spud: Ibland händer det att jag bara ställer mig upp, oavsett sammanhang, och bara applåderar Modo Hockey. Det kan hända såväl hemma i soffan som i tunnelbanan. Någon slags tourettes. Jag bara står där och applåderar, fullkomligt marinerad i pulserande känslor av vördnad inför er skapelse. Det ni har är fantastiskt.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
Sådan är jag.