Ibland känns en seger sådär himla underbar, som då totalt kapade spelare som man trott på, spelare som alla negativa personer bara dömt ut, och ibland inte ens sett spela, de liksom bara råkar vara med i matchen...
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
Ingen som fått maile av Wikegård:))