Har under den senaste tiden varit på plats i Delfinen och sett Luleås två senaste hemmamatcher mot i tur och ordning Frölunda (vinst 3-2) och Färjestad, två lag som det på försäsongen pratades mycket om (i media förvisso) men som inte uträttat särdeles mycket på isen hittills.
Den första tillställningen slutade med seger 3-2 och den första trepoängaren efter att Luleå darrat rejält i slutet av matchen och släppt in mål i numerärt underläge när halva minuten återstod.
Enligt min mening förde Frölunda en match som blåstes sönder av domaren redan i första perioden. Man var etta och tvåa på varje puck i en tillställning där Luleå agerade rundningmärken i egen zon.
Ännu värre var det när Färjestad kom på besök. Det var en bragd av Luleå att ta ett poäng med tanke på hur utspelade man blev. Luleå saknar konstruktivitet i anfallsspelet och försökte och lyckades genom utvisningar att sänka matchtempot. Förlängningen var lika långsam den och på efterföljande straffar var det aldrig någon fråga om vem som skulle vinna.
Luleå ställer sällan om aldrig in en man framför mål och har svårt att komma till avslut i sina anfall. Man spelar runt pucken och försöker finta med att gå runt buren och finna passningsvägar vid första stolpen där en medspelare följer upp och störtar mot målet med fart.
Sami Mettovaara med nummer 90 på ryggen har dåligt temperament och åker ofta ut på tillsynes onödiga utvisningar
Jari Kauppila (50) var väldigt duktig individuellt i anfallsspelet, såväl som passningsläggare som avslutare. Nyförvärven Arnaud Briand (8) och Toivo Suursoo (30) visade sig också vara duktiga avslutare. På backsidan gjorde Petter Nilsson (9) bäst intryck.
Hur skall Timrå bära sig åt för att hitta maskorna bakom Henriksson i kassen då? Kyla är ledordet. Vänta ut honom så ligger han som en fisk och sprattlar på torra land. Passningar med följande direktskott blottar svagheterna i sidoförflyttningsmomentet. Vid straffar är det bara att skjuta rakt på för allt går mellan benen...
Den första tillställningen slutade med seger 3-2 och den första trepoängaren efter att Luleå darrat rejält i slutet av matchen och släppt in mål i numerärt underläge när halva minuten återstod.
Enligt min mening förde Frölunda en match som blåstes sönder av domaren redan i första perioden. Man var etta och tvåa på varje puck i en tillställning där Luleå agerade rundningmärken i egen zon.
Ännu värre var det när Färjestad kom på besök. Det var en bragd av Luleå att ta ett poäng med tanke på hur utspelade man blev. Luleå saknar konstruktivitet i anfallsspelet och försökte och lyckades genom utvisningar att sänka matchtempot. Förlängningen var lika långsam den och på efterföljande straffar var det aldrig någon fråga om vem som skulle vinna.
Luleå ställer sällan om aldrig in en man framför mål och har svårt att komma till avslut i sina anfall. Man spelar runt pucken och försöker finta med att gå runt buren och finna passningsvägar vid första stolpen där en medspelare följer upp och störtar mot målet med fart.
Sami Mettovaara med nummer 90 på ryggen har dåligt temperament och åker ofta ut på tillsynes onödiga utvisningar
Jari Kauppila (50) var väldigt duktig individuellt i anfallsspelet, såväl som passningsläggare som avslutare. Nyförvärven Arnaud Briand (8) och Toivo Suursoo (30) visade sig också vara duktiga avslutare. På backsidan gjorde Petter Nilsson (9) bäst intryck.
Hur skall Timrå bära sig åt för att hitta maskorna bakom Henriksson i kassen då? Kyla är ledordet. Vänta ut honom så ligger han som en fisk och sprattlar på torra land. Passningar med följande direktskott blottar svagheterna i sidoförflyttningsmomentet. Vid straffar är det bara att skjuta rakt på för allt går mellan benen...