”Strimma” såg jag aldrig till. Inte ens på TV vad jag minns. Min allra första klubba var förresten en Brynäs-klubba (!) och jag har för mig att alla spelarnamn fanns med på den. Var nog strax före 1973, då Brynäs var som allra bäst. Har ingen aning om varför mina föräldrar köpte den till mig, men fatta hur nära det var att man blivit Brynäsare på allvar. Timrå IK kände jag nog inte ens till på den tiden, utan det skulle ta några år till. Var Giffarna som gällde fram till 1975, då jag började i IFK:s fotbollsskola. Ett par år senare blev det spel i GIF istället, men sympatierna för IFK vägrade att försvinna för en lång tid framöver.
Ursäkta allt detta svammel, men spenderade midsommaren i Christiania och håller nu på att komma ner och landa. Fy fan vad jag saknar den där Brynäs-klubban idag. Hade ju varit en raritet om inte annat, men mina föräldrar hade tyvärr en djävulsk tendens att rensa bort saker utan att ens fråga. : (
Det vet jag redan. Allting är relativt. Känner mig inte det minsta gammal (ännu), men så fort jag kommer att tänka på vad man snart ska fylla är det skrämmande.
Mitt första minne från Timrå Isstadion är de där Brynäs-matcherna som vi vann säsongen 1977/1978. Märkligt att vi bara vann fem matcher totalt i serien, men ändå lyckades hålla SSK bakom oss.
Dock förgäves, eftersom det där olycksaliga kvalet ledde till degradering. Tänk att vi ledde med 8-1 mot Löven i sista omgången (hade räckt med 8-2), men släppte upp dem till 8-4 och åkte ur. Till och med Huddinge kom före oss i tabellen, men missade alltså uppflyttning med ännu mindre marginal.
DJ Hemp: Hörru Hemp, jag bjuder på den. =) Fördelen med att vara en oldboy är att jag fick se Strimma spela/leverera live. Lyckades även tigga en gul Toronto 2000 klubba av honom. Det är ett ögonblick man aldrig glömmer.
DJ Hemp: Det hade ju varit trevligt i och för sig men så kul ska vi inte ha det. Det är jubileum här också, eller var i fjol. Jag hade tänkt fira med Timrås första.
Costanza: Vi får vänta till Sture är färdig med sitt tal dock. Enligt legenden har han endast i sitt tacktal kommit till flygvärdinnan som var så serviceinriktad år 1973 i en semesterresa till Mallorca.
Herminator: 10 år yngre, född 71. Brynäs storhetstid. Strimma dog året efter så man kan ju inte skryta med att man sett honom live men man har ju åtminstone varit i livet samtidigt
Kändes kanon att MoDo vann sitt första SM-tecken det året. Med ”Super-Sune” mellan stolparna. Krossade DIF fullständigt i tredje och avgörande finalen i Scandinavium.
Har för mig att du är född 1964 och då vann Brynäs. Om du nu råkar vara född 1963, så var det Djurgården. Något annat än dessa år är jag helt övertygad om att du inte är född 🙂
Bra initiativ! I mitt fall var det Brynäs IF. Hände ofta på den tiden. Den här gången slog man Frölunda i två raka matcher i finalen. Hade varit coolt att växa upp i Gävle på 1970-talet.
Smokey: mitt första hockeyminne var när jag åkte buss med farsan och skulle se den legendariska matchen mot Brynäs! Vid Sköns kyrka var det stopp, bussen fick vända! Sedan så hade samma sorts skridskor som Bulla! Dom var jag oerhört stolt över!
Rip Kirby: Hur fan ska man minnas vilket lag som vann det året man föddes? Dessutom var det säkert ett skitlag som inte längre lirar i högsta serien...
Mina första riktigt starka minnen var resan i farsans röda SAAB v4, trång parkering, kokt varm korv i papper, trång lada med mest långa gubbar på ståplats, Strimma såklart och jag tror Timrå fick någon form av bronsmedalj i den vevan... Jag var fast för evigt:)
Tack för bjudningen. : )
”Strimma” såg jag aldrig till. Inte ens på TV vad jag minns. Min allra första klubba var förresten en Brynäs-klubba (!) och jag har för mig att alla spelarnamn fanns med på den. Var nog strax före 1973, då Brynäs var som allra bäst. Har ingen aning om varför mina föräldrar köpte den till mig, men fatta hur nära det var att man blivit Brynäsare på allvar. Timrå IK kände jag nog inte ens till på den tiden, utan det skulle ta några år till. Var Giffarna som gällde fram till 1975, då jag började i IFK:s fotbollsskola. Ett par år senare blev det spel i GIF istället, men sympatierna för IFK vägrade att försvinna för en lång tid framöver.
Ursäkta allt detta svammel, men spenderade midsommaren i Christiania och håller nu på att komma ner och landa. Fy fan vad jag saknar den där Brynäs-klubban idag. Hade ju varit en raritet om inte annat, men mina föräldrar hade tyvärr en djävulsk tendens att rensa bort saker utan att ens fråga. : (