Timrå IK

TIK-Lund: det finns många OM..och när och hur m m. Som jag skrev så började förfallet redan på Linkans tid. Vi var ett stabilt SHL lag mitten på 00 talet. Va hände? Körde hela jävla föreningen i botten på några få år. Sen ekonomiska bekymmer och nära konken på det. Det borde funnit tid att stoppa det som hände då. Jag tror helt enkelt att rätta drivet finns inte..nån slags slå sig på bröstetmentalitet. Kolla in Rögle te x..dom har åkt ner men kommit tillbaka flera ggr . Finns vinnarskallar där. Sen tror jag vi behöver en ny ung sport chef. Nubben kanske har gjort sitt, men det är väl att svära i kyrkan för många. JAG Vill ha nytänk, ett modernare Timrå. Nån ung som kan marknadsföring och skaffa bra sponsorer. Nu känns det sitter några halv trötta halv lama individer och tycker allt är OK. Det håller inte i SHL. Men det kanske kommer om vi får vara kvar och leka med storpojkarna.

Tikkare: Som jag ser det började fallet mellan 2007-2010 med att man tappade Kenta, Sedan Nubben och övriga Stommen i laget, framförallt till Köplunda.

Då Timrå började om, inte som ett litet lag i mellersta Norrland som med näbbar och klor kämpat sig upp i hierarkin i små etapper med egna produkter, förvaltning och utveckling som främsta redskap.

Utan som ett stabilt SHL lag med arena och plånbok som tillät namnkunniga värvningar som sålde årskort.

Detta resulterade i att när "köpespelarna" inte lyckades leverera och man slutat titta långsiktigt samt försummat sin egna organisations förmåga att bistå A-laget med billiga produkter för att bära stommen av spelare som krävs för att garantera sin position i ligan så blev utfallet på nämnda värvningar inte huruvida långt Timrå potentiellt skulle kunna gå i ett slutspel längre.

"Köpespelarna" gick från att vara ett komplement till stommen, till att vara stommen, ny varje säsong, upphaussade låtsats finn-femmor och transatlanter, scoutade på EP för Timrå skulle bäras av knektar och så Aftonbladets Thomas Ros kunde på försäsongen tippa Timrå högt.
Jag minns själv premiären säsongen 2010/11 mot Frölunda med nyförvärv som Ilkka Pikkarainen euorpas bästa powerforward och magikern från Jäähoonka Kim Hirschovitz i spetsen.
6-1 blev det väl, kvällstidningarna hyllade oss, potentiell SM-final gick att läsa efter den insatsen.

Så blev det inte, inte ens fler slutspel.

Identiteten och ödmjukheten var som bortblåst och så kom verkligheten slutligen ikapp Timrå.

Man fick börja om på ruta ett.

Nu är vi tillbaka där vi var år 2000. Då stavades spelarna till början på en epok något helt annat.

Finns nästa pensionerade nummer i dagens Timrå?