Olli Nomadinen : Äntligen lite skön skeptisk ångest. Jag tyckte nog att det börjar likna någon jäkla lyckoleksand-halleluja här. Det skaver i allt det mattsvarta som ett nedrans skenande lyckosandpapper .
Jag tror på 1-8, könsvårtor och tyngre baksmälla än Sjunde Inseglet av Bergman.
Exempel på ett gigantiskt antiklimax ur minnesbanken:
Tredje omgången i Allsvenskan 1999. Efter två raka segrar med sammanlagt 11-1 i målskillnad var det upplagt för fest mot IFSH i Isstadion. Mycket folk och även TV var på plats. Det började bra med ett tidigt 1-0, men sedan drog vi på oss en massa utvisningar och föll till slut med osannolika 2-6. Luften tycktes därmed gå ur den årgången och det blev inget avancemang till Elitserien den våren. Förvisso snart 19 år sedan nu, men man glömmer inte så lätt.
Otroligt att publiken buar när Lilja gör mål. Om det är några spelare i Timrås trupp man skulle tro att Luleåsupportrarna kunde unna ett mål åtminstone på försäsongen, så är det ju de som var med och gav dem det efterlängtade guldet för bara några månader sen…
