Nä nu ska jag se filmen Heimat där det tar två timmar för förtexterna att rulla färdigt o där det sen tar två timmar till för en gammal tant att öppna ett fönster och ge de smutsiga hönsen mat. Givetvis till elakt fiolspel och i svartvitt.
Jag måste få glädjen tillbaka i mitt liv helt enkelt.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
