Ännu ett uppehåll som verkar oändligt långt. Vad göra när det inte finns matcher att må dåligt eller glädjas över?
Eftersom det ofta är snack om Nubben och huruvida han måste bli av med västen snarast eller ej så funderade jag på vilken status han har i min bok. Timrålegender (för mig) Viktigt att veta om denna lista är att jag inte ens fyllt 50 och upptäckte denna kärlek sent 90-tal. Därav kan den te sig historielös.
1. Nubben, ja faktiskt. Därmed tar jag ingen kamp för att han ska vara kvar förevigt men herregud så mycket han betytt enligt och för mitt supporterskap. Älskar gubben 2. Zäta, han var väl den allra mest formade min bild av Timrå och och tog sig ”snabbt” ut i världseliten samtidigt som känslan var att han aldrig glömde Timrå. 3. Lill-Strimma, här är det ju bara legender jag hört och sett, men minns också gubbarna från när jag var riktigt liten och hur de snackade om honom 4. Dahlén, kan ta sig längre upp. Han är också anledningen till att jag lyckats rektytera 4 fans senaste åren (barn och mamman). Alla älskar den jäveln. 5. Hedström, grisen. Åren med Hedström på topp var fantastiska. Som jag minns det hade jag aldrig ont i magen, man visste liksom att det skulle lösa sig.
Finns såklart många som hade kunnat ta sig in på listan, men såhär ser den ut just nu.
1. Dahlén: Gång på gång har han lyft klubben. Magisk.
2. Nubben: Sedan han tog rollen som sportchef första gången så har han varit den enda. Ersättarna är inte annat än parenteser i historien.
3. Robert Carlsson: Tack för allt slit.
4. Per Hallin: Med när det gick som bäst, kvar när det gick som sämst.
5. Zäta: En spelare som jag följde under hela karriären och min första riktigt stora Timråfavorit. Att han inte är högre upp beror på att han gjort för få säsonger i Timrå.
Eugen Sandberg: Följt laget sen tidigt 80...finns hur många som helst som ska in i min bok med legendarer, tar jag ut 5 st så känns det som jag ändå glömt att ta med en massa andra som förtjänat legendstatus..
1: Pekka Lindmark. Min första Timråkärlek. Han ingick i laget som på allvar formade mig i början av 80-talet, var den som stack ut. Älskade hur han nästan ibland kunde agera utespelare och slå målgivande passningar 2: Zäta här också. Som Njurundabo är man ju mäkta stolt och du nämner att han aldrig glömt Timrå. Jag skulle hävda detsamma om Njurunda. En av våra största i det här landet! 3: Dahlén. Lika mycket supporter som superstar, ett fullständigt unikum när det kommer till klubbkänsla i dessa tider. Finns ingen som är ens i närheten 4: EP d.y. Hans känslor för Timrå är väl möjligen de som kan mäta sig med Dahléns 5: Lill-Kenta. Han etablerade oss och gav oss respekt runt om i hockey-Sverige.
När det gäller Westfält så måste jag säga att jag känner mig oerhört trygg när han är på isen. Han kommer nog aldrig bli någon poängmaskin, men han gör inga misstag heller! Vinner puckar,tar bort spelare och bäddar för lagkompisar!
Eftersom det ofta är snack om Nubben och huruvida han måste bli av med västen snarast eller ej så funderade jag på vilken status han har i min bok. Timrålegender (för mig)
Viktigt att veta om denna lista är att jag inte ens fyllt 50 och upptäckte denna kärlek sent 90-tal. Därav kan den te sig historielös.
1. Nubben, ja faktiskt. Därmed tar jag ingen kamp för att han ska vara kvar förevigt men herregud så mycket han betytt enligt och för mitt supporterskap. Älskar gubben
2. Zäta, han var väl den allra mest formade min bild av Timrå och och tog sig ”snabbt” ut i världseliten samtidigt som känslan var att han aldrig glömde Timrå.
3. Lill-Strimma, här är det ju bara legender jag hört och sett, men minns också gubbarna från när jag var riktigt liten och hur de snackade om honom
4. Dahlén, kan ta sig längre upp. Han är också anledningen till att jag lyckats rektytera 4 fans senaste åren (barn och mamman). Alla älskar den jäveln.
5. Hedström, grisen. Åren med Hedström på topp var fantastiska. Som jag minns det hade jag aldrig ont i magen, man visste liksom att det skulle lösa sig.
Finns såklart många som hade kunnat ta sig in på listan, men såhär ser den ut just nu.
Någon annan?