluta engagera sig
2. Åka ur Elitserien
3. Gå i konkurs

Salle:

Luleå och AIK i semifinal, vem hade trott det innan säsong drog igång? Och frågan är om det inte blir Skellefteå som tar hem det hela i slutändan.

Det är ganska komiskt när man tänker efter. MoDos mål var att man skulle utmana de fyra stora. Nu är endast en av de fyra stora i semifinal. MoDo kom sist. Uppenbarligen har de andra klubbarna lyckats något bättre...

Poffa:

Jag håller till stora delar med. Den största anledningen till att jag inte gillar Challe är att det känns som han hade bestämt sig hur han skulle coacha laget redan innan han lärt känna spelarna. Men inställningen är likväl ett problem.

Ni kanske redan vet om att glädje kan skapas på konstgjord väg (nej, jag menar inte narkotika nu). Genom att t.ex. sätta en penna mellan käkarna, lurar du hjärnan att du är glad och skrattar, vilket stimulerar frigörandet av humörhöjande signalsubstanser som endorfin, serotonin och dopamin.

På samma sätt kan du höja dina adrenalinnivåer genom att konstant ställa dig där du åker på stryk. Då kan du lura kroppen att du är utsatt för livsfara.

Vad vi ser hos många spelare i MoDo (förmodligen ett påhitt av hemvändarna), är den direkta motsatsen mot detta beteende. Sundström gör ett mycket vackert ishockeymål, men rör knappt på mungiporna. För ja, det är klart, ett 2-0-mål borta mot Mora i Kvalserien är naturligtvis ingenting som det är tillåtet att bli exalterad över.

Problemet är att det skickar ut fel signaler, inte bara till lagkamrater och supportrar, utan även till honom själv. Hade kan vrålat ut sin glädje, klättrat upp för plexiglaset för att hurra med supportrarna och sedan åkt på lite stryk efter att ha hånat en motståndare, skulle han haft betydligt mer energi i nästa byte.

Ta nu fram videon från 1994 som en jämförelse. Det bildas TV-puckshögar efter i princip varenda mål, man gör målgester och vrålar ut sin lycka. Man kan klaga på taktiken, tränaren och målvakten, men i själva verket är de flesta överens om att när det väl kommer till kritan så är det viktigaste att få fram en vinnarmentalitet i gruppen. Jag vill se den där barnsliga glädjen igen, jag vill se löjliga målgester, jag vill se glöden i ögonen:

www.youtube.com/watch?v=GT4QfjL_Bj8

shinzawai:

Koncentrationssvårigheter? Hade du orkat läsa mer än första stycket kanske du hade begripit.

Bad_Brett:

En bild säger mer än tusen ord. Jag postar en länk med en av mina gamla hjältar.

Svartvadet må kallas för "kaptenernas kapten", men jag vet ju vem jag helst skulle lyssna till om jag fick välja.

I slutspelet 1997 spelade han med bruten tå, bruten käke, skadad handled, onda magmuskler och ryggbesvär, men likväl fortsatte han spela på sitt uppoffrande sätt. I den fjärde matchen intog han ammoniak i utvisningsbåset för att orka.

Titta och njut:

www.youtube.com/watch?v=ZIEqdrTAfsw

Redigerad kommentar

shinzawai:

Vilket struntprat. I början av säsongen var inställningen bättre än på länge, men allt eftersom säsongen har gått har den blivit sämre och sämre.

Jag kallar det som bekant för Mojzis-syndromet.

Det som kännetecknade Mojzis mest under hans tid i MoDo, var hans ovilja att gå in först i kampsituationer. Istället lät han motståndaren glida förbi och trycka fast pucken. På så sätt kunde han undvika att bli tacklad och istället få chansen att trycka dit motståndaren.

Problemet är bara att man inte vinner några matcher på detta sätt. Och i årets upplaga av MoDo är det MÅNGA som spelar likadant, däribland Eriksson, Pikkarainen och Josefsson.

Motsatsen till Mojzis-syndromet, är Peter Forsberg-syndromet.

Spelare som lider av detta går huvudlöst in i alla kampsituationer och är beredda att ta rejält med stryk. Bartecko och Häggström är de som utmärker sig mest på denna front, men även Skröder, Madsen, K-Fop och Hedman är beredda att ta en del stryk.

Men överlag är det alldeles för dåligt på den fronten. Jag ska ta ett helgalet exempel nu, men jämför antalet hjärnskakningar som MoDo-spelare åker på nu kontra för 5-10 år sedan. Visst kan det bero på ökad respekt, men den största anledningen är jag övertygad om är att spelarna inte är lika desperata längre. Är det en slump att vissa spelare åker på hjärnskakningar stup i kvarten samtidigt som andra kan spela tills de är 40 utan att få en smäll i ryggen?

Hursomhelst, när en back som har ett försprång på flera meter, slutar åka och istället lugnt glider mot pucken, då har jag svårt att se hur det skulle kunna handla om oförmåga. Nej, det handlar om OVILJA, man är inte beredd att riskera sin hälsa för att vinna matchen och hoppas istället att man ska vara tillräckligt bra för att återta pucken. Samma sak med spelare som slår pucken till icing istället för att åka över röda linjen och riskera att åka på en propp.

