Det man kan konstatera efter gårdagens match är att jag var riktigt nöjd efter 1:a perioden. 4-0 o jag tänkte att: "Nu ska TT få" för jag tippade ju o trodde på propplösning igår.
Tyvärr satt proppen väldigt hårt för det blev nåt konstigt baksug där i resten av matchen! Jag var inte ens dyngnödig men när straffen slogs så nog hade jag en brunrand därbak!
Timrå borde få ett pris för: "att med stor ojälvisk disciplin låta andra spelare göra jobbet defensivt o för att med stor portion "in your face" låta supportrarna få sitta där med ångest, fotsvett, armsvett, you name it, efter att ha suttit o myst pillat naveln o sippat Pepsi i periodpaus ett!"
Men men vad hade jag väntat mig efter den här matchen egentligen? Ett par rena Fillingar?
Hahl Bundy: Jag skulle vilja likna gårdagens match med en lite klichéartad Hollywoodproduktion. I filmens första del visas hjältens utomordentliga förträfflighet upp och man gottar sig i biosalongen åt helylleintrycket som man översköljdes med i våg för våg. Samtidigt satt man självklart och funderade; -"Det här känns inte realistiskt, när skall det bli spänning i detta?".
I filmens andra del kommer svaret. Hjältens fasad krackelerar en aning. Hjälten måste inse att han inte kan leva på gamla meriter eller den förträfflighet som målas upp under filmens inledning. Det krävs självrannsakan (time-out) och självuppoffring (blod).
Dock kändes det som om filmen förlängdes med 15 minuter i onödan. Jag tycker faktiskt det verkar som om regissören (Thomas Andersson) gjorde sitt bästa för att fövanska manuset på slutet av filmen bara för att skapa extra spänning. Det var absolut helt onödigt effektsökeri med specialeffekter som i normala fall inte förekommer i dessa typer av filmer.
Men slutet blev ändå som vi förväntade oss och det var väl tur det. Annars hade det varit en riktig kalkonrulle. Men med tanke på att relativt många uppskattade skådespelare valde att tacka nej till att delta, alternativt gjorde en cameo (Pärssinen), så får filmen godkänt.
"Jadu, jag är då inte lugn. Men förhoppningsvis är det här en av de fåtal matcher med TIK när man inte sitter som på nålar."
"Nu känns det lite oroligt. Limpans mål."
"Ja...som sagt, jag är inte lugn. Det är ju Timrå IK...."
"Hynning missar friläge, har innan passat till SSK:s bägge."
"Ja, det stämmer inte för karln!"
"Klart!"
"Nu bör det gå vägen."
"Men fan vet...:-("
Lite sms-kontakt mellan mig och en polare under matchen igår. Kompisens sms först. Man kastas mellan hopp och förtvivlan. Fast igår kanske förtvivlan var ett väl starkt ord, var på det hela taget ganska lugn faktiskt. Allt är ju som bekant relativt.
Dock kände jag en viss rektal retning vid straffsituationen.....
· 
4-0 o jag tänkte att: "Nu ska TT få" för jag tippade ju o trodde på propplösning igår.
Tyvärr satt proppen väldigt hårt för det blev nåt konstigt baksug där i resten av matchen!
Jag var inte ens dyngnödig men när straffen slogs så nog hade jag en brunrand därbak!
Timrå borde få ett pris för: "att med stor ojälvisk disciplin låta andra spelare göra jobbet defensivt o för att med stor portion "in your face" låta supportrarna få sitta där med ångest, fotsvett, armsvett, you name it, efter att ha suttit o myst pillat naveln o sippat Pepsi i periodpaus ett!"
Men men vad hade jag väntat mig efter den här matchen egentligen?
Ett par rena Fillingar?
Ha ha In your face! som spelarna uttryckte det!
Redigerad kommentar