Knylan: RIDDAREN: Vem är du? DÖDEN: Jag är Döden. RIDDAREN: Kommer du för att hämta mig? DÖDEN: Jag har redan länge gått vid din sida. RIDDAREN: Det vet jag. DÖDEN: Är du beredd? RIDDAREN: Min kropp är rädd, inte jag själv. [DÖDEN: Nåja, det är ju ingenting att skämmas över.] Riddaren har rest sig upp, han fryser. Döden öppnar sin kappa för att lägga den kring Riddarens axlar. RIDDAREN: Vänta ett ögonblick. DÖDEN: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov. RIDDAREN: Du spelar ju schack, inte sant? En glimt av intresse tänds i Dödens ögon. DÖDEN: Hur vet du det? RIDDAREN: Åh, jag har ju sett det på målningar och hört det i visorna. DÖDEN: Ja, jag är verkligen en ganska skicklig schackspelare. RIDDAREN: Du kan ändå inte vara skickligare än jag. Han letar i sin stora påse som han haft bredvid sig och tar fram ett litet schackspel, sätter försiktigt ner det och börjar ställa upp pjäserna. DÖDEN: Varför vill du spela schack med mig? RIDDAREN: Det är min sak. DÖDEN: Det har du rätt i. RIDDAREN: Villkoret är att jag får leva så länge jag står dig emot. Spelar jag dig matt, friar du mig. [Är vi överens?] Riddaren räcker fram sina båda händer mot Döden, som ser på honom med ett plötsligt leende. Döden pekar. Riddaren öppnar handen. Där ligger en svart bonde. RIDDAREN: Du fick svart! DÖDEN: Det passar ju bäst så. Inte sant?
PrästenAgneta: Oj mycket tuppfäktning och kukmätningar här inne nu, tror alla behöver vara ödmjuka inför kommande säsong. Vi får se helt enkelt hur det kommer att gå både för Timrå och modo. På förhand tycker jag det känns hur bra som ... | #Läs mer ·
DÖDEN: Jag är Döden.
RIDDAREN: Kommer du för att hämta mig?
DÖDEN: Jag har redan länge gått vid din sida.
RIDDAREN: Det vet jag.
DÖDEN: Är du beredd?
RIDDAREN: Min kropp är rädd, inte jag själv.
[DÖDEN: Nåja, det är ju ingenting att skämmas över.]
Riddaren har rest sig upp, han fryser. Döden öppnar sin kappa för att lägga den kring Riddarens axlar.
RIDDAREN: Vänta ett ögonblick.
DÖDEN: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov.
RIDDAREN: Du spelar ju schack, inte sant?
En glimt av intresse tänds i Dödens ögon.
DÖDEN: Hur vet du det?
RIDDAREN: Åh, jag har ju sett det på målningar och hört det i visorna.
DÖDEN: Ja, jag är verkligen en ganska skicklig schackspelare.
RIDDAREN: Du kan ändå inte vara skickligare än jag.
Han letar i sin stora påse som han haft bredvid sig och tar fram ett litet schackspel, sätter försiktigt ner det och börjar ställa upp pjäserna.
DÖDEN: Varför vill du spela schack med mig?
RIDDAREN: Det är min sak.
DÖDEN: Det har du rätt i.
RIDDAREN: Villkoret är att jag får leva så länge jag står dig emot. Spelar jag dig matt, friar du mig. [Är vi överens?]
Riddaren räcker fram sina båda händer mot Döden, som ser på honom med ett plötsligt leende. Döden pekar. Riddaren öppnar handen. Där ligger en svart bonde.
RIDDAREN: Du fick svart!
DÖDEN: Det passar ju bäst så. Inte sant?