Från ingenstans blev det enda alternativet att lämna Timrå.
Nu berättar Mika Hyvärinen om snacket med Olli Jokinen, chocken, familjebeslutet, de känslosamma samtalen och tacksamheten efter att ha lämnat Sverige.
– Jag hade ju en deal så vi var tvungna att hitta en lösning, säger han till Expressen. Han kom till Sverige ihop med Olli Jokinen.
Det mesta gick som det var tänkt, sedan skulle de bara bygga vidare på en fin säsong med Timrå.
Då vände allt.
– Vi flyttade förra helgen. Så det är lite hektiskt… inte helt lätt, haha. Mycket att stå i, säger han.
Huvudtränaren Jokinens beslut att lämna Sverige kom som en chock för alla inblandade, likaså för hans assisterande tränare Mika Hyvärinen. Den 34-årige finländaren kom även han från en sejour i Jukurit.
– Det gick verkligen riktigt, riktigt, riktigt snabbt. Det kom upp för bara tre veckor sedan. Det var första gången det kom på tal. Så jag skulle säga att det gick ganska snabbt, säger han.
Men du hade inte hört något innan?
– Nej, det här var en överraskning. Jag visste ingenting för tre veckor sedan. Olli kontaktade mig och sade att han inte kunde stanna på grund av familjeskäl. Jag förstod honom och han har mitt stöd liksom.
Förklaringen: ”Hade en deal” Hyvärinen fortsätter:
– Vi var i Finland och förberedde oss på att komma tillbaka till Sundsvall och Timrå, för det hade bara gått ett par veckor sedan säsongen tog slut. Men livet blir inte alltid som planerat. Då var det bara att flytta igen.
För tanken var att komma tillbaka för att fullfölja kontraktet med Timrå?
– Ja, planen var att komma tillbaka och fortsätta jobba. När vi sade hej då till alla var det ”vi ses om ett par veckor” liksom. Jag vet inte vad som hände när han kom hem, men det kändes som att han insåg att han inte ville vara ett år till utan familjen. Han har ju bott i en annan stad än dem i fyra år. Det är ju svårt för en familj, det är tufft.
Kunde du ha stannat och jobbat med nye tränaren Tommy Samuelsson?
– Jag tror att för Timrås skull, med de nya tränarna där, så är det bättre att ha folk runtomkring dig som du vet att du kan lita på. Min åsikt är att det är bättre för klubben att jag inte stannar där. Så Tommy kan ha sina egna kolleger som han litar på, som vet hur han jobbar. Jag tror att det var en ”win-win” situation för klubben och mig.
Efter Jokinens besked hittade även Hyvärinen en lösning för att flytta med Jokinen till Helsingfors.
– Ja, jag hade ett riktigt bra snack med Timrå. Så där måste jag tacka ”Nubben” (Kent Norberg) och Kimmo (Kapanen). Vi hade en bra dialog hela tiden.
Men hur hans egen lösning ser ut vill han inte avslöja.
– Jag hade ju en deal med dem. Så vi var tvungna att hitta en lösning när jag ville lämna, utan att gå in på detaljer nu… men jag är så tacksam att de förstod mig. De ville att jag skulle stanna, men det kanske inte var det bästa för mig där och då.
Samtidigt har Olli Jokinen nyligen beskrivit för finska MTV hur han ”fattade ett själviskt beslut” för att komma närmare sin familj och Expressen har tidigare rapporterat om miljonbeloppet han fick betala.
– För min del har jag inget dåligt att säga om Timrå som en klubb eller folk där borta eller något dåligt att säga om SHL eller sådana saker, men jag måste vara lojal mot Olli också för det vill jag vara, säger Hyvärinen.
Olli Jokinen-svaret: ”Pratade inte om det” Relationen med Jokinen blev avgörande.
– Jag har en stor respekt för honom för har hjälpt mig som tränare och jag skulle inte vara här utan honom. Så när han frågade mig om jag ville jobba med honom så vill jag så klart följa honom.
Men Hyvärinen tydliggör att tränarna inte diskuterade några flyttar eller en framtid utanför Timrå under slutspelet.
– Vi hade full fokus på slutspel och allt runt det. Vi pratade inte om det under säsongen. Då pratade vi inte om att lämna. Vi hade fullt fokus och ville vinna. Det var uppenbarligen inte tillräckligt och Frölunda var ett bättre lag...
Det blev känslosamt att lämna klubben Timrå, staden Sundsvall och landet Sverige. Samtidigt som han inte utesluter att han skulle kunna återvända till SHL en dag.
