Mycket snack om placeringar hit och dit denna säsong och vad man realistiskt kan ha för mål där.
Men om vi släpper det och istället funderar över det långsiktigare scenariot ledande till en varaktig etablering i SHL. Hur kommer man dit?
Är det månne genom att år efter år spela utan en till synes ordnad spelide, samt med laguttagningar baserade på annat än prestation? En ordförande som tycker att det finns viktigare saker än hockey att fundera kring när det gått dåligt? Eller en sportchef som ser det som viktigare att måna om tränarens arbetstrygghet än de unga spelarnas fortsatta utveckling? En marknadsavdelning som misslyckas att höja intäkterna trots spel i SHL?
Eller kan det vara att över tid bygga upp en kärna av unga spelare som man utvecklar och samspelar till att bli en rödvit maskin. Där även känslan av ett större värde i att spela för just Timrå än andra lag byggs upp. Där ett positivt varumärke skapas, såväl riktat till sponsorer som till yngre spelare i landet sökande efter optimala utvecklingsmöjligheter.
Jag upplever att huvuddelen av den oro som finns hos de som är missnöjda med vad som presteras för stunden baseras på att vi tycks fladdra runt i vinden utan en tydlig riktning, mer än att vi bara ligger fyra i tabellen. Känslan av ytterligare ett förlorat år i den process som ska leda till SHL, där förra året får ses som en ren illusion. Upplevelsen av att långsiktigt uttalade mål inte följs av handling sannolik att leda dit.
Eller så är bara allt enligt plan, men om så vore det mycket intressant att veta hur den planen är formulerad...
mikenomad: vill ju ändå säga att det är väldigt snyggt av Octagon att bemöta och besvara kritik och åsikter här som styrelsemedlem. Hans närvaro här är väl största markkontakten en styrelsemedlem visat på länge, oavsett vad vi tycker om hans svar.
· 
Men om vi släpper det och istället funderar över det långsiktigare scenariot ledande till en varaktig etablering i SHL. Hur kommer man dit?
Är det månne genom att år efter år spela utan en till synes ordnad spelide, samt med laguttagningar baserade på annat än prestation? En ordförande som tycker att det finns viktigare saker än hockey att fundera kring när det gått dåligt? Eller en sportchef som ser det som viktigare att måna om tränarens arbetstrygghet än de unga spelarnas fortsatta utveckling? En marknadsavdelning som misslyckas att höja intäkterna trots spel i SHL?
Eller kan det vara att över tid bygga upp en kärna av unga spelare som man utvecklar och samspelar till att bli en rödvit maskin. Där även känslan av ett större värde i att spela för just Timrå än andra lag byggs upp. Där ett positivt varumärke skapas, såväl riktat till sponsorer som till yngre spelare i landet sökande efter optimala utvecklingsmöjligheter.
Jag upplever att huvuddelen av den oro som finns hos de som är missnöjda med vad som presteras för stunden baseras på att vi tycks fladdra runt i vinden utan en tydlig riktning, mer än att vi bara ligger fyra i tabellen. Känslan av ytterligare ett förlorat år i den process som ska leda till SHL, där förra året får ses som en ren illusion. Upplevelsen av att långsiktigt uttalade mål inte följs av handling sannolik att leda dit.
Eller så är bara allt enligt plan, men om så vore det mycket intressant att veta hur den planen är formulerad...