Timrå IK

Att Ros verkligen skrev ett bokslut för 2013, jag hade kunnat göra det åt honom.

Årets svensk:

Jörgen Lindgren, VD SHL. Djärv och nytänkande. Svenska hockeyligan halkar efter och kan inte längre kallas världens näst bästa liga. Då kliver visionären Lindgren in och visar vägen in i framtiden. Upp med Djurgården och Malmö. Stäng ligan. Så skapar man intresse.

Årets grej:

Hockeyfansens protester. Trist att se att människor utanför storstan lever kvar i nittiotalet och är så motsträviga mot nytänk. Hockeyn i Sverige blir aldrig större än under en utematch på Friends Arena mellan Djurgården och AIK.

Årets nej:

Att Djurgårdens sejour i Hockeyallsvenskan inte bara blev ettårig. Att ett lag som presterar toppresultat i European Trophy inte finns med i landets högstaliga är skamligt.

Årets stjärna:

Jörgen Lindgren, VD SHL. Det som kännetecknar en stjärna är förmågan att kliva fram och göra det oväntade i ett pressat läge. Som Zlatans klack mot Italien. Som Foppas dragning i Lillehammer. Som en radikal förändring i SHL.

Årets förlorare:

Konkursmässiga Timrå som skrapade ihop de sista slantarna för att förlänga med lagkaptenen Per Hallin och värva en VM-center från Österrike. Krigar nu i botten av Hockeyallsvenskan. Hockeysveriges mest desperata satsning är på väg att sluta i fiasko.

Årets genombrott:

SHL. Ersatte den gamla Elitserien och visade på en gång att det inte rörde sig om enbart ett namnbyte. Visar upp nytänk och framtidstro och en vilja att förvandla den inhemska ligan till en topprodukt.

Årets lag:

Djurgården. Spelet i European Trophy visar att laget hör hemma i svensk hockeys finrum. Ändå måste man ägna ytterligare en säsong till att sprida sitt hockeygodis över avigkrokar som Karlskoga och Timrå. Huva!