Den som kan sitt Timrå vet att det inte finns en chans att vi vinner denna match. Högberg ser mer bortkommen ut än Brynässpelare i ett slutspel, men räddar ändå.
Så fort de får en chans (de har ju typ inte haft någon i andra), så kommer det vara mål.
Först blir man deprimerad när man får läsa om årets siffror. Fast när jag tänker på vart föreningen var för tio år sedan så tycker jag nog att det har gjorts en jäkla resa! Så lite glad kan man nog vara ändå.