En spelare som fegar ur på dessa fronter, oavsett om han har har skadebekymmer eller är 1,65 lång, gör inte sitt yttersta för att vinna. Så är det bara. Så länge inte samtliga spelare i laget är beredda att utsätta sig själva för risker ute på planen, då gör de inte sitt bästa. Och i dagens MoDo är det långt ifrån alla som gör det.

Jag vill se spelare som störtar som kamikazepiloter mot pucken, jag vill se spelare som åker som furier mot båset när de ska byta, jag vill se spelare som spelar med brutna tår bara för att de så gärna vill vara med och vinna. När ett lag har 20 sådana spelare, då behövs det inga stjärnor för att ha en chans att vinna.

qwertas:

Jag bryr mig mer om inställningen än resultatet och det lovar inte gott inför Växjö-matchen. Spelarna såg ruskigt omotiverade ut och samma inställning kommer inte att räcka till poäng mot Växjö.

Vidare åker laget på 4 minuter för för många spelare på banan och 2 minuter för puck-out, vilket tyder på bristande koncentration, alternativt panik.

Eriksson, Timander och Hållberg är sorgligt dåliga och håller i dagsläget knappt allsvensk klass.

Denna typ av tongångar är väldigt typiska för envisa ångermanlänningar. När jag började se bristerna i organisationen 2008, fick jag gång på gång höra vilken gnällspik jag var. Laget hade ju trots allt kommit trea i serien och gjort en stor ekonomisk vinst. Tre år senare har det gått precis som jag förutspådde.

Efter dagens match är jag ännu mer pessimistisk. Jag bedömer chansen till 30-40% att överlever Kvalserien.

Någonting som slår mig är hur lite spelare tycks utvecklas i MoDo. När Svedberg kom till Brynäs var han lika dålig som i MoDo, men efter några månader med Alcén var han helt plötsligt en förstklassig elitseriemålvakt. Ska det vara omöjligt att hjälpa Rosén att träna upp skriskoåkning och fysik, att lära Hedman hur man spelar försvarsspel och att få Tarkki att skära av skottvinklarna?

Är det en slump att alla MoDo-spelare alltid ser så långsamma ut? Jag ställer mig väldigt frågande till om man verkligen tränar på rätt sätt.

Nåväl, jag har en oerhört bitter smak i munnen efter dagens match och som sagt, jag tror att risken att MoDo åker ur är rejält stor. Vi får väl se om jag får glädjen att säga "Vad var det jag sa?".

Gustafsson:

Årets sämsta domarinsats, månne? Snacka om usel fingertoppskänsla matchen igenom. Man lyckas med bedriften att missa de verkliga regelvidrigheterna samtidigt som man blåser sönder matchen i övrigt. Klubban i huvudet på Tarrki, cross-checkingen i nacken på Skröder och trippingen på Zettergren, som istället leder till puck-out och powerplay för MoDo.

...Och på läktarna tycks det vara en samling grisfarmare som regerar. Nåväl, man har bara sig själva att skylla. Hade man kämpat lite mer hade man kunnat vara med och tävla om guldet istället.

shinzawai:

TV-avtalet naturligtvis. Går man på matcher i Stockholm stöttar man Djurgården och AIK, inte MoDo.

Per HApps:

Skämmes MoDo, skämmes!

Detta är inte acceptabelt. Rycker de inte upp sig kan glömma något fortsatt stöd från min sida den här säsongen.

MorganaLefaey:

Väsby-syndromet igen. Detta är patetiskt.

Gustafsson:

För satan. Byt ut varenda back till nästa säsong förutom Tollefsen och Pikkarainen.

Nikki Nine:

Anders Eriksson har varit så jävla kass på sista tiden. Jag fattar inte hur det kunde se så bra ut i början.

spud:

Det är klart att mycket handlar om att sälja lösnummer, men även journalister är människor. Om en förening ständigt tar emot dem med öppna armar, ställer upp i intervjuer och skojar med dem, då ska det mycket till innan de börjar skriva hatartiklar ala Nyström. Att en journalist inleder en hatkampanj mot en person eller en förening, är i regel ett tecken på att de har blivit otrevligt bemötta. Vilket låter helt logiskt i MoDos fall, eftersom attityden gentemot media har varit under all kritik i flera års tid.

spud:

Näslund gjorde en general(manager)tabbe igår. Det spelar ingen roll hur korkade, oetiska och inkompetenta journalisterna är.

MAN.STARTAR.INTE.KRIG.MOT.MEDIA

Mona Sahlin är ett exempel på hur det går. Det Näslund skulle ha gjort om han ville dementera det hela, var att säga att det hela var ett olycklig missförstånd och att han är ledsen över att han inte förklarade det tydligare när Expressen ringde upp honom. Det är ohållbart att se någon form av prestige i det hela.

Gustafsson:

Jag är orolig över målvaktssidan. På den fronten känns Södertälje och Växjö mycket starkare.

Det är tragikomiskt egentligen. Man plockar in en av finska ligans mest namnkunniga målvakter och Elitseriens bästa andremålvakt, och ändå går det åt pipan.

Nu är frågan hur man ska göra. Med Tarkki i målet blir det inget slutspel nästa säsong, den saken är klar. Challe bör skeppas också. Men finns det verkligen ekonomi till denna typ av reformer? Jag tvivlar.

Usch.