Minns jag fel eller hade inte någon mailat Torines och fått svar att klubbmärket skulle vara på bröstet kommande säsong? Blev inget den här säsongen pga att man brukar köra på samma stil två säsonger i rad
Zäta75: Det fina med föreningsdemokrati är att vi kan skicka in en motion på detta och rösta om det på årsmötet en gång för alla istället för att sitta och hoppas blint ;)
Angående att ”TIMRÅ” ska vara ett avtal med kommunen har jag hört i 15 år men aldrig sett något bevis på, så der är nog en skröna.
falconuggla: Tallarna på magen ska det vara! Ser mäktigt ut och visar vilka vi är. Speciellt träningströjan utan tryck på med bara tallar ser grym ut. Men vi måste ju ha reklam på. Hoppas de ändrar till en med tallar istället för Timrå på till nästa år. Tror det finns en majoritet för det.
Jag har för övrigt ett tygmärke med tallarna på en jacka så man ser vilket lag jag håller på. Kommer fram många i Stockholm och vill prata ska jag säga när de ser märket :)
Påtal om nå helt annat, denna matchtröja som DenRöda skissade fram. Gillar den skarpt! Ser hellre tallarna än Timrå rakt över magen. Nån pratade om att skriva ut ett gäng exemplar och slänga in på kontoret i NHC under avgörande matchen. 😁 Finns nån med känning som kan lägga fram som förslag inför nästa års matchtröjor, somsagt ser jag hellre tallarna på magen!
Hassan: Jå fan. Har int råd att ta 740`n ner till NHk längre. Avgå Stefan Löven, diseln är på tok för dyrr. men blir inget smguld i år tyvärrrr. filmare i laget... #24
Ett namn jag faktiskt inte sett diskuteras här direkt är ju Mat Robinson! Tappar vi FW ser jag precis som de flesta här en till rightare som ersättare. Skiter det sig med KHL borde det väl inte vara ett helt omöjligt namn? Även om vi såklart kommer ha bra offensiv i Joey och Eronen oavsett. Osäker på om han är vad vi behöver men en fin jävla back är det!
Jag tror inte att någon här inne hade känt samma eufori nu om vi puttrat oss igenom serien och landat i ingemansland. Hade det varit skönare för psyket? Ja absolut. Men den här glädjen man upplever nu, när man går från att stå vid avgrundens brant till att se landslagspelare och klubbikoner vända hem, ja den känslan är fan oslagbar.
Känner att det är dags för första inlägget sedan vi vann i lördags. Behövdes fem dagar för mig att landa någorlunda i vad fan vi lyckats med egentligen och nu känner jag mig tillräckligt återhämtad för att sätta mig ned och hylla prestationen som laget stod för under kvalspelet.
Först av allt vill jag nämna att detta är den största mentala prövningen jag genomgått hockeymässigt när det kommer till Timrå IK - någonsin. Jag fattar inte ens hur jag lyckades ta mig till Hovet och genomlida två matcher, för det är att utsätta sig själv för psykisk och fysisk påfrestning som tar tid att återhämta sig ifrån, upplever jag i alla fall personligen. I efterhand ångrar man det dock såklart inte, men det tär på en kan jag säga.
Måste nog boka tandläkartid för att införskaffa mig en bettskena snarast, för käken var konstant sammanbiten under hela kvalspelet och huvudvärken släpper fan i mig inte. Jag tror dessutom vakterna i arenan hade span på mig för att jag satt och kallsvettades och rörde och vred på mig som någon med mer tjack än blod i kroppen, när det egentligen var stressnivåer av guds nåde och panikångest som framkallade skiten.
Sedan kvalet har det varit hockeyavtändning när den är som bäst. Borde finnas rehabiliteringsanläggningar för supportrar som genomgått ett kvalspel av den här formen.
Helt sjukt hur påverkad man blir. Trots 3-0 i matcher och ledning med 3-0 i lördags var jag så extremt nervös ända tills det var 20 sekunder kvar av matchen - DÅ kunde jag slappna av för första gången den här säsongen. Som ett brev på posten slog såklart dock overklighetskänslorna till, händer det här verkligen? Det kändes som en jävla dröm och jag kan till viss del fortfarande inte riktigt greppa det.
