Långben: Äh...jag känner mest för att slagga tills snösmältningen. Men men..jag vet hur det blir. På annandagen är man på´t igen, samma förväntansfulla blick...mmm..nystart, nu jäklar! Nu tar vi sats mot slutspel. Bara för att åter bli lika gruvligt besviken. Man lär sig aldrig!
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
