Man byter in Brattström och det ser bättre ut i försvaret, och då väljer varenda spetsspelare att fullständigt lägga sig platta i avgörande lägen. Madsen skjuter stolpe ut för femhundrade gången, Olofsson försöker att uppgå i dimma och glida rätt igenom tre försvarande spelare, och Hållander kommer inte alls upp i samma intensitet han hållit de senaste två matcherna.
Pest, piss och pina. Freddan rullade på samma icke fungerande forwardsformationer och samma icke fungerande målvakt alldeles för många matcher i rad, och ytterst är det nog han som får ta på sig det här. Fullständig brist på mental styrka i spelargruppen, inga raka linjer i uppspelen - forwards drar iväg så fort backarna får pucken även fast man vet att man inte har en backuppsättning som klarar av att spela sig ur press.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