-För bra för att vara sant, sade skeptikern inom mig vid slutsignalen.
-Käften ditt jävla hjärnspöke, dra åt helvete, svarade jag och började storböla. Inte av glädje - utan av lättnad.
Lättnaden övergick därefter i ett stort jävla leende, armarna åkte upp i luften med nävarna knutna och gåshuden reste kroppsbehåringen till sådana nivåer att jag såg ut att kunna ha tillräckligt mycket el i kroppen för att ställa mig vid E18 och agera mänsklig laddstolpe för elbilar. Om någon i sin tur skulle undra vart man ska köra in sladden för att ladda via mig hade jag svarat med att säga att det är samma ställe som Timrå IK stoppade upp 4-0 i matcher på Djurgården.
Fan vad man njöt hemma i soffan. Sedan var det dags för Antes snus att träda in i tv-rutan. Bland det bästa jag sett. När fokus sedan skiftades över till Ante blev det dock enorm känslosamt - tårarna kom tillbaka och rann lika mycket som snuset under Antes läpp. Vilken jävla hjälte han är alltså. Behöver inte säga mer.
Och LAGET - herregud. Vilken jävla styrka att kunna resa sig på detta vis, med Ante i spetsen. Inför match 1 på Hovet sade jag till min kompis att det som M Ö J L I G E N kan tala för oss i denna matchserie, det är att vi har en sak som Djurgården inte har, vilket är erfarenhet av kvalspel i form av viktiga matcher de senaste åren och att vi slår ur underläge. Jag fattar dock fortfarande inte hur eller vad som gjorde att vi kunde prestera på den här sjuka nivån i dessa matcher. Laget och ledarna förtjänar allt beröm för denna prestation. Helt otroligt starkt.
Måste även berömma klacken, vilka underbara jävla människor. Ni lyfter fan stämningen till nya höjder och är en starkt bidragande orsak till att vi spelar SHL även nästkommande år, toppklass rakt igenom!
Avslutningsvis har jag, precis som många andra här inne, kritiserat mycket denna säsong och man kan fortfarande än idag anse kritiken som förståelig där mycket var väldigt frustrerande och jobbigt under grundserien. Det är inte alltid lätt att vara Timråsupporter, men när det kommer till kritan och man kan summera säsongen i efterhand är likväl lyckan och framtidsutsikterna bättre än på väldigt, väldigt länge. Det är det enda som betyder något när det kommer kring och hur det såg ut på vägen dit hör till historien nu när vi blickar framåt.
Man ska inte heller glömma att det är de krångligaste vägarna som leder till de vackraste destinationerna och med Lander & CO i spetsen har vi vad som krävs för att leda oss på vägen dit - nu jävlar kör vi.
Undrar ändå om inte tajmingen på petningen av Freddan var en sista uppvisning i Nubbens fingerspitzgefûh i Timrå? Jag vet, en sanning med mycket stor modifikation, han snarast tvingades till att göra det, men jag tror det kan ha varit den ultimata tidpunkten.
Det är lätt att mycket vill ha mer och man kan känna att play-in legat inom räckhåll om det gjorts tidigare. Men jag är inte så säker på det. Jag tror väckarklockan ringde vid exakt rätt tidpunkt. Effekten blev större än jag tror någon här eller i föreningen kunde hoppas på. Vi fick se ett helt annat lag på isen under play out-matcherna, vi fick ett lag med SHL-skills. På riktigt.
Men effekten av sådana här förändringar har en tendens att plana ut efter ett tag och jag är inte säkert att laget kunnat hålla samma höga nivå under en längre tid. Truppen var inte tillräckligt bra för det..
Jag tycker man kan kika lite på Djurgården som jämförelse. Efter skräckpremiären mot Örebro (1-7) så tog Djurgården poäng i tolv av sina kommande 16 matcher, varav tio var segrar. Men nånstans där var smekmånaden över och bränslet tog slut och dom avslutade med sju raka förluster.
Med tanke på vad Nubben har gjort för Timrå under alla år, goda som förskräckliga, så väljer jag att hylla honom för genidraget att vänta så länge som han gjorde.
Synct: Håller med att det känns tryggt med JJ!👍 Ser gärna en likvärdig målvakt så der blir lite tävling sins emellan! Imorgon kommer Rattie presentationen...