1150x200-x1KZdWv1.jpg

Timrå IK

514513 inlägg · 6206 ämnen

Inlägg #1680663

Sv: Apropå nånting...
Knylan: Västerås och Rögle har jag inte hört nämnas i dom här sammanhangen faktiskt. Orkar inte gå in på eliteprospects och kolla men det kan säkert stämma det du skriver.

Annars har vi Djurgården med 7 pensionerade nummer. När det gäller hela hockeyvärlden så gissar jag att inget lag lag är värre än Montreal Canadiens med hela 15 pensionerade nummer. Har ingen större insyn i den klubbens historia faktiskt men jag undrar om det inte emellanåt händer att folk inom klubben i nutid ibland funderar på om verkligen alla spelarna har gjort tillräckligt för klubben för att förtjäna äran att få sin tröja hissad och sitt nummer pensionerat.

Sure, känner till det mest grundläggande som att det är klubben med flest Stanley Cup titlar och att det var där Patrick Roy startade sin NHL-karriär. Men mycket längre än så sträcker sig inte mina kunskaper.

Nu är Mats Näslund lite före min tid men självklart är jag stolt över att en Timråprodukt har haft en sådan framgångsrik karriär efter att han lämnade moderklubben. OS-Guld, VM-Guld, Stanley Cup mästare, mästare i Elitserien två gånger med mera. Självklart ska hans tröja finnas inramad nere vid ståplatsentrén. Det finns väl ingen som har något att protestera mot det? 

Ska en tröja hissas så är det ett smart val att göra det i samband med att vi anordnar en landskamp. Väldigt bra tillfälle att göra reklam för världens bästa klubb då en stor del av publiken säkert inte är inbitna Timråiter eller ens håller på Timrå över huvud taget.

Men som många andra så tycker även jag att det kanske borde ha varit någon annan som fått äran att bli utvald. Robban Carlsson och Pär Styf må vara värvade utifrån men det är två spelare som jag tror alla förknippar med Timrå väldigt mycket. Frågar man valfri Timråanhängare vilka spelare som dom mest förknippar med klubben under 2000-talet så tror jag inte att någon inte kommer att nämna Robban och Styf. Dom var båda med och tog klubben tillbaka till Elitserien för 15 år sedan och var sedan klubben trogen tills dom slutade sina respektive karriärer och båda bidrog med massor under sin tid i klubben.

Markus Mathiasson är en personlig favorit som åtminstone jag alltid kommer att förknippa väldigt mycket med Timrå IK. Synd att han spelade lite för få säsonger i klubben för att på allvar bli ett aktuellt namn för diskussionen. 

Hade det varit upp till mig så hade jag nog valt Styf. Gigant på elitserienivå med ett fruktat slagskott som var fullt förtjänt av att få spela 4 matcher i Tre Kronor när han var som bäst. Tyvärr så var han väldigt skadedrabbad dom tre sista säsongerna vilket satte stopp. Främst tappade han på skridskorna och rörligheten. 10/11 som blev hans sista säsong vill man helst glömma. Det dyraste laget vi har ställt på isen som floppade totalt. Men sista matchen på säsongen blev ändå en minnesvärd historia där en 19-årig Anton Lander (såklart, vem annars?) fixar nytt elitseriekontrakt för klubben och räddar oss från negativt kval. Sett till just den matchen och lättnaden när matchen var över så tycker jag att det var ett någorlunda värdigt avslut på karriären trots allt.

Hellre det än att han hade kört på i två säsonger till och tvingats avsluta med att vara med om att åka ur Elitserien.

Redigerad kommentar

Kommentera

Svarskommentarer

Sv: Apropå nånting...
I tröjhissningsdiskussionen tycker jag många är lite för färgade av spelare i modern tid. Ska en sådan som Styf upp så undrar jag vad kriterierna för det är?

Är den största meriten att man spelat många säsonger så blir det väldigt många namn i taket till slut.

Jag skulle önska att taket ska vara för väldigt få utvalda och att det ska vara väldigt bra spelare där. Jag tycker det är sådär som utomstående och se namn som Mats Andersson och Stefan Jakobsson i taket i Linköping t ex även om de säkert var viktiga för klubben.

Mats Näslund är dock inte given i min bok, mest för sin korta Timråtid. Påminner lite om att Modo har Anders Hedberg uppe.

Jag hade valt Bert-Ola Nordlander som nästa namn. Han spelade totalt åtta VM och två OS. Som W/Ö-spelare gjorde han sju säsonger och vann bl a VM-guld 1962 när han representerade klubben. Han gjorde också nio säsonger i AIK och är hedrad där. Moderklubben är dock vår klubb.

Sedan vette tusan om det inte räcker med namn däruppe tills Henrik Zetterberg ska upp. Det finns många värd att hylla men som sagt, i taket ska man ha varit väldigt bra för att vara.

Så tycker jag. Mest intressant vore att höra vad Timrå tycker. Det var ett ganska fattigt pressmeddelande.
+10
Kommentera

Sv: Apropå nånting...
Hur ser det ut när det gäller Mats Näslund i nutid? Följer han fortfarande Timrå regelbundet och är det klubben som ligger honom varmast om hjärtat trots att han lämnade klubben redan som 19-åring? Har han varit bosatt i Medelpad efter avslutad karriär? Om jag inte minns galet har jag för mig att han ska vara bosatt i Skåne numera? Har för mig att någon polare har sagt det. Som förhoppningsvis inte lider av mytomani.

Tommy Sjödin har många utomstående säkert inte ens koll på att han är Timråprodukt och var bosatt i kommunen och spelade för Timrå under hela sin uppväxt. Säkert många som tror att han är från Gävletrakten och har Brynäs eller någon mindre Gävleklubb som moderklubb.

Men i Tommys fall så blir man varm i hjärtat av att läsa att han inte har glömt sina rötter och att känslorna fortfarande finns kvar för moderklubben. Både på Twitter och Facebook brukar han vara aktiv med att skriva hur glad han blir när Timrå IK vinner matcher. Otroligt värmande att läsa faktiskt. 

Zetterberg lär vi tyvärr inte få se spela i Timrå igen då han väl har kontrakt med Detroit ända fram till 40-års åldern. Något jippoarrangemang på någon försäsong däremot lär vi få se han i. Han har redan ställt upp på liknande arrangemang två gånger och han lär på egen hand ha lockat åskådare till Eon Arena bara genom att vara med på isen. 

Men trots det så förstår jag att nummer #20 är reserverat för Zäta. Lokal produkt som är det bästa som har kommit fram från juniorlaget dom 20 senaste åren. Var som 19-åring en av nyckelspelarna i laget som tog tillbaka föreningen till elitserien och fortsatte sedan på den inslagna vägen med att vara en av lagets viktigaste spelare i dom två elitseriesäsongerna som han spelade innan det var dags att bli proffs i NHL. Var även kanske hela seriens bästa spelare under lockoutsäsongen 04/05. Det är få spelare som har Zetterbergs jämnhet och som kommer upp i samma höga nivå match efter match.

Egentligen så är väl Pääjärvi den största talangen. Men han kan man säga värvades till A-laget trots att han kom hit som 16-åring för att gå hockeygymnasiet och där tanken var att han skulle spela i J-20 laget åtminstone sin första säsong här. Lander var nog även han än större talang som junior än Zetterberg. Egen produkt rakt igenom dessutom men hur mycket jag än önskar det så tror jag inte att Lander kommer att bli lika bra som Zetterberg. Inget konstigt med det då Zetterberg är och har varit en av världens absolut bästa spelare i flera år nu.

Men precis som att #20 är reserverat för Zäta så tycker jag att #51 ska vara reserverat för Anton Lander. Inget ont om Mattias Nilsson. Hade hoppats på mer den här säsongen men förhoppningsvis så kommer han att visa att det var rätt beslut att förlänga hans kontrakt. Men det känns bara konstigt att se någon annan med #51 på ryggen i Timrå än Anton Lander. Till skillnad från Zetterberg så tror jag att Anton kommer att hinna flytta hem innan det är dags att lägga av och avrunda karriären med 1 eller 2 säsonger i Timrå IK.

Av alla 80 och 90 talister som har tagit sina första skär i Timrå IK så måste Lander tveklöst vara den största talangen. Man hörde talas om namnet redan när han gick i åttan och spelade TV-pucken med 89-kullen.

Förmodligen den med allra störst Timråhjärta av alla pojkspelare som börjat sin karriär i Timrå IK. Och det går ju inte annat än att älska honom både som spelare och som person. Hjärtat, kämpaglöden, mognaden, ledaregenskaperna, tuffheten. Ja det är bara några få ord som beskriver Lander.

Det är absolut ingen slump att det var har Anton som sköt oss till slutspel i sista omgången uppe i Luleå som 18-åring och säsonger efter var den som avgjorde sista matchen hemma mot Djurgården som gjorde att vi slapp spela ett ångestfyllt kval.

Är verkligen otroligt glad över att han äntligen har etablerat sig i NHL och Edmonton. Skönt att han inte gav upp drömmen och drog till KHL eller Schweiz för att tjäna pengar utan att han stannade kvar och fortsatte kriga. Blev såklart även naturligtvis glad över att höra att Mårts valde att ta med han till VM-truppen. Verkar som att vi får ihop ett intressant lag så det ska bli kul med VM men att Lander ska vara med ökar mitt intresse för tuneringen enormt mycket.

Jag tror att Lander kommer att göra ett bra VM och bli en ny favoritspelare för många vanliga hockeyintresserade där ute i landet. Finns det folk som har glömt bort hans namn under dom fyra åren som han har krigat på där borta i Nordamerika så kommer dom garanterat att bli påminda om det.
+6
Kommentera