Walli har man sett potential i under många år och under en period i vinter samt under sista delen tycker jag Walli tillhörde de bästa i laget med farten, fysiken och förmåga att ta centrala vägar!
Mycket i Wallis spel är raka motsatsen till Lander, Wedda och Pääjärvi som genast i anfallszonen söker upp ett sarghörn och börjar kämpa skiten ur sig för alldeles för lite utdelning.
Ett problem hos Walli är att han efter några framgångsrika matcher tenderar att genast börja gå utsida och sträva efter Landers spel där man ska försöka ställa upp även om man inte klarar det.
Lundmark och Walli ihop gillade jag för då var det inte riktigt någon annan idé än att ta puckarna till målet för det andra spelet var ingen av dem god för!
Och det är ju liksom positivt även om man som spelare vill spela ut sina motståndare så är det oftast betydligt farligare att spela rakt och oömt anfallsspel…
Bara vi inte blir som vi var i slutet av den gångna säsongen eller som Leksand blev i kvalet!
Det är förnedrande och skapar uppgivenhet i laget!
Söderöver: Tänk vad olika man kan se på saker och ting. Wallis största brist är ju just rakheten. Han tar ytterst sällan raka vägen, inte ens när han slagit sin back. Han har verkligen en egendomlig förmåga att hamna ur läge. Verktygen finns där; han är orädd, snabb, tung och har ett vasst skott. Han borde absolut kunna utnyttja sina styrkor bra mycket bättre men hans oförmåga bottnar troligen i hans totala avsaknad av blick för spelet. Maken till speldum har sällan skådats.
Nu gillar jag honom. Förutom de färdigheter jag nämnt så är han väldigt stark på puck, åker skridskor och jobbar som få, samt är en riktig sarggrävling.
Walli har man sett potential i under många år och under en period i vinter samt under sista delen tycker jag Walli tillhörde de bästa i laget med farten, fysiken och förmåga att ta centrala vägar!
Mycket i Wallis spel är raka motsatsen till Lander, Wedda och Pääjärvi som genast i anfallszonen söker upp ett sarghörn och börjar kämpa skiten ur sig för alldeles för lite utdelning.
Ett problem hos Walli är att han efter några framgångsrika matcher tenderar att genast börja gå utsida och sträva efter Landers spel där man ska försöka ställa upp även om man inte klarar det.
Lundmark och Walli ihop gillade jag för då var det inte riktigt någon annan idé än att ta puckarna till målet för det andra spelet var ingen av dem god för!
Och det är ju liksom positivt även om man som spelare vill spela ut sina motståndare så är det oftast betydligt farligare att spela rakt och oömt anfallsspel…
Bara vi inte blir som vi var i slutet av den gångna säsongen eller som Leksand blev i kvalet!
Det är förnedrande och skapar uppgivenhet i laget!