Hassan

KHK-callahan: Men ni hade inget LAG, det hade vi. Era gubbar gnällde ju mest på allt från väder till pension. Kolla på Leksand som alla år köper in än den ena än den andra tysk, transatlant eller övriga med häftiga efternamn. Vi hade ett på pappret mindre namnkunnigt lag än er och ändå vann vi, märkligt. Det här är ju det fantastiska med lagsporter.

Tycker det är märkligt att ingen ens nämnt Vegas i denna diskussion om lag. Vem såg William Karlsson gå från 8 mål säsongen 16-17 till 50 mål säsongen 17-18 (ja, jag räknar slutspel också)? Jag gjorde det inte.

Miljö, omgivning, sammanhållning kan göra rätt mycket med ett lag. Med tanke på den målsättning man har tycker jag att man har värvat bra. Sedan går det alltid att fundera över enskilda värvningar men jag tror ändå vi kommer att spela SHL även 19-20, vilket är målsättningen.

Nu har en annan dragit sitt strå till stacken och köpt säsongskort. Har nog snittat 3-5 missade hemmamatcher/säsong i 10 år men aldrig tidigare haft säsongskort. Efter förra avancemanget var jag för ung så ekonomin tillät inte. Efter denna prestation fanns det dock inget alternativ. Jag betalar i efterhand för all glädje den gångna säsongen gav mig. Lätt värt pengarna.

För exakt en vecka sedan satt man och såg på det sista ispasset hemma i ladan. Nervös som en skallerorm på Roskilde. Sedan blev det en magisk kväll. Idag sitter man på jobbet och låtsasskiter och tänker på den där magiska kvällen.

sargad: Ja det var en magisk afton. När Dahlén vallar in den på hjälmen inser man ju att det nånstans sitter en hockeygud med en rödvit tröja.

”Den som ger upp nu förlåter jag aldrig” det är vad som borde stå vid skylten på E4an

Jag hade på mig tröjan. Den sist blev den första. Tröjan vill hem till högsta serien. Cirkeln är sluten. Trodde helt ärligt att jag kanske inte skulle få vara med om avancemang under min livstid. Har svårt att greppa det här, kan inte förstå.

Hjärta vinner över plånbok. Sagan får ett oförglömligt slut.

Det var 18 år sen sist. När Zäta sätter 4-0 på Nyköping 17:22 in i tredje perioden är löpsedlarna redan utdelade. När ”Simply the best” dånar efter målet och Hasse Nordin brölar ”Elitserien, Eeeeeliiitserien!” på slutsignalen har vågen rullat halva sista perioden. När vi springer in på isen (man gjorde så på den tiden ungdomar), då var vi bäst. I pausen mellan första och andra var jag på muggen i entrén, ja den fanns då (den bredvid där bilbolaget bilen stått i vinter), en man som då är i den ålder jag själv är nu sänkte tre såna småflaskor med jäger. Hans polare säger åt honom att ”Fan nu räcker det, du ska ju stå upp två perioder till”

Han tittar upp, händerna skakar, blicken stirrig, han tittar på sin kompis. ”Jag är så jävla nervös bara!” Jag minns de sista han sa, han sänkte rösten och med sprucken stämma sa han till sin vän: ”Säg att vi tar det, snälla säg att vi tar det.” Hans kompis säger lugnt: ”Jag har aldrig varit mer säker på något i hela mitt liv.” Sen går dom. Sen står vi förmodligen på samma is och kramar Lind, Casselståhl, Matthiasson, Zäta m.fl. Minnen.

Jag är definitivt jägerkillen idag. Kan nån lugna mä!

I fem år har den hängt på en galge. Imorgon plockar jag ner Timrås ”sista” elitserietröja, inköpt efter slutsignalen i förlusten mot Rögle i gamla kvalserien 2013. Den skulle användas om Timrå någon gång i framtiden skulle ha en avgörande möjlighet att få spela i högsta serien igen.

Helt ärligt, jag trodde det skulle dröja många många år innan jag skulle få använda den. Imorgon är en stor dag.

Flera av spelarna kommer aldrig att spela en större match i sina karriärer.

KHK-callahan: Okej. Själv skiter jag i allt en dag som denna. Så länge vi vinner så bryr jag mig inte om ifall man så ska måsta ha 16 miljoner sittplatser, 18 biljarder i positivt kapital, Leif Boork som kassör och ett godkänt recept på brunsås i restaurangen. Såna här dagar min vän handlar allt om seger, allt annat är oviktigt idag.

KHK-callahan: Det här är ju en sida där Timråsupportrar pratar med timråsupportrar i första hand. Sedan är vissa mer eller mindre ödmjuka, vissa är mer eller mindre gnälliga osv. Hade du varit med på vår resa från åtminstone mitten av 90-talet och framåt så hade du också förstått oss. Hade du varit med om fusionsåren (mörkret), hade du varit med om kvalseriematchen mot Nyköping -00, eller när 800 av oss åkte till Västerås, hade du varit med om ”Slaget om Västernorrland”, hade du varit med om när vi borde vunnit (lockoutåret), hade duvarit med om när 1000 av oss marscherade till kommunhuset (inkl. spelare) för att visa hur mycket vi bryr oss, hade du varit med när vi stod timmar från att inte existera, hade du varit med om den långsamma vändningen när vi utvecklade spelare från vår egna led och erbjöd kontrakt till de som ingen annan ville ha.

Hade du varit med om den resan och sedan fått se ditt lag stå två matcher från att sudda ut allt negativt och skriva nya kapitel i den rödvita historien. Ja, då hade jag köpt att du gnällt över att vissa inte är ödmjuka här inne. Nu får du nog bra gilla läget om du ska få vår respekt.

Jag unnar er alla här inne som gjort varit med on det jag skrev ovan all sportslig framgång oavsett om ni är ödmjuka eller inte. Det är vi fan så värda!

{3627}: Arenan tar 6000, 200 platser är vikta till bortasupportrar, kommer det en endaste liten vilsen bleking till ståplats med insektströja så kommer ändå hela sektionen vara vikt till bortasupportrar. Om det otänkbara skulle inträffa och du inte får en biljett så vet du vad du ska göra.... inte en sportmössa att khk får med sig 200 pers. Det kanske inte är vackert men om worst case scenario inträffar, tänk bortastå. Nu övernattar man fan gömd i en fläkttrumma i ladan om man inte får biljett.

Fortfarande kö om man vill köpa. Mäktigt. Blir fan rörd av sånt här också.

Alla jävla matcher man sett under dessa år. Mot Pantern för två säsonger sen var vi 1690 åskådare på plats.

När farsan flyttade till byn 1980 köpte han säsongskort direkt, första matchen han var mot Piteå, då var dom 186 betalande åskådare och mötte under säsongen även andra storheter som Kågedalen, Nordingrå, Järved och Kalix/Triangeln.

När vi förlorade mot Rögle på skärtorsdagen 2013 och var ute ur elitserien köpte jag en matchtröja. Den sista elitserietröjan som Timrå skulle tillverka någonsin trodde jag då.

När vi gick upp mot Nyköping. När vågen rullade. När Hasse Nordin brölade ”Elitserien! Elitserien!” När Zäta satte 4-1 och man dunkade ut ”Simply the best” i högtalaren. Fram till igår var det mitt enda riktigt euforiska minne från alla dessa JÄVLA matcher.

När man inte vet vart man ska ta vägen. När man bara studsar på stället, darrar, klappar, vrålar osammanhängande rakt ut i luften. Det gjorde jag -00 och det gjorde jag igår.

Nu måste jag få göra det igen. Fyra segrar till. Bara fyra segrar till. Blir det en avgörande match plockar jag ner ”elitserietröjan” från galgen och använder den för första gången. Det måste gå. Det finns inget annat nu.