Fruktansvärt kukhärlig matchjävel igår! Att få vända från extrem pessimism, gubbtjurighet, "jävla skitlag", "klarar vi oss undan kval är det ett mirakel" osv till nästan överdriven lycka och framtidstro på en jävla perre...helt sanslöst. D e t var fanimej inte igår.
Allt har redan sagts upprepade gånger, men det kan sägas hur många gånger som helst: Lander! Alltså, hur han kanaliserar sin frustration över läget han satt laget i och formligen dominerar händelserna på isen dom avslutande 45 minuterna...helt sinnes. Vilket jävla psyke. Det där borde klippas ihop till en instruktionsfilm på temat "viljans makt". Det spelar ingen roll att han inte är någon målskytt. När han fick läget vid ställningen 0-2 fanns det inget alternativ - pucken skulle in. Punkt slut. Inget funderande, inget tvekande, bara pang. Första maskan vid stolpen. Det där avslutet har han bara när han känner att hela lagets tyngd vilar på hans kaptenaxlar.
Att sen Lundmark och Lilja fick göra mål också, Svensson - äntligen - återfann sig själv, och att laget bara kunde fortsätta och mala på och fullständigt pulverisera fucking Färjestad...fantastico. Det här är en match som jag tror verkligen kan få effekt på avslutningen av den här säsongen. Boost på så många nivåer.
Kan vi få ett matchavsnitt typ nu? Och kan det pretty please innehålla Landers snack i första periodpausen?
Jag är fan tagen på riktigt. Det här var något av det vackraste jag bevittnat. En sån där match som man alltid kommer att bära med sig, och en sån som liksom blir svaret på varför man älskar den här jävla klubben så oerhört mycket. Man går genom hockeylivet och åker på ständiga bitchslaps men så, när man minst anar det, befinner man sig plötsligt i en gigantisk säng och matas med vin och druvor av ett dussin medlemmar ur svenska bikinilandslaget. Det är då man inser att:
Bragd-Birger: Jag tänker att man skulle kunna klippa ihop en liten film kring Lander igår och skicka till den mindre lyckade genpoolen norröver. Så kan den rulla på deras jumbotron när de kör I viljans vackra namn som intro
Att få vända från extrem pessimism, gubbtjurighet, "jävla skitlag", "klarar vi oss undan kval är det ett mirakel" osv till nästan överdriven lycka och framtidstro på en jävla perre...helt sanslöst. D e t var fanimej inte igår.
Allt har redan sagts upprepade gånger, men det kan sägas hur många gånger som helst: Lander!
Alltså, hur han kanaliserar sin frustration över läget han satt laget i och formligen dominerar händelserna på isen dom avslutande 45 minuterna...helt sinnes. Vilket jävla psyke. Det där borde klippas ihop till en instruktionsfilm på temat "viljans makt".
Det spelar ingen roll att han inte är någon målskytt. När han fick läget vid ställningen 0-2 fanns det inget alternativ - pucken skulle in. Punkt slut. Inget funderande, inget tvekande, bara pang. Första maskan vid stolpen.
Det där avslutet har han bara när han känner att hela lagets tyngd vilar på hans kaptenaxlar.
Att sen Lundmark och Lilja fick göra mål också, Svensson - äntligen - återfann sig själv, och att laget bara kunde fortsätta och mala på och fullständigt pulverisera fucking Färjestad...fantastico.
Det här är en match som jag tror verkligen kan få effekt på avslutningen av den här säsongen. Boost på så många nivåer.
Kan vi få ett matchavsnitt typ nu? Och kan det pretty please innehålla Landers snack i första periodpausen?
Jag är fan tagen på riktigt. Det här var något av det vackraste jag bevittnat. En sån där match som man alltid kommer att bära med sig, och en sån som liksom blir svaret på varför man älskar den här jävla klubben så oerhört mycket. Man går genom hockeylivet och åker på ständiga bitchslaps men så, när man minst anar det, befinner man sig plötsligt i en gigantisk säng och matas med vin och druvor av ett dussin medlemmar ur svenska bikinilandslaget.
Det är då man inser att:
HOCKEY ÄR EN UNDERBAR JÄVLA SPORT!!!1