Simmalugnt: Växjöklacken sjöng nåt som min nostalgiska sida lyckades göra om till "Timrå". Plötsligt minns jag känslan av en fullsatt hall under ett slutspel. För första gången sedan degraderingen insåg jag på allvar hur mycket jag saknar tiden i högsta serien. Jag har nog levt i något av en förnekelse.
Jag har dock för starka minnen av hur vi inte klarade av att ens etablera tryck på motståndarna under ett pp de sista 3 åren i elitserien. Taffligheten med puck i egen zon. Alla missade markeringar och känslan av förnedring och otillräklighet...
Jag saknar verkligen inte högstaligan... Jag trivs bra i ha där vi kan spöa alla lag!
Bygger man upp Timrå ik nu på rätt sätt och ger fan i att börja shoppa spelare till höger och vänster så kan jag börja hoppas på spel i högstaligan igen med. Men inte som någon jävla slagpåse. Det slutar alltid med dåliga publik siffror och dålig publicitet i riksmedia...
Jag tror Timrå hade haft många mer poäng om det inte hade varit så jädrans många bortamatcher dessa första 13 matcher. 5 matcher hemma gett 12 poäng. 8 bortamatcher gett 8 poäng. Men Timrå har gjort det bra med alla dessa bortamatcher trots allt.
