Svärmor brukar hänga runt rinken på hockeyns bakgård här nere i södern. I torsdags kom hon farande med andan i halsen:
-Kolla vad jag hitta! Väste hon mellan de nikotinsprutande hostattacker hon dragit på sig under åren.
Hon sträckte fram en handskriven liten papperslapp med rimfrost längst ner på kanten...
På den slitna lappen, som mycket väl hade kunnat varit skriven av typ Alfons Åberg, stod det skrivet med spretiga bokstäver:
VETERAN HOCKEY. Lördagar kl 15.30. Knäskydd och hjälm rekomenderas. Ring Taggen.
Jag slet åt mig lappen och ringde telefonnummret som stod där under.
Mannen som sluddrigt svarade måste vara beviset på årtusendets alla hockeytacklingar tillsammans... Det lät som om jag pratade med alla banjospelande bröders farsa från filmen "Den sista färden". Jag framförde dock mitt budskap om att jag var intresserad att vara med och spela sådandär veteranhockey...
Hallå! Hallå! Jag hör inte vad du säger skrek den sluddrande rösten innan han svärande slängde på luren.
Där stod jag som en fiollåda i nyllet... Hade ryktet om min insats i Timråsupportermatchen redan spridit sig hit till skogshuggarlägren i Bergslagen... Var detta det slutliga beviset för att man ska inse sina begränsningar och ge upp?
Jag var nära tårar. Hånad av en företrädare för hockeyns U-land var jag nu förnedrad till en nivå som får Nyköpings lagårdsdörrspremiär att framstå som diamanter i gräddtårta.
Plötsligt ringde min mobiltelefon.
Jävla ungar! Dom hade lagt folie i telefonluren. Ha, ha... Men jag såg att du ringt på nummervisaren. Vad ville du? Rösten lät betydligt trevligare nu. Jag framförde min dröm om att spela veteranhockey. Förklarade också snabbt att man inte åkt skriskor på några år och att det kanske brister lite i teknik och ork...
Rösten som var den där "Taggen" skrattade:
-Det är garanterat mer mage än vilja hos många i det här gänget. Men det är klart du ska hänga med.
Så nu sitter man här och lindar Checkingklubban som legat och fått trämask och kvalster i garaget under så många år.
Den äldre av sönerna här hemma är vansinnig:
-Farsan för helvete! Du kan inte lira med den där klubban. Bladet är ju nästan rakt... Ta min i stället. Grabben vägrar att följa med på träningen.
-Du är inte klok. Säger han. -Du måste köpa skriskor med plastskena under. Dom där plåtmonstren kan du ställa ut på museum. Aldrig att jag skämmer ut mig och hänger med på sådandär träning.
Frun suckar djupt medans hon kokar köttet dom mögliga axelskydden.
Själv är jag övertygad om att en ny tid har börjat. Minst lika viktig för tideräkningen som exempelvis Jesus födelse.
Aktare Moverare! I nästa supportermatch så kanske jag släpper sargen och kommer efter dig...
T T: tveksamt, men gör han det så vinner vi, det är ju en hockeyestetisk naturlag.
Gött med uppehåll, men mysigt att det drar igång igen. I synnerhet på bortaplan, mot en motståndare som på alla sätt bör betraktas som "bättre än oss". Läs mer
-Kolla vad jag hitta! Väste hon mellan de nikotinsprutande hostattacker hon dragit på sig under åren.
Hon sträckte fram en handskriven liten papperslapp med rimfrost längst ner på kanten...
På den slitna lappen, som mycket väl hade kunnat varit skriven av typ Alfons Åberg, stod det skrivet med spretiga bokstäver:
VETERAN HOCKEY. Lördagar kl 15.30. Knäskydd och hjälm rekomenderas. Ring Taggen.
Jag slet åt mig lappen och ringde telefonnummret som stod där under.
Mannen som sluddrigt svarade måste vara beviset på årtusendets alla hockeytacklingar tillsammans...
Det lät som om jag pratade med alla banjospelande bröders farsa från filmen "Den sista färden".
Jag framförde dock mitt budskap om att jag var intresserad att vara med och spela sådandär veteranhockey...
Hallå! Hallå! Jag hör inte vad du säger skrek den sluddrande rösten innan han svärande slängde på luren.
Där stod jag som en fiollåda i nyllet... Hade ryktet om min insats i Timråsupportermatchen redan spridit sig hit till skogshuggarlägren i Bergslagen... Var detta det slutliga beviset för att man ska inse sina begränsningar och ge upp?
Jag var nära tårar.
Hånad av en företrädare för hockeyns U-land var jag nu förnedrad till en nivå som får Nyköpings lagårdsdörrspremiär att framstå som diamanter i gräddtårta.
Plötsligt ringde min mobiltelefon.
Jävla ungar! Dom hade lagt folie i telefonluren. Ha, ha... Men jag såg att du ringt på nummervisaren. Vad ville du?
Rösten lät betydligt trevligare nu.
Jag framförde min dröm om att spela veteranhockey.
Förklarade också snabbt att man inte åkt skriskor på några år och att det kanske brister lite i teknik och ork...
Rösten som var den där "Taggen" skrattade:
-Det är garanterat mer mage än vilja hos många i det här gänget. Men det är klart du ska hänga med.
Så nu sitter man här och lindar Checkingklubban som legat och fått trämask och kvalster i garaget under så många år.
Den äldre av sönerna här hemma är vansinnig:
-Farsan för helvete! Du kan inte lira med den där klubban. Bladet är ju nästan rakt... Ta min i stället. Grabben vägrar att följa med på träningen.
-Du är inte klok. Säger han.
-Du måste köpa skriskor med plastskena under. Dom där plåtmonstren kan du ställa ut på museum. Aldrig att jag skämmer ut mig och hänger med på sådandär träning.
Frun suckar djupt medans hon kokar köttet dom mögliga axelskydden.
Själv är jag övertygad om att en ny tid har börjat. Minst lika viktig för tideräkningen som exempelvis Jesus födelse.
Aktare Moverare! I nästa supportermatch så kanske jag släpper sargen och kommer efter dig...
Rapporter kommer.