– Det påverkar alltid människor och ibland är det svårt att gå vidare. Det var inte lätt för oss heller. Vi njöt verkligen av vår tid där och jag njöt verkligen av hockeyn. Det var så häftigt varje match, atmosfären i alla arenor och allt. Det var en overklig upplevelse för oss. Det var enormt, framför allt stödet på hemmaplan.
Han hyllar spelarna han fått jobba med i Timrå.
– Killar som Hållander, Dahlén och grabbarna… de var så bra. Det var verkligen en ögonöppnare för enligt mig är SHL den bästa ligan i Europa. Schweiz kanske har toppspelarna, men det spelas bättre hockey i Sverige.
Samtalen med spelarna satte avtryck. Han nämner dem en efter en.
– Jag vill bara tacka alla spelare och ledare jag fick jobba med, som Kimmo, ”Nubben” och Emil Pettersson... det var speciella samtal med dem när jag skulle lämna. Som de med Anton Lander, Jonathan Dahlén, Linus Nässén, Magnus Pääjärvi, Simon Forsmark... jag kan nämna dem allihop. Jag är så tacksam.
Känslosamma slutet: ”Tunga samtal” Hur var det att säga ”hej då”?
– Det var svårt för mig, tunga samtal. Men de förstod mig vilket kändes bra, det gjorde allt enklare.
– Jag har en stor respekt för de killarna. Det är inte bara duktiga spelare utan så bra människor. Det var därför det var svårt att lämna dem.
Även på det privata planet blev det känslosamt, inte bara runt laget.
Bland annat publicerade han ett känslosamt inlägg på X efter avskedet med en bild på sin treårige son. Under tiden i Sundsvall föddes även en lillebror som nu hunnit bli sex månader.
– Vi njöt av året där. Det var en riktigt bra tid för min familj… min andra son föddes där. På det sättet har Timrå och Sundsvall en speciell plats i våra hjärtan resten av livet. Vår äldsta son älskar Timrå och han jublade alltid för laget, med publiken och älskade det. Det var stort att uppleva det tillsammans med sin son... fint och galet på samma gång.
Vad gör de känslorna med dig?
– Det blir svårt att gå vidare på ett sätt. Men som jag sa, ibland måste man bara se framåt för saker blir inte alltid som man planerat.
Nå, fint att de hade det bra och gillade Timrå, fint att vara lojal (låt vara mot sin polare och inte mot sin arbetsgivare. Men ändå) och fint att han tycker det var win win
Men nu har vi lärt oss nåt. Finnar är mesiga, ryggradslösa morsgrisar och kan dra åt helvete
För att summera silly då så har vi värvat 3 etablerade: Harde, Heikkinen och Westfält, 2 breddare med potential: Levinsson och Lilja, och 4 talanger från lovande till stort löfte.
Från ingenstans blev det enda alternativet att lämna Timrå.
Nu berättar Mika Hyvärinen om snacket med Olli Jokinen, chocken, familjebeslutet, de känslosamma samtalen och tacksamheten efter att ha lämnat Sverige.
– Jag hade ju en deal så vi var tvungna att hitta en lösning, säger han till Expressen.
Han kom till Sverige ihop med Olli Jokinen.
Det mesta gick som det var tänkt, sedan skulle de bara bygga vidare på en fin säsong med Timrå.
Då vände allt.
– Vi flyttade förra helgen. Så det är lite hektiskt… inte helt lätt, haha. Mycket att stå i, säger han.
Huvudtränaren Jokinens beslut att lämna Sverige kom som en chock för alla inblandade, likaså för hans assisterande tränare Mika Hyvärinen. Den 34-årige finländaren kom även han från en sejour i Jukurit.
– Det gick verkligen riktigt, riktigt, riktigt snabbt. Det kom upp för bara tre veckor sedan. Det var första gången det kom på tal. Så jag skulle säga att det gick ganska snabbt, säger han.
Men du hade inte hört något innan?
– Nej, det här var en överraskning. Jag visste ingenting för tre veckor sedan. Olli kontaktade mig och sade att han inte kunde stanna på grund av familjeskäl. Jag förstod honom och han har mitt stöd liksom.
Förklaringen: ”Hade en deal”
Hyvärinen fortsätter:
– Vi var i Finland och förberedde oss på att komma tillbaka till Sundsvall och Timrå, för det hade bara gått ett par veckor sedan säsongen tog slut. Men livet blir inte alltid som planerat. Då var det bara att flytta igen.
För tanken var att komma tillbaka för att fullfölja kontraktet med Timrå?
– Ja, planen var att komma tillbaka och fortsätta jobba. När vi sade hej då till alla var det ”vi ses om ett par veckor” liksom. Jag vet inte vad som hände när han kom hem, men det kändes som att han insåg att han inte ville vara ett år till utan familjen. Han har ju bott i en annan stad än dem i fyra år. Det är ju svårt för en familj, det är tufft.
Kunde du ha stannat och jobbat med nye tränaren Tommy Samuelsson?
– Jag tror att för Timrås skull, med de nya tränarna där, så är det bättre att ha folk runtomkring dig som du vet att du kan lita på. Min åsikt är att det är bättre för klubben att jag inte stannar där. Så Tommy kan ha sina egna kolleger som han litar på, som vet hur han jobbar. Jag tror att det var en ”win-win” situation för klubben och mig.
Efter Jokinens besked hittade även Hyvärinen en lösning för att flytta med Jokinen till Helsingfors.
– Ja, jag hade ett riktigt bra snack med Timrå. Så där måste jag tacka ”Nubben” (Kent Norberg) och Kimmo (Kapanen). Vi hade en bra dialog hela tiden.
Men hur hans egen lösning ser ut vill han inte avslöja.
– Jag hade ju en deal med dem. Så vi var tvungna att hitta en lösning när jag ville lämna, utan att gå in på detaljer nu… men jag är så tacksam att de förstod mig. De ville att jag skulle stanna, men det kanske inte var det bästa för mig där och då.
Samtidigt har Olli Jokinen nyligen beskrivit för finska MTV hur han ”fattade ett själviskt beslut” för att komma närmare sin familj och Expressen har tidigare rapporterat om miljonbeloppet han fick betala.
– För min del har jag inget dåligt att säga om Timrå som en klubb eller folk där borta eller något dåligt att säga om SHL eller sådana saker, men jag måste vara lojal mot Olli också för det vill jag vara, säger Hyvärinen.
Olli Jokinen-svaret: ”Pratade inte om det”
Relationen med Jokinen blev avgörande.
– Jag har en stor respekt för honom för har hjälpt mig som tränare och jag skulle inte vara här utan honom. Så när han frågade mig om jag ville jobba med honom så vill jag så klart följa honom.
Men Hyvärinen tydliggör att tränarna inte diskuterade några flyttar eller en framtid utanför Timrå under slutspelet.
– Vi hade full fokus på slutspel och allt runt det. Vi pratade inte om det under säsongen. Då pratade vi inte om att lämna. Vi hade fullt fokus och ville vinna. Det var uppenbarligen inte tillräckligt och Frölunda var ett bättre lag...
Det blev känslosamt att lämna klubben Timrå, staden Sundsvall och landet Sverige. Samtidigt som han inte utesluter att han skulle kunna återvända till SHL en dag.
– Det påverkar alltid människor och ibland är det svårt att gå vidare. Det var inte lätt för oss heller. Vi njöt verkligen av vår tid där och jag njöt verkligen av hockeyn. Det var så häftigt varje match, atmosfären i alla arenor och allt. Det var en overklig upplevelse för oss. Det var enormt, framför allt stödet på hemmaplan.
Han hyllar spelarna han fått jobba med i Timrå.
– Killar som Hållander, Dahlén och grabbarna… de var så bra. Det var verkligen en ögonöppnare för enligt mig är SHL den bästa ligan i Europa. Schweiz kanske har toppspelarna, men det spelas bättre hockey i Sverige.
Samtalen med spelarna satte avtryck. Han nämner dem en efter en.
– Jag vill bara tacka alla spelare och ledare jag fick jobba med, som Kimmo, ”Nubben” och Emil Pettersson... det var speciella samtal med dem när jag skulle lämna. Som de med Anton Lander, Jonathan Dahlén, Linus Nässén, Magnus Pääjärvi, Simon Forsmark... jag kan nämna dem allihop. Jag är så tacksam.
Känslosamma slutet: ”Tunga samtal”
Hur var det att säga ”hej då”?
– Det var svårt för mig, tunga samtal. Men de förstod mig vilket kändes bra, det gjorde allt enklare.
– Jag har en stor respekt för de killarna. Det är inte bara duktiga spelare utan så bra människor. Det var därför det var svårt att lämna dem.
Även på det privata planet blev det känslosamt, inte bara runt laget.
Bland annat publicerade han ett känslosamt inlägg på X efter avskedet med en bild på sin treårige son. Under tiden i Sundsvall föddes även en lillebror som nu hunnit bli sex månader.
– Vi njöt av året där. Det var en riktigt bra tid för min familj… min andra son föddes där. På det sättet har Timrå och Sundsvall en speciell plats i våra hjärtan resten av livet. Vår äldsta son älskar Timrå och han jublade alltid för laget, med publiken och älskade det. Det var stort att uppleva det tillsammans med sin son... fint och galet på samma gång.
Vad gör de känslorna med dig?
– Det blir svårt att gå vidare på ett sätt. Men som jag sa, ibland måste man bara se framåt för saker blir inte alltid som man planerat.