Olli Nomadinen : Äntligen lite skön skeptisk ångest. Jag tyckte nog att det börjar likna någon jäkla lyckoleksand-halleluja här. Det skaver i allt det mattsvarta som ett nedrans skenande lyckosandpapper .
Jag tror på 1-8, könsvårtor och tyngre baksmälla än Sjunde Inseglet av Bergman.
Exempel på ett gigantiskt antiklimax ur minnesbanken:
Tredje omgången i Allsvenskan 1999. Efter två raka segrar med sammanlagt 11-1 i målskillnad var det upplagt för fest mot IFSH i Isstadion. Mycket folk och även TV var på plats. Det började bra med ett tidigt 1-0, men sedan drog vi på oss en massa utvisningar och föll till slut med osannolika 2-6. Luften tycktes därmed gå ur den årgången och det blev inget avancemang till Elitserien den våren. Förvisso snart 19 år sedan nu, men man glömmer inte så lätt.
Jag tror Timrå hade haft många mer poäng om det inte hade varit så jädrans många bortamatcher dessa första 13 matcher. 5 matcher hemma gett 12 poäng. 8 bortamatcher gett 8 poäng. Men Timrå har gjort det bra med alla dessa bortamatcher trots allt.
