Mora IK

LA Kings: "Elomo visade redan under Moras tid i Elitserien att han hade svårt mot tufft motstånd och det visade han åter. Mot bottenlag är han kung och gör poäng i massor, mot lag med ordentligt försvarsspel kommer han ingenstans och är istället en säkerhetsrisk bakåt. För Genoway gäller lite samma sak men jag håller med om att han visade fin inställning och goda tendenser."

Månag tycker olika.
Själv väljer jag att luta mig mot statistik i mitt tyckande.
Har själv inte möjlighet att följa alla matcher och heller inte möjlihet att minnas alla matcher jag sett.
Man minns bara brottstycken av matcher och statistiken är då ganska målande om hur säsongen har sett ut, inte bara den enskilda händelsen.
Då ser verkligheten ut som följer...

Elomo och Viksten är de som var bäst mot topplagen.
Då de två till och med fortsatte att producera även fast den tredje forwarden slutade att fungera. Även Simons var bland de bästa.
Elomos sista 15 matcher och poäng.
1 mål läxan borta, 1+1 Växjö borta, 1 mål Malmö borta, 2 ass Västerås hemma, 1 mål Sundsvall borta, 1 ass Mariestad.
Har man bara sett hemmamatcher kan man nog ha en ganska skev världsbild. Han hade snarare svårt att hitta motivation mot dåliga lag.

Genoway faller bättre in under de som hade det svårt mot bättre motstånd.
På de sista 15 matcherna lyckades han produsera 2 mål och 5 assist.
1 ass Almtuna, 1 mål på hemmaplan Björklöven, 1 mål Borås, 1 ass Sundsvall, 3 ass Mariestad (slutade 11-1).

MIK 7-1:

Håller helt med dig om att statistik inte är så dumt att titta på. Tittar själv gärna på den! :)

Och tittar man på statistiken de sista 16 matcherna (Nybro (h), Almtuna (b), Malmö (b), Malmö (h), Leksand (b), Oskarshamn (h), Borås (b), Västerås (h), Växjö (b), Troja (h), Björklöven (h), Sundsvall (b), Mariestad (h), Almtuna (playoff, tre matcher)) då MIK mötte lika många topplag (lag som kom till playoff och/eller till kvalserien) som lag som kom sämre så bekräftas det du skriver om man tittar just på gjorda poäng:
Simons: 3+4 mot svagt motstånd och 3+2 mot tufft (vilket är en mycket bra poängskörd med tanke på att han spelade mycket mindre powerplay än övriga tre!)
Viksten: 3+5 mot svagt och 2+3 mot tufft.
Elomo: 3+3 mot svagt och 2+3 mot tufft.
Genoway: 3+5 mot svagt och 0+1 mot tufft.

Jag tittar dock gärna också på plusminusstatistiken vilken jag tycker ger en mycket bra kompletterande bild:
Simons: +1 mot svagt motstånd, +3 mot tufft.
Viksten: +3 mot svagt, +1 mot tufft.
Elomo: +1 mot svagt, -2 mot tufft.
Genoway: +1 mot svagt, -5 mot tufft.
Detta stärker ju bilden av Simons och Viksten som två spelare som håller även i de tuffa matcherna vilket jag också definitivt håller med dig om! :)

Dock visar det också att både Elomo och Genoway hade det svårare när motståndet blev tufft, i båda fallen så pass mycket svårare att de förlorade "matchen i matchen" då de gick minus. Håller därför med dig om att Genoway hade det tufft mot svårt motstånd även han! Om det beror på att han aldrig riktigt kom igång efter skadan eller vad som är orsaken är såklart omöjligt att säga.

Däremot så tycker jag mig ha sett den här tendensen hos Elomo redan i Elitserien och var kanske därför lite överdrivet kritisk mot honom samtidigt som Genoway gjorde ett så gott intryck på mig innan skadan att jag därför, trots hans avslutning, ändå såg honom som en stabilare spelare.

Hursomhelst, ser fram emot en ny säsong så man kan glömma att den förra tog slut väl snabbt! :)