Timrå IK

{9908}: Lander efter matchen igår: "det här är en laginsats".

Hela hockeysverige ba: "Yeah, right!"

Aldrig förr har väl en ledare i Timrå IK så tydligt bestämt sig för att själv vinna en match när resten av laget var upptagna med att spela uselt.

Joaking: Sedan vilar ni väl Högberg imorgon hoppas jag? Eller ska vi göra en deal att vi slänger in Rautio så kör ni med eran backup keeper 😉

Ska sluta tjata om Landers insats igår snart. Är bara helt jävla frälst. Det var på riktigt som att se en klassisk filmhjälte kliva fram när det behövdes som mest. Har sett detta klipp säkert 25 gånger sen igår nu. Precis som i scenen i Mandalorian när Luke Skywalker dyker upp kommer jag gå tillbaka och titta på detta när jag behöver bli på bättre humör.
Behöver detta inlägg för min egen sorti.

Bild 1: Får direkt pucken i sitt första byte efter kvitteringen. Brynäs ligger på högt pga medvind och jakt på seger.

Bild 2: Lite enkla kroppsfinter skakar han av sig bägge Brynäsare och vänder upp själv. Spelar inte ner till backar för något trött uppspel.

Bild 3: Laddar fart med ett par bestämda skär likt Foppa i Hartwall arena 2003, och stormar mot offensiv helt målmedveten.

Bild 4: Utmanar samtliga motståndare på blå, istället för ett intetsägande jävla nedlägg. Lirkar ut en pass perfekt timad till Mieho som får bra ytor.

Bild 5: Fullföljer sin åkväg med största resolut, och utmanar två motståndare. Vinner ner pucken bakom förlängd mållinje.

Bild 6: Gör HELA jävla jobbet och trycker med urkraft undan Brynäsare som är först på pucken. Hartmann har en riktigt bra aktion och vinner tillbaka pucken ner till Anton, som får fri bana in mot mål pga att han fullföljt hela sin situation med sin styrka.

Bild 7: Bryter in mot mål. Har här ett bra läge att slå en flippass till Mieho, som säkert 95% av laget skulle försöka med då det finns en stor fäbless för att passa pucken in i mål. Men inte Lander. Puckjäveln ska in!

Bild 8: Bränner iväg en stenhård handledare mellan desperat försvarande Brynäsare. Ribba in och helt otagbart för Lindbäck pga tumultet som uppstått av att Anton visat alla svarta på isen att de inte kommer få iväg någon puck så länge han är på planen.

4-3 och matchavgörande, i ett läge där hela laget var i brygga. Är som sagt fortfarande helt tagen över denna härförare, denna vågskål mellan vinst och förlust i en OTROLIGT viktig match. Han kan mycket väl här gjort så att vi kommer få se slutspel i vår. För han är vår kapten. Blir typ tårögd.

TACK, du fina människa. Jag har aldrig haft så mycket förtroende och beundran för en kapten i den rödvita dressen.

Zäta75: ni slipper Little imorgon. Han ska bli pappa. Lycka till 👍 må bäste man vinna.

Lite mer kuriosa. Jacob Johansson leder nu målvakternas poängliga och har gjort dubbelt så många poäng som näst bäste målvakt. Med dagens assist så står han nu på två poäng. Näst bäste målvakt har en poäng. Viktigt.

Bragd-Birger: Det var egentligen ingen diskussion tidigare, men nu är det nog fan officiellt. Bragd-Birger är det närmaste Timrå kommer till att ha en egen Riksskald.

Sluta aldrig skriva, BB

Bragd-Birger: 3 poäng är 3 poäng!

Pjuh! Trodde inte en seger kunde bli skönare än lördagens oskarstriumf, men frågan är om inte den här trean smakar än mer fågel. Blev t o m tvungen att busa till det lite och ta en crazy whisky. På blanka torsdagen!!!1

Annars var ju Brynäs inledning på matchen fantastisk. Undrar hur deras gejmplän/inför-match-snack ser ut egentligen? Total hönsgård. Vilket timråspelarna uppfattade blixtsnabbt och började profitera på. Borde ha stått 0-5 efter 20.
Men det gjorde det inte. Det stod 0-3, och det är som bekant den svåraste ledningen man kan ha. Vilket bevisades genom att Timrå började slarva och kladda utav helvete samtidigt som Brynäs plötsligt ville spela hockey.
Pet, lall och kramp, 2-3.
Som sen blev 3-3 i början av 3e. Näppeligen tro på någon poäng där. Bultande halspulsådror och synnerligen affekterad stämning i det birgerska hemmanet. Jag och dottern turades om att skaka varandras axlar och salivstänkande skrika "MEN VAD GÖR KARLN!!" med psykgubbestirriga ögon.

Men se, vi har inget vanligt jävla timrågäng i år. Vi har ett gäng som leds av Anton Fucking Lander. Das Kapitän. El Gigante.
Helvete, vilken match han gör. Någon skrev att hans 3-4-mål borde användas som obligatoriskt kursmaterial inom klubben, skridskoskola och uppåt. Bara att hålla med. Jävvlar, Anton. Ungefär exakt precis så definieras uttrycket "leading by example". Tack som fan.

Slutet intogs i fosterställning. Med 1,20 kvar började vi kasta soffkuddar på varandra. Sen blev det snusdosa, ett munspel och, lite märkligt nog, en sån där tratt som katter måste förnedra sig med när dom opererats. Gutturala läten, skrik av fasa när puckjäveln i princip är inne i mål fast JJ (eller är det bara stolpen? Såg inte riktigt i regnet av prylar) på något sätt får dit benskyddet.
Sen, typ 8 sekunder kvar, puckjäveln till sist och äntlig-fucking-en ut ur zon, vi upp ur kaozet, vrålar framför tv:n innan vi på slutsignalen faller ner på knäna och bara stönar upp i taket, som två stycken Elias omgivna av vietnameser i Plutonen. Eufori! Gränslös lycka! 3 poäng!

Och nu ligger man i sängen, whiskyfryntlig och med ett efter-match-pirripirr i lillkroppen. Det kommer att bli en god natt, det känner jag på mig. Och en bra jobbdag i morrn, trots möten-from-hell med dom allra jobbigaste kollegorna. Fast inte i morrn. I morrn kommer jag att möta dom med franska kindpussar och strössla komplimanger över noppiga ullkoftor och tveksamma hårfärgningar. I morrn är alla mina käraste vänner.

Tack Timrå! Det var fanimej inte snyggt, men det var fantastiskt.

Hockey är en underbar jävla sport!!!1