Jag hade önskat att alla unga killar i U cirkusen ska älska Timrå och vilja köra rejset här.
Men det är sjukt svårt att pricka rätt och de allra flesta behöver flera år på sig i vakuumet efter juniorhockeyn att hitta träningsmoralen, mental mognad, erfarenheten och stabiliteten.
Det kan vara smått omöjligt för Timrå och många andra klubbar att förvalta fram.
Ett däremot realistiskt mål ska vara att spelare ska minnas sin tid i juniorleden här med en god känsla och alltid känna att det är ett alternativ att återvända senare.
Att vi i stort sett lyckats tappa bort stämpeln som hårt arbetande/desperata krigare senaste åren är ganska förödande tycker jag.
Ska Timrå bli finklubb i Sverige med finlirare och kostymer så hoppas jag att man börjar med ekonomin för det och sedan attityden!
Inte attityden först kostymen kanske löser sig senare.
Värvandet behöver bli bättre knutet mot identiteten Timrå IK står för.
Ang juniorer så kändes det ganska lovande när Olli var här, A-lagets spel blev presenterat även där och spelarna gavs en chans även i U lagen att ha grundläggande koll när spelare fick chansen.
Jag hoppas också att man mer aktivt i framtiden försöker ge U lagens spetsar, defensiva eller offensiva lite fler chanser i A laget.
Behöver inte vara en kedja i taget men kul om det blir lite mer snurr…
Söderöver: Ska vi vara ärliga har väl Timrå gått bom på juniorer eller förvaltat dem dåligt sista 8-10 åren. Om det är scoutingen eller att man inte klarar av att utveckla dem vet jag inte men jag har mina tankar.
Timrå kör på i stilen som gammalt att man bygger ett lag med sina spelare och försöker utveckla laget, inte att man har så mycket "personlig" utveckling i utbildningen vilket jag tror är vanligt idag. Det är bara en hypotes jag har att andra lag går in på mer individuell utbildning medans Timrå är kvar på 80-90-talet.
Rallarn: Med Gath blir det riktigt höga krav på laget och individuella spelare. När han spelade i RBK var han den som gick all in och aldrig gav upp. En vinnarmentalitet och hög kravställning.
· 
Men det är sjukt svårt att pricka rätt och de allra flesta behöver flera år på sig i vakuumet efter juniorhockeyn att hitta träningsmoralen, mental mognad, erfarenheten och stabiliteten.
Det kan vara smått omöjligt för Timrå och många andra klubbar att förvalta fram.
Ett däremot realistiskt mål ska vara att spelare ska minnas sin tid i juniorleden här med en god känsla och alltid känna att det är ett alternativ att återvända senare.
Att vi i stort sett lyckats tappa bort stämpeln som hårt arbetande/desperata krigare senaste åren är ganska förödande tycker jag.
Ska Timrå bli finklubb i Sverige med finlirare och kostymer så hoppas jag att man börjar med ekonomin för det och sedan attityden!
Inte attityden först kostymen kanske löser sig senare.
Värvandet behöver bli bättre knutet mot identiteten Timrå IK står för.
Ang juniorer så kändes det ganska lovande när Olli var här, A-lagets spel blev presenterat även där och spelarna gavs en chans även i U lagen att ha grundläggande koll när spelare fick chansen.
Jag hoppas också att man mer aktivt i framtiden försöker ge U lagens spetsar, defensiva eller offensiva lite fler chanser i A laget.
Behöver inte vara en kedja i taget men kul om det blir lite mer snurr…