Katastrofsorgen uteblir så här långt, förmodligen för att man ändå någonstans varit mentalt förberedd hela matchserien på att det skulle kunna gå så här.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
