Kongo: Jag tror att Timrå IK skulle behöva ta ett krafttag och försöka börja om på nytt när det gäller marknadssidan. För mig känns det som att det fortfarande är ett vacuum efter rekonstruktionen och att föreningen famlar lite i preferin. Kanske skulle man sätta ihop en agenda, tydligare än det man gjort, hur man tänker arbeta i föreningen framledes. Det är många företag som fått efterskänka en del pengar i och med rekonstruktionen, företag som säkert tycker att de blivit 'lurade' på deg. Det finns säkert en hel del bitterhet i efterdyningarna och jag ser ingen riktig tydlighet i det framtida arbetet mer än att man insett att man måste satsa på egna produkter om man ska få ekonomin att gå ihop. Jag blev uppvaktad så sent som i förrgår av representanter för föreningen. Och ärligt talat finns en del övrigt att önska när det gäller budskap, framförande och presentation. I och för sig kanske det beror på att jag känner representanten så väl och att det av den anledningen blir på en kompisnivå, men: likväl finns det någonstans en förväntan även från min sida om att framtiden skall genomsyras av ett professionellt arbetssätt för att återfå den respekt man faktiskt förlorade i samband med rekonstruktionen.
Jag saknar lite av den där jävlar anamma, det där att knyta näven i fickan. Jag saknar glöden. Sånt smittar av sig på oss andra, företag och privatpersoner. Kanske har man från föreningens sida sagt att man ska inta en lite försiktig hållning under en tid framöver då föreningen faktiskt varit väldigt nära en konkurs. Jag vet inte.
Dock upplever jag att det finns massor att arbeta med på marknadssidan utifrån eget perspektiv.
· · 
skarmbild-2024-04-26-155106.png
Det finns säkert en hel del bitterhet i efterdyningarna och jag ser ingen riktig tydlighet i det framtida arbetet mer än att man insett att man måste satsa på egna produkter om man ska få ekonomin att gå ihop.
Jag blev uppvaktad så sent som i förrgår av representanter för föreningen. Och ärligt talat finns en del övrigt att önska när det gäller budskap, framförande och presentation. I och för sig kanske det beror på att jag känner representanten så väl och att det av den anledningen blir på en kompisnivå, men: likväl finns det någonstans en förväntan även från min sida om att framtiden skall genomsyras av ett professionellt arbetssätt för att återfå den respekt man faktiskt förlorade i samband med rekonstruktionen.
Jag saknar lite av den där jävlar anamma, det där att knyta näven i fickan. Jag saknar glöden. Sånt smittar av sig på oss andra, företag och privatpersoner. Kanske har man från föreningens sida sagt att man ska inta en lite försiktig hållning under en tid framöver då föreningen faktiskt varit väldigt nära en konkurs. Jag vet inte.
Dock upplever jag att det finns massor att arbeta med på marknadssidan utifrån eget perspektiv.