bisterfinnen

{7225}: Lite :)

Champagneflaska från Jimmy Wixtröms traditionella guld-photoshoot, fick den av Timmy utanför arenan efter guldet. Guldbilden på Svarten och Timmy med flaskan och en biljett från avgörande matchen i Linköping,

En expressen-löpsedel från första SM-guldet -79 med de flesta av autograferna och kanske något mer som jag inte kommer ihåg :)

Sven.Savage: Naturligtvis har ju MoDo också en tradition av att, tillsammans med hysteriska föräldrar ta över talanger alldeles för tidigt. Den tysta överenskommelse som med all tydlighet inte fungerar idag måste regleras från förbundet. Det som eskalerat de senaste 15 åren är katastrofalt.

Min åsikt är att det leder till för snabb utslagning av spelare som mycket väl skulle kunna utvecklats till superstars senare om de fortsatt, att det skapar mindre lokalt engagemang i sporten som leder till nedlagda småklubbar och att det på sikt kommer att devalvera värdet på och utarma svensk hockey.

Naturligtvis gäller det inte bara hockey och inte bara de klubbar jag pratar om. Vi måste tillbaka till det lekfulla och passionerade, till utrymmet för breddidrott i unga år där glädjen i gemenskapen och träningen betyder allt.

På elitnivå i idrotten behöver vi ett paradigmskifte där pengar och "ligor" utanför riksförbunden återigen får en sekundär ställning efter idrottens hederskod om lek, tävling och passion.

Väldigt få elitidrottsklubbar i Sverige idag har en långsiktigt hållbar ekonomisk situation. Agenter och spelare göds, medan ideella krafter ger upp och klubbar går i graven av ekonomiska skäl.

Skattefinansierad sponsring håller eliten under armarna på bekostnad om bredden, när det egentligen borde vara tvärtom för att vara långsiktigt hållbart. En stor skattefinansierad bas skapar underlag för en hög självfinansierande spets.

Som det är nu smalnar vi av basen på pyramiden och dopar spetsen för att bibehålla nivån, men i takt med att baserna som krävs för att hålla nivå och stabilitet på toppen krymper kommer fler och fler pyramider successivt förr eller senare att rasa om vi inte jobbar för ett paradigmskifte